Är detta etiskt rätt?

Jag känner mig tveksam till det av den anledningen att hur kommer barnet som har designats att känna det i framtiden.

"Jag är bara skapad för att hjälpa mitt syskon. Nu när det är friskt, har jag ingen mening längre?" osv.

Däremot inte sagt att jag är helt emot det heller. En bra bok som behandlar berörda ämne: www.bokus.com/b/9789170013461.html

JAg tog det inte personligt. Är ganska kluven i frågan själv och min tanke var inte att använda den boken som motargument utan mer som ett sätt att skaffa sig mer information om ämnet. :)

Finns det någon annan bok att rekomendera?