Efter kejsarsnitt

För mig blev det akutsnitt och jag har faktiskt känt mig usel för att jag inte kunde föda naturligt. Jag öppnade mig inte och det var mekonium i vattnet så de var tvungna att snitta. Även fast jag inte kunde göra något åt att det blev snitt så har det känts som att det var fel på mig som inte kunde föda naturligt. Jag har inte haft några komplikationer som har varit nå farliga. Jag var uppe och gick efter 14 h efter snittet (iof ganska ihopvikt men jag gick iaf). Efter ca 2 dygn var jag utomhus och tog en promenad. Jag fick äta smärtstillande ett par dagar och det som tog mest ont var som "mamma till viljestark dotter" skrev, kliva upp ur sängen och in och ur bilen. Trosorna och byxorna kunde skava i såret så jag använde mammatrosor och mammabyxor ett tag efter förlossningen. Mitt underliv är precis som innan, där har det inte hänt något. Jag förstår inte hur man ska kunna brista eller få skador i underlivet när bebisen inte kommer den vägen.

Astrud

Äldre 24 Jan 17:43

#5

Mamma till viljestark dotter skrev 2009-01-24 17:36:47 följande:

Och vad har din väninna för egna erfarenheter av snitt?! Hur kan man få skador av ett snitt? Däremot tar det oftast längre tid att bli återställd efter ett snitt, det är ju en ganska stor bukoperation (men till skillnad från andra operationer blir man vanligen inte sjukskriven!).Man är inte värdelös om man föder med snitt, ibland har man inget val. Jag skulle t ex gärna ha fött på vanligt sätt men omständigheterna gjorde att det var omöjligt. I så fall hade nog båda strukit med. Men jag sörjer den vaginala förlossning jag aldrig fick. Hoppas jag kan föda vaginalt nu, men det är mkt som talar mot det tyvärr...

Jag har också sörjt att jag inte fick föda vaginalt. Jag fick bearbeta det ganska länge efter förlossningen. Jag var sövd så jag fick inte se min son direkt efter han var förlöst. Det var nog min största sorg. Jag hade så gärna velat ha honom på bröstet som man får vid en vaginal förlossning (om nu inget är fel på barnet) men nu visste jag inte mycket mer än att narkossköterskan sa att det blev en pojke. Jag fick vänta ca en timme på att få se honom efter förlossningen.

Astrud

Äldre 24 Jan 17:57

#8

Maura skrev 2009-01-24 17:52:07 följande:

Tack snälla ni, era inlägg har verkligen stärkt mig. När jag läser att ni sörjer att ni inte kunnat föda vaginalt inser jag att för många av oss kommer nog den sorgen i alla fall till viss del av omvärldens press. Självklart vill man egentligen inte missa en sekund av barnets första möte med världen men i det långa loppet spelar det ju en försvinnande liten del och viktigast av allt är ju att barnet och mamman mår så bra som möjligt. Här är det ju faktiskt oftast kroppsliga faktorer som gör att man inte kan föda vaginalt vi talar om och att känna sig värdelös för det är både ologiskt och fullkomligt onödigt. Vi är inte sämre på något sätt, eller hur tjejer?Min väninna har naturligtvis ingen egen erfarenhet av snitt utan är bara en helt vanlig uber-kvinna som fött vaginalt kram igen M

Att man känner sorg behöver inta vara logiskt utan det är väl ett sätt att bearbeta vad man gått igenom. Jag var inställd på att föda vaginalt och fick inte det. Jag önskar absolut inte mitt snitt ogjort. Det viktigaste var att Mattis mådde bra och då fick det bli snitt. Det spelar ju ingen roll om man har fött med snitt eller vaginalt i långa loppet som du skrev men jag tror att det inte är ovanligt att sörja lite om man är inställd på vaginal förlossning.

Astrud

Äldre 27 Jan 09:35

#16

Jag trodde det skulle vara mycket värre med snitt än vad det var. Jag har hört skräckhistorier där man varit sängliggande hur länge som helst, men jag var som jag skrev tidigare ute och promenerade med vagn efter ca 2 dygn efter snittet. Jag tror som du Maura att det är omvärldens press som gör att man kan känna sig som att man kan känna sig sämre för att man fött med snitt. Man ser ju bara här på fl att det finns några "supermammor" som gärna påpekar att de minsann födde på en kvart och de tog inte det minsta smärtlindrig och att man inte "får" välja snitt osv.

Efter kejsarsnitt

INNEHÅLL