Frågor till er som är hemmamammor

Tack för alla svar, tycker det är väldigt intressant att höra hur alla resonerar! De flesta runtomkring mig går tillbaks till arbetslivet efter 1-2 år hemma med barnen, tycker det ibland är svårt att inte dras med och se det som en självklarhet istället för något man själv väljer.
Vad gäller synen på hemmaföräldrar så håller jag med, det finns nog inget barn som har tyckt att det varit dåligt att ha mycket tid tillsammans med sina föräldrar. Jag har själv en mamma som var hemma med sina barn och det uppskattar jag mycket idag. Väljer jag att vara hemma ska jag absolut bara pensionsspara själv som du säger neene, bättre att ta det säkra före det osäkra för man vet aldrig hur framtiden blir!

Tack för lästipset, är inne på sidan nu och läser :)

Vill bara tacka er som har skrivit och berättat hur ni själva gör och tänker, det har hjälpt oss en hel del kan jag säga! Jag har surfat runt mycket bland länkarna, var inne särskilt i haro.se och läste artiklar.

Vi har nu ganska lätt tagit beslutet att vår son inte ska börja dagis förrän allra tidigast vid 2 år. Jag har haft en hel del ångest kring jobbet och dagisstart, vilket vi först hade tänkt skulle bli vid 1,5 år. Dröjer många månader tills dess, sonen är bara 8 mån, men det har bara känts så fel. Dels för att jag känner att JAG vill ta hand om mitt eget barn, att den här småbarnstiden går så fort och bara är några år av mitt liv. Sedan så har min son ett väldigt stort trygghetsbehov, det har han alltid haft. Vi umgås mycket med familj och kompisar, går på öppen förskola regelbundet - all denna sociala kontakt älskar han och njuter verkligen av den. Men att någon annan än jag och min man ska hålla honom, eller att vi lämnar honom någonstans - det kan vi bara glömma. Och även när vi är med och han är uppslukad av någon/något annat måste han göra avbrott, ge oss en liten kram för att försäkra sig själv att vi är där. Så att lämna honom så liten på dagis, där han knappast kommer kunna kommunicera med personalen, nä, det känns bara fel.

Så nu blir det så att jag jobbar i sommar, sedan till hösten delar vi upp veckorna mellan oss och nästa år vet jag inte riktigt. Vi planerar ett syskon inte alltför långt fram i tiden, så då kan vi säkert vara hemma med lilleman ännu längre om vi och han vill det. Jag har länge haft dåligt samvete när jag tänkt på jobbet och känt att jag har så mycket ansvar (är forskarstuderande med eget projekt) men nu när vi har bestämt oss för att prioritera vår son så har all oro släppt. Det var honom jag egentligen oroade mig för visade det sig, inte något jobb som jag knappast kommer bry mig om efter 10 år....

Jag tror tyvärr att vi kommer få ta mycket skit för det här beslutet, det kommer jag i alla fall få på mitt arbete där många återvänder efter bara några månaders föräldraledighet och där många verkligen lever för sina jobb. Har redan lyckats "chocka" en del kompisar när jag berättat att det blir inget dagis förrän minst 2 år. Förstår inte att det är så konstigt egentligen....

Nåja, det här blev längre än jag hade tänkt, ville egentligen mest tacka för hänvisandet till olika sidor där jag surfat runt mycket och för all uppmuntran!

Jag är en ganska stressad människa i mig själv, behöver mycket lugn omkring mig för att fungera. Så tanken på att behöva skynda iväg till dagis och hela den karusellen känns inte ett dugg lockande! Fortfarande supernöjd med vårt beslut, nu måste vi bara komma på hur vi ska göra med ekonomin och föräldrapengarna!

Susuilusa: Det har hänt en del sen jag skrev inlägget och jag känner mig alltmer stärkt i vårt val att ha sonen hemma så länge det bara går. Vi ska försöka pussla med våra arbeten så att båda kan jobba (jag kommer bara jobba 1 dag i veckan medan mannen jobbar 4 dgr) och jag tror att vi kommer få det att fungera.
Som du föreslog så kommer vi pensionsspara till mig. Min mamma råkade ut för just det där att hon var hemmamamma medan pappa jobbade, och nu är de skilda och hon har ingen pension att tala om. Jag tror också att vi kommer vara lyckligt gifta forever men som du skrev så är det inte helt säkert!
Tack för ditt inlägg!