Jag behöver inga vänner, är det fel?

Din sambo kanske bara är orolig för din skull? Har ni gemensamma vänner ni träffar eller roar han sig med andra utan dig?

Tror han är det faktiskt. Även fast jag förklarat att jag inte är i behov av vänner.

Ibland far han till kompisar och umgås själv. Men han tar med mig om han ska iväg till någon kompis och jag är hemma. Han far bara själv om jag inte är hemma.

Alla vänner vi har är gemensamma nu. Det är alltså hans vänner som blivit mina vänner också.

jag är precis som du..jag har en del vänner men träffar dom inte så ofta..har ingen lust..trivs bättre hemma med sambon..de enda jag umgås med ofta är min syster o sen min sambos kompisar..jag trivs bäst så och började fundera på om det var något fel på mig, men har insett att det är såhär jag är. jag är nöjd så vad spelar det för roll egentligen?

Anonym inlägg 3 - du har så rätt. Vad spelar det för roll om man är nöjd?
Det borde inte spela någon roll. Inte egentligen. Känner mig bara ensam om att tänka och känna såhär. Vet inte av någon annan som är såhär, alla runtomkring mig umgås dagligen med massa kompisar.
Förstår inte hur de orkar faktiskt.

Sån var/är jag oxå. Vill bara vara med min sambo och familjen. Sambon försökte oxå få mig att skaffa vänner men jag förstod inte varför, trivdes ju bra.
Nu har sambon lämnat mig och jag har ingen :(
Alla våra gemensamma vänner var ju hans från början och dom är nu bara hans igen. Jag är så jävla ensam.

Nej inget fel i det! Jag är nästan som du, jag är gärna själv jag oxå. När jag träffar vänner räcker det med ett par timmar så vill jag vara ifred sen. Man behöver inte vara osocial o konstig för att man gärna spenderar tid med sig själv;) Jag har tidigare varit väldigt beroende av andra, dels den partner jag levt med just då o så kompisarna. Jag avskydde att vara ensam förut, o nu vill jag mest bara vara för mig själv. För mig vet jag att det beror på att jag hittat mig själv o inte är rädd för ensamheten längre! Jag har nog kanske blivit lite ego efter det;) Men så länge man trivs med det så är det ok:)

Jag tycker detta är så ruttet gjort,speciellt mot sig själv.

Vänskap krävs arbete plus att man förtjänar vänskap,om man nu gör det.
Det är väldigt troligt att en dag spricker den underbara bubblan,det tar slut.

Då blir era gemensamma vänner hans vänner.
Då blir du ensam,men du trivs ju så himla bra med att vara ensam.
Men tro mig,du är egentligen inte ensam nu.Ensam blir du om det tar slut mellan er.

Jag tror det anonym i inlägg nummer fem sa är sant. När man väl sitter i förhållande och är nöjd så tänker man ju självklart inte på framtiden och vad som kan hända.

Det ÄR viktigt att ha egna vänner. Jag flyttade hit till USA för 11 år sen och jag hade bara min man. Visst hade vi kul och så, men jag saknade att ha en tjejkompis att kunna ringa till. Efter ett par år lärde jag känna ett par tjejer och nu är de mina bästa vänner. De är få, men de är guld värda. Det är så skönt att kunna ringa till dem och kunna prata om vad som helst. Jag tycker att man ska ha ett liv utanför sitt samboskap/pojkvän/man.

Vissa klarar inte att vara ensamma, andra klarar inte att ständigt ha folk omkring sig. Jag är den senare typen. Jag har en riktigt bra kompis, och sen några till som jag gärna träffar men inte speciellt regelbundet.

Många vänner är bara besvärligt tycker jag. Däremot har jag gärna många bekanta, som man kan träffa ibland och göra saker med. Man måste inte umgås varje dag eller ens varje vecka tycker jag. Man kanske har ett gemensamt intresse som man sysslar med då och då, men inte träffas annars.

Min poäng är att det nog är bra att ha kontakter, och ett löst socialt nätverk, men att man inte måste hänga med andra hela tiden bara för det. Man kan ju ha jobbkompisar, nån man klättrar med (i mitt fall), nån som man är kattvakt åt ibland, etc.

Anonym skrev 2009-01-27 18:52:12 följande: