->Man ska va glad och snäll
Jodå, jag har tänkt en del på det. Jag har aldrig varit särskilt intresserad av barn förrän jag träffade min sambo. Nu vill jag väldigt gärna ... fast det inte verkar gå så bra ... Jag är dock övertygad om att vi kommer att få ett bra liv tillsammans även om vi inte får barn, vi har ett bra liv nu. Och visst kan jag tänka att det är skönt att slippa bli väckt om nätterna, eller okristligt tidigt på morgonen, skönt att slippa tampas med ett trotsigt skrikande litet "monster", skönt att slippa ha dåligt samvete (mer än gentemot sambon) när jag jobbar mycket, skönt att slippa vara rädd att någonting ska hända barnet ...
Jag tror att det är naturligt att vackla, oavsett om man längtar barn eller om man redan har barn. Och jag tror också att det är viktigt att fundera ? VILL jag verkligen ha barn eller är det för att jag "borde".