min älskade lillebror är numera en ängel

Beklagar sorgen. Förlorade också min bror genom självmord och vet precis vad du går igenom just nu. Detta var för snart två år sen och han var då 19 år. Den första tiden går man helt i dvala,sen efter begravningen kändes allting helt tomt bara.
Nu såhär när det har gått ett tag,känns det som man börjat leva igen,men sorgen finns där inne varje dag ändå. Men man lever på ett annat sätt nu tycker jag..Uppskattar små saker och lever mer för dagen.. ,den bästa medicinen är nära och kära,prata,prata prata och låt sorgen ha sin gång.*kram*

På min brors begravning valde vi låtar som han gillade och låtar som sa mycket. Tex. hade vi Mad World med Gary jules och
Josh Groban~Remember ,Och även May it be-Enya

Jo,jag var 24 då också som dig.Min lillebror bodde hemma och hängde sig i taket så det var min mamma som fann han där tidigt en morgon. Usch,det där samtalet kändes så overkligt den där dagen,antar att du också fick ett sånt?Än idag kan jag ha svårt när telefonen ringer,på konstiga tider tex.
Han var en ganska udda typ min bror igentligen, hade jättemycket vänner,men socialt sett,med familjen så var han innåtvänd. Satt mest framför datorn eller var hos vänner.
Men sen när vi gick igenom hans rum så visade det sig att han hade hållt på massor med droger.. tunga sånna-Det sista vi kunde ana.
Men nä,annars så visade han ingenting direkt,han hade bokat tvätttid dagen efter,skulle ta studenten snart och hade massor att se fram emot.Jag frågade honom någon dag innan hur han mådde och han mådde fint sa han. Men jag vet inte..än idag..
Din bror då? Anade ni något? Lämnade han något brev? Det gjorde inte min bror.
Vad skönt att ni är en stor familj,ta hand om varandra nu för i vissa fall kan det ske en kedjereaktion,i ren frustration och kanske dåligt samvete. Prata mycket.Oftast är det dem som visar minst sorg,som behöver den som mest.Men alla sorger har sin gång.Det måste man också respektera.

Jag har ingen aning om min brors död var planerad,det är en fråga som jag aldrig får svar på,inte heller varför.Det är nog det som skiljer självmord från övriga dödsorsaker..De där frågorna. Usch..men jag tänker såhär ibland..Att hoppas man får det där svaret när man själv dör en dag och kanske möts på andra sidan om det nu finns ett sånt ställe... Men jag tror det..

Ska tänka på dig då Greksmurfen.

Nej,det fick vi konstigt nog inte. -vi fick bara se han i bårhuset..men å andra sidan tog det en månad från att han var död till begravningen,och det kan ju ha varit så att kroppen var så illa tilltygad efter det.. Det var verkligen en skandal tyckte vi att det dröjde så länge. Tanken på att han fick ligga och trängas med andra i ett kylrum i en månad var fruktansvärd.
Men vi la saker ovanpå kistan på begravningen istället. Blommor,nallar,en flagga,hans studentmössa och någon la även en singel minns jag. Begravningen var mäktig,över 200 pers kom,men ack så jobbig den var...Det värsta jag gått igenom. Tack och lov att man hade familjen då. Men det var skönt med ett avslut.
www.brydolf.com/felix är hans minnessida om du vill se.

Jättefin minnessida! Vad härligt att ni verkade ha en så nära relation..Det syns verkligen på bilderna.:) Fin gravsten också.
Började gråta när jag kollade på allt,speciellt på videorna. O vad fin son du har också. Måste vara riktigt tungt att missta två nära så tätt inpå varandra och så dessutom har du ju precis blivit mamma, Måste vara väldigt omtumlande med allt som händer på så kort tid.Både svåra och underbara saker som händer samtidigt. Du måste ju vara helt slut stackare. Hoppas allt går bra nu.