vi med partners i rullstol

Hej igen!! Jag blev försten hit...

Ska mata min lille kille, men återkommer förhoppningsvis ikväll, vet ju inte så noga när man har en liten bebis..

Mikaels skada sitter ju i L2, och bara av ren nyfikenhet, så undrar jag var skadan sitter hos din sambo TS..
Hur har du upplevt hans "handikapp"?? Liite närgånget, men jag är bara nyfiken..

Kraam

Jag hittade hit jag med!!! TACK Sasssyy för att du ordnade

För er som kommer hit nya är jag sambo med en kille som sitter i rullstol efter en dykolycka för snart åtta år sedan. Vi träffades kort efter olyckan så jag varit med hela vägen Vi är båda 30 år och har just börjat fundera lite på barn...

Fråga gärna om ni undrar över nåt!!

Kram

Här är gamla tråden:

www.familjeliv.se/Forum-9-191/m40487662.html

Meko Gica: Jag har insett att du har så rätt så... Har bokat in en fika med en av vännerna och tänker nog ta upp lite av det här med henne då... känns skönt på nåt sätt att ta tag i det här och hoppas att det kommer att tas emot på ett positivt sätt. Egentligen är det helt galet att jag låtit det gå så lång tid, men men...

Ass: Hoppas du hängde med hit... Vad kul att få höra lite tankar från någon som står på "andra sidan"! Lustigt att du upplever att de flesta tror att du är partnern Undrar vad folk tror om hans fru är med också Då måste tankarna gå ordentligt hahaha

Det är väldigt fascinerande det här med folks bemötande och det är verkligen jättebra Meko Gica, att du och Mikael föreläser om det för det verkar finnas många förutfattade meningar och undringar därute... Jag tror att en del skulle förändras om vi såg mer olikheter i media, det kommer ju mer och mer men det går lite långsamt tycker otåliga jag

Ha en riktigt skön kväll tjejer!! (och killar förstås om ni är med!)

Kram!

jaaa du.. det där med VAR hans skada sitter *fniss* frågar jag honom en gång till så gör han nog slut.
När jag berättade om den här tråden så gick han igenom de olika områdena att L är Ländryggen..eller som han sa " en fjollskada" ha ha och att man kan få Nackskada.. som då påverkar händer och armar tydligen.. och sen mer i "mitten".. .och naturligtvis så minns jag inte vad det hette eller exakt var hans skada satt.

Hur jag upplever den?? Vet du.. jag har faktiskt inte tänkt på det så mycket... det som jag "saknar" jämför med en icke skadad man är sånna där små löjliga saker.. som att gå hand i hand när vi är ute... att Krypa in i hans famn när man står och diskar.. utan att behöva böja sig ner.

Sen är det väl den där biten med sexet, men som jag nämnde i den tidigare tråden så är det nog mer hans personlighet än hans handikapp som sätter prägel där.

Däremot upplever jag mycket positivt som jag inte kännt med andra partners, vi har mycket fysisk närhet, somnar i varnadras famn nästan varje natt tex fast även det har nog mer med hans personlighet än handikappet.

fråga gärna igen.. lite mer ingående om du inte fick svar på det du ville

nu platsar jag inte i denna tråd längre, men har varit inne och läst lite ändå! min exman bröt nacken då han "kastade stövel", dom hade firmafest med jobbet...vi hade varit gifta i 3 månader och jag var gravid med vårt första barn i v 34... hans skada sitter i T5, inkomplett så han lärde sej att gå igen efter många långa månader... men att ha en nyfödd bebis och en man i rullstol, lam från hakan och ner...fruktansvärt! men vi tog oss igenom det, man är ju starkare än man tror! uppenbarligen... möttes av underbara människor både på NIVA, vårdavdelningen och rehab. alla tyckte det var så fruktansvärt sorgligt, men bebisen och allt, men vi hade faktiskt ganska roligt hela tiden... jag tog på men lite för mycket kanske under sjukhustiden, matade och duschade min man men det kändes bäst så för oss båda! sexuellt blev ju allt väldigt annorlunda, han blev inte impotent men kan inte få utlösning och är väldigt spastisk i kroppen...att vi nu är separerade har inget med hans olycka att göra! bortsett från att vi förändrades så mycket båda två, vi växte som människor men inte alls åt samma håll...

Hahaha ja det där med alla siffror och bokstäver hit och dit... Fjollskada hihi

Undrar om min sambo räknas dit då hans skada sitter ju ganska långt ner men jag tror inte det räknas till ländryggen. Th12 är den sista kotan innan ländryggen tror jag, men lite osäker...

Precis när vi hade träffats var jag mer intresserad av den biten och frågade både honom och hans läkare om skadan men det intresset släppte ganska snabbt och nu bryr jag mig inte Men jag är glad att han har klarat sig så bra som han har gjort och inte har nån påverkan på händerna tex. Ett tag efter olyckan fick han tillbaka lite känsel men han har ingen styrka i benen alls och det har aldrig riktigt varit aktuellt med gå-träning.

Jag håller med dig om de små sakerna Sasssyy... jag saknar också en hand i min eller en arm runt mina axlar när vi går på stan eller en romantisk promenad på sandstranden... Men vi har så mycket annat som är mysigt så det är inget jag grämer mig jättemycket över men visst är det bökigt ibland. Mina föräldrar har ett sommarställe ute i skärgården och det känns i hjärtat att inte kunna ta med mig sambon till alla vackra klippor jag lekte på och badade ifrån som barn Vissa platser kan vi såklart ta oss till men det är ju det är ju svårt att handikappanpassa hela skärgården och sandstranden 200 meter från tomten är ju inte den lättaste heller... Å andra sidan är det inte så dumt att sitta i hans knä och kyssas heller så allt är ju inte negativt!!

Och när det gäller sexet så har jag aldrig tidigare varit med en kille som är så mån om mig och min njutning som nu, men som sagt om det har med hans rörelsehinder eller personligthet att göra är ju svårt att veta.

LÄkare... går era karlar till läkaren??

Min har inte gått sen han blev utskriven från sjukhuset för snart 20 år sen om man inte räknar de ytterligare gånger han har krockat eller voltat med bil....

Han kontaktar läkare om han behöver något intyg som tex när han ansökte om anpassning av bilen...

Jag är lite sne på honom för tydligen ska han eg äta blodförtunnande men det har han aldrig gjort för han vill inte..

Skulle gärna gå med honom till läkaren men DET lär inte hända *S*

När vi väl HAR sex är han by far den BÄSTE av alla för han är ju totalt fokuserad på MIG

Sandstränder gillar jag inte så det har vi inte ens varit inne på, men min karl har ju seglat på atlanten, varit Scoutpappa i USA när han bodde där och med på vildmarksvandringar så visst går det om man vill och är envis nog.

Föredetta: Välkommen!! Klart du kan vara med här även om ni inte längre är ett par... du kanske just därför kan tillföra extra viktiga erfarenheter?

Sorgligt med en sådan olycka så snart efter att ni gift er och med liten bebis på väg... Det måste ha varit en ordentligt turbulent tid för er båda.

Det här med att ta på sig en stor del av "vårdandet" tror jag är svårt i längden men precis som du säger vill man ju göra allt för sin man...

Jag träffade ju min sambo ganska kort efter hans olycka och han ville absolut inte ta emot någon hjälp från mig då, snarare skämdes han över det han inte fixade själv och det tog lång tid innan jag över huvud taget fick hjälpa till. Ibland kan jag känna att det är lite skönt att jag inte var med de första värsta månaderna på sjukhuset, det måste vara svårt att se någon man älskar må så dåligt. Nu kanske inte alla mår så dåligt men min sambo hade det i alla fall riktigt tufft första tiden men när jag väl kom in i bilden hade livsgnistan börjat komma tillbaka.

Har ni bra kontakt idag?

Kram!

Hejsan tjejjer..
Idag är jag bara inne en snabbis, för jag har varit hos läkare idag, och är i skrivande stund mör/öm/ond på många ställen.. Nej det är inget "allvarligt", jag har fibromyalgi som utreds osv just nu..

Varför jag undrar, ja det vet jag inte själv, men antar att jag bara vill lära känna er lite bättre..

MEN jag håller med er, jag saknar att kunna hålla handen, att kunna gena över gräsmattan eller genom häcken.. Kanske lite löjligt, men jag känner så ibland..

Har någon av er provat att ta sig fram i rullstolen?? Jag har suttit i en månad i Mikaels ena rullstol, då jag bröt foten 3 dagar efter vårt bröllop.. Verkligen inge skoj, jag tog mig ju ingenstans.. Mikael hade sååå sketsköj åt mig så ni anar det inte.. Den retstickan...

Sexet ja... Varför tror ni jag gifte mig med honom??? He he he he....

Läkare...

Ja Mikaels skada verkar ha haft en helt annan utveckling än era sambo´s, och tyvärr har han en fruktansvärd värkproblematik.. Detta hålls i schack av mediciner... Numer äter han Lyrica, som kort o gott är en epilepsimedicin som verkar på både centrala nervsystemet, och det perifera nervsystemet, ja han lider av nervsmärtor så ingen traditionell värktablett hjälper..

Han har även ätit sk vätskedrivande, men det har jag fått honom att sluta med, då han har utvecklat liite muskler som numer hjälper att transportera bort vätskan han kan samla i benen..
Så läkare träffar han ju...

Blodtunnande?? Låter ganska allvarligt när det kommer "bara" så där?? Tar han inte några mediciner alls??

Anonym(lila) 
Jag håller alla mina tummar o tår för att det ska gå bra...

Anonym (Föredetta)

Vad tråkigt att ni har separerat, men samtidigt så är det ju bra att ni fortfarande kan prata med varandra..

Jag kan inte svara för de andra, men jag lyssnar gärna på dina erfarenheter, om du vill dela med dig av dem...

Kraam M G

Ja du karlar är ju ett släkte för sig... Med eller utan rullstol hehe

Min går inte heller till läkaren om han inte i princip blir släpad dit... oftast då av mig hihi Förra året gick han med feber och seg hosta en månad innan jag fick med honom till läkare och då var det ju lunginflammation som krävde dubbel penicillinkur... Han har varit på några efterkontroller på sjukhuset och rehab men absolut inte mer än nödvändigt! Tror att det var blodförtunnande han åt i början men inte nu längre vad jag vet. Men om din man klarar sig bra och inte mår dåligt är det nog inga problem! Han har ju levt med sin skada så pass länge att han säkert känner sin kropp utan och innan och förhopp ningsvis går han väl till läkaren om han märker av nåt konstigt?

Känner era män av fantomsmärtor? Min sambo får ibland (numera ganska sällan tack å lov) smärtor i benen, där han är förlamad. Jobbigt och inte så mycket att gör något åt vad jag har förstått. Han vill helst inte äta nåt smärtstillande och iofs vet jag inte om det skulle hjälpa heller?

Ja, tillgänglighet är ju lite vad man gör det till... Vi älskar att sola å bada båda två så visst kämpar vi på med sanden men det är ju jobbigt ibland ;) Annars försöker vi välja ställen som är hyfsat enkla att ta sig till så att han inte behöver kämpa sig blå, men det är klart att det mesta går med viljans kraft! Jag glömmer aldrig en sommar när vi var med ett gäng kompisar vid någons sommarställe och skulle leta rätt på det där perfekta badstället en av killarna mindes från förr... Vi gick längs en smal stig genom en stor skog och sambon kämpade och kämpade över stubb och sten. När vi väl kom fram var vi genomsvettiga och alla längtade efter ett dopp men då visade det sig att hela strandkanten numera låg i en kohage så det var fullt av koskit överallt... HAhahaha Bara att promenera tillbaka...

Nu kommer en kompis på fika så vi får höras lite senare (sambon tränar så vi tjejer får snacka i fred )

Ha en bra kväll, kram!