alkoholist trots att man dricker väldigt sällan?

Ställ ett ultimatum. Antingen dig och barnet eller alkoholen.
Växte upp med en far som inte drack ofta men när han gjorde det betedde han sig som en skit. Har väldigt dåliga minnen från det. En känsla av otrygghet. Idag dricker han inget efter konfrontation av mig och min syster. det serveras ingen alkohol på julafton osv för jag vill inte att mina barn ska uppleva det.

jag har sagt det. Då säger han att jag ju dricker och han får minsann ALDRIG göra något kul, och sedan vägrar han tilltala mig eller lyssna på mig med... så nu sitter jag här med världens magont eftersom jag redan vet hur lördagskvällen kommer sluta...

min pappa drack jämt, jag räknade liksom aldrig med honom... Jag vet inte varför jag har sådan skräck för min sambos drickande då det sker ungefär 2-3 ggr per år. För min del blir det 2-3 ggr för mycket.
De gånger han sitter hemma och tar en öl är han helt ok men när han ska festa med andra så dricker han tills ... ja.... det blir som det blir.
jag i min tur kräver löften (som jag iofs redan vet att han inte kommer hålla)

Jag är likadan, jag tror din man ej tål alkohol. Mina föräldrar är alkolister, och jag har varit rädd för att själv bli de, trots att jag nästan aldrig dricker, men när jag dricker (inte varje gång) men för många gånger, så tappar jag besingen helt. Har många många gånger bestämt mig för aldrig mer men minnen suddas ut och så är jag där igen. Tror att denna gång blir inte så. Kanske har de hänt en gång om året...

Nu har jag bestämt mig för att söka hjälp, är livrädd men de kommer bli bra. Vet att jag riskerar bli alkolist annars.

Din man borde söka hjälp, bearbeta sina föräldrars alkolism, se sitt eget beetende.

Och du har rätt! De är sjukligt! Ta hand om dig!

För din och dina barns skull lämna denna mannen om han inte kan inse att hans beteende är fel mot er andra i familjen!

Hårt att säga det men tror att du och barnen skulle må bäst av om ni inte bodde under samma tak som din man/sambo. Klart att barnen har rätt till sin pappa med men då ska det vara när han är nykter! Tycker inte att barnen ska behöva växa upp i en mer trygg familj än så som det ser ut nu hos er!

Stå på dig!

Han måste själv fatta vad han ställer till med. Du kan aldrig få honom att fatta... Min pappa va lika dan. Först nu, efter 30 år har han kommit t insikt. Men min mamma har slösat hela sitt liv till att försöka tala "vett" i honom. Det e bara bara han som kan fatta d själv.. Tyvärr.. Hade ja varit dig hade jag sagt, tyvärr, jag älskar dig så mycket men jag kan inte ha det så här.. Och sen hade han fått tänka igenom vad som händer i lugn o ro.. Kanske måste han få en rejäl tankeställare innan han fattar...

Du verkar ju smått hysterisk, låt gubbfan supa ner sej 2 gånger per år, men säg att han inte får komma hem full utan får sova borta i stället. Jag super själv ibland och vi män mår hemskt bra av en fylla då och då..

Han tål inte alkohol alls verkar det som. Det är biologiskt.
Lämna honom inte för det. Säg bara att här hemma går det inte för sig. Alls!

Om han vill skall han få dricka två ggr om året men inte hemma. Med grabbarna på något skär om sommaren samt i december.Hos killkompis som inte har barn hemma.

Hmmm. Min pappa var likadan. Knallberusad av ingenting.
Och som han skämdes!

förstår precis va du pratar om, har nämligen samma problem med min kille:( Nu har vi inga barn så det har varit ganska lätt att ställa ett ultimatum att slutar han inte så är det slut, tycker att du oxå skall kräva att han väljer för han kommer inte sluta av sig själv

Ja du låter hysterisk.

Gillar du inte alkohol så skaffar man en nykterist.
2-3 ggr per år är ingenting.

Hade det varit varje eller varannan helg hade jag förstått att detta var ett stort problem.

Förstår dig helt och fullt TS. Har samma problem med min sambo och tycker det är skitjobbigt. Han dricker väldigt sällan men när han gör det (alltså att ta ett glas vin hemma är inga problem) blir han så stupfull att han knappt vet vad han heter. Säger som du, jäkla fjortisbeteende! Han är för sjutton över 35 år och har en liten dotter som är under 1 år. Det skapar sådan ångest och oro hos mig detta. Vi går i familjerådgivning (har andra problem med) och har tagit upp detta där. Det rådgivaren sa var att han måste ta ansvar för sitt eget drickandet så det inte skapar ångest för mig, tex att sova borta eller sova på soffan. Jag har vuxit upp med alkoholism och vill inte ha spritandedräkt på min dotter när hon sover! Nu ska han ut med en kompis i morgon, men han vet tror jag vad som står på spel nu för det är så nära att jag lämnar honom ändå. Det krävs inte mycket nu kan jag säga...

Hoppas allt löser sig för dig och att ni kanske kan få hjälp nånstans ifrån?

om ens drickande orsakar negativa konsekvenser gång efter gång och man ändå fortsätter dricka så har man alkoholproblem.Man behöver inte dricka ofta för att vara alkis,det beror på HUR man dricker.

skulle kunnat kopiera ditt inlägg! Då är 2-3 ggr per år inte i närheten av det jag stått ut med, utan ca 1 gång i månaden. Orkar inte mer. Känner mig sviken och nedbruten, klarar mig bättre själv har jag kommit fram till nu.

Jag känner igen beteendet från min man. Han kan inte heller dricka med måtta när han är med kompisar.
När vi är hemma själva går det jättebra att ta nåt glas vin eller ett par öl, men så fort vi ska umgås med vänner super han rejält.

Visst kan han väl få göra det nån gång, men det händer varje gång det blir någon tillställning. Och det är jag som varje gång får gå hem själv med barnen (HANS dotter + våran son) när han är kvar hos vännerna och super. Sedan ligger han i sängen halva morgondagen och mår taskigt.
Jag är såååå besviken på honom att han gör så, främst mot sin dotter.

Jag har försökt att prata med honom och varje gång säger han att han förstår och att han ska bli bättre. det har det inte blivit än och sist sa jag att jag aldrig mer tänker agera "barnvakt" åt hans dotter när han dricker. Då får han lämna henne hos mamman eller någon annan, JAG tänker inte gå hem med henne för att han ska få festa hela natten.

Mitt ex var likadan, men han drack kanske varannan månad på det viset. Då hade vi inga barn och jag var med på festerna, men det var så pinsamt!!!

Han betedde sig illa mot mig inför våra vänner och han skulle alltid vara den som slutade dricka sist av alla. Sedan låg han på soffan och ömkade sig själv under hela dagen därpå.

Jag kan inte säga att jag lämnade honom bara pga alkoholen, men de andra skälen jag hade var relaterade till hans ointresse för att ta ansvar och agera vuxet i andra situationer.

Jag hatade att han kallade mig "mamma" och han sade ofta att han litade på mig. Klart han gjorde, jag servade med allt möjligt, han visste inte ens hur man betalade räkningar själv.

Så, TS, även om hans drickande inte är skäl till separation så skall du nog försöka se helheten av er relation. Är den jämlik, värnar han ansvar lika mycket som du?

Om allt annat är ok så tycker jag att du skall kräva att han går i familjeterapi med dig så att du i närheten av professionella kan få sätta ord på den ångest och oro du känner vid dessa drickar-tillfällen.

Mitt ex dricker numera varje helg, så det jag upplevde var bara en sommarbris av det som hans nuvarande fru upplever. Ofta ökar drickandet med åren. Är du beredd att ta det?

Han är faktiskt toppen på alla andra sätt. Han är världens bästa pappa, vi delar på sysslorlan här hemma (även om det innebär lite tjat emellanåt)

Jag skulle tro att vi skulle behöva prata om det. Både han och jag är barn till alkoholister och både han och jag har nog en del bagage med oss som behöver komma ut...

Din man verkar ha alkisgener som gör att man inte kan känna att det räcker. Man dricker tills det är slut, helt enkelt. Min man har alkisgener och har nog druckit mycket som yngre, när han var i partyåldern. Nu dricker han ett par öl och lite whisky på helgen, inga stora mängder dock. Är vi på fest, sker sällan, så kan han dricka tills det är slut. Jag stannar alltid efter ett par öl eller ett par cider.

Din man måste bli medveten om heriditet, alltså den ärftliga mottagligheten. Egentligen bör han inte festdricka alls, tyvärr kan inte alla det. Så är det, bara att gilla läget för lilla maken. Men A är att inse hur han fungerar, det är han gammal nog att ta in. Handlar föga om att han inte får ha "kul". Lycka till!!

Hmm är de bara männen och jag som har detta problem? De var jag som skrev där uppe och är kvinna och kan absolut inte dricka alkhol för då kan jag ej sluta dricka och dricker tills jag stupar. Har försökt många gånger att bara aldrig mer dricka, men så händer de igen. Har bestämt mig för att få hjälp på allvar nu och börja gå på AA möten. Kan låta fånigt eftersom jag dricker så sällan men de behövs så är det