Rädd och blyg 1-åring...

Tack för svar, skönt att höra att man inte är ensam...
Fler?

Brosus, låter som ni har ett bra dagis! Och så skönt att höra att er dotter också blivit lite morskare med tiden. Man blir ju så rädd att man gjort nåt fel, att man själv är orsak till att barnet inte känner sig trygg. Det enda jag vill är ju att hon ska veta att hon kan utforska världen så mycket som hon vill - och att jag alltid finns där när hon behöver tanka på lite närhet.

Tack vampyria2, det var jätteskönt att läsa ditt svar!
Jag kan inte göra annat än att fortsätta som jag gör, känner jag, för precis som du skriver, Brosus, så blir man väl inte mindre rädd/blyg för att mamma tvingar en att vara på golvet eller i nån främlings knä...?

Så otroligt skönt att se att vi inte är ensamma om detta problem!

Cat, Esther har bra dagar också när hon vågar mer, men vissa dagar (även om vi är hemma och får besök i hemmet) så verkar hon nästan rädd. Det är då jag går igång och noijar... Tack för dina tankar, de känns sunda och jag håller med dig!

Lindish, får nog säga att både jag och pappan är toksociala och E har alltid varit med oss på olika ställen och träffat folk, och vi har alltid bekräftat henne, så det känns mer som om det är en del av hennes personlighet än nåt som vi kunnat påverka...

Håller med er andra om att det är sååå tröttsamt att folk verkar anse att "framåt är bäst" och att det skulle vara nåt fel om barn är lite avvaktande...jag tycker att det är rätt skönt att hon inte rusar på, och hon får gärna vara försiktig, det är när jag tycker mig se att hon blir RÄDD som jag blir lite orolig...

Håller med! Vi åker till Thailand om en vecka, och jag vet ju att thailändarna älskar barn...hoppas inte E blir helt traumatiserad av alla som kommer vilja peta på henne och hålla henne...

Tack Brosus, du har helt rätt. Ska absolut säga att hon är blyg så folk - förhoppningsvis - fattar att de ska hålla lite avstånd.
De senaste dagarna har hon börjat tina upp lite, hon ler fortare åt folk, sitter inte klistrad på mig längre utan vågar sig iväg, men hon blir jätteledsen om någon utomstående - även mormor - lyfter bort henne från mig utan att hon är helt beredd...

Hahaha sitter och läser igenom mina gamla trådar, så kul! Som TS kan jag ju berätta att min dotter nu är 9 år, väldigt säker, glad och social. Däremot har hon fortfarande integritet vilket jag är väldigt glad för. ????