Min son och jag har konflikter om allt. Jag kan inte säga nåt utan att det blir bråk. Har ni det också så? Nu sa jag att han inte skulle käka chips före middagen och då bröt helvetet lös. För en sån, enligt mig, skitsak!
Tonåringar e tonåringar eller vad man ska säga. Jag var likadan innan, e fortfarande sån ibland & kan bli arg för minsta lilla. Räcker med att nån säger en sak som e fel så blir jag SKITFÖRBANNAD. Hur gammal e han?
Hur gammal är han? Min äldsta är 10, och han börjar med att käfta emot om ALLT .Idag ville han skolka från skolan bara för att det va slabbigt väder! Blev skitförbannad och drämde igen dörren när han gick.
Har gammal e sonen??
Har två söner...varav den ene är väldigt lik mej i sitt humör...så ibland spelar d ingen roll va jag säger...bara jag säger det...så PANG!!!
Vi är helt enkelt för lika....
Det är kanske bara att hacka i sig att det kommer vara så här de närmaste åren...
Han exploderar för minsta lilla ogh gapar och skriker. Jag bad honom gå ut m soporna då sullkomligen vrålar han åt mig "Men vafan, varför ska JAG göra det??!!" Då svarade jag "För att vi är en familj och då hjälps man åt!" Varpå han svarar "Du får väl skylla dig själv att du skaffade barn då!!" eh.. jaha...
Min är snart sju och just nu blir jag totalignorerad. Jag kan säga att jag inte är särskilt van vi det beteendet. Misstänker att det blir värre när de är äldre också.
Jag tror att man under en period har konflikter med sina föräldrar om allt bara för att man växer och meningen är att man ska bryta banden lite.
Dock innebär det inte att man får bete sig hur som helst. Det är bara att hålla ut. Han blir normal när han är 25. Det var det råd jag fick av min lärare från gymnasiet som undervisade i Barn och Fritids ämnen. Mellan 6 och 25 så går det inte att prata med de skämtade hon och det ligger kanske något i det. Hur jobbigt det än är så får man nog hålla ut och blir det värre än värst så får man nog sätta sig ner och prata när läge finns. Vill sonen verkligen ha dessa konflikter? Försöka att föra en dialog och bestämma lite, finns det något som han vill ändra på som det kanske är dags att ändra på? Kan ni mötas på halva vägen?
När jag var tonåring brukade jag säga åt min mamma att hon fick väl skylla sig själv om jag var otrevlig, det var ju hon som hade uppfostrat mig =) Jag är förövrigt en helt normal människa nu men när man är tonåring är man knäpp. Hjärnan är inte fullt utvecklad men man förväntas att agera "vuxet" i en massa situationer... Vet inte vad man ska göra... det är väl en frigörelsegrej också.