Själv adopterad fr Korea - bra att adoptera fr Korea?

Jag vet inget om ämnet men rent spontant tycker jag din idee är jättebra.

Dock så är väl Korea nu ett "rikt" land och vill kanske hellre adoptera bort sina barn inom landet...?

Det är ju en viss stolthet att kunna ta vara på sina egna.
Du kanske påminde om ett mörkt kapitel i dess historia som de kanske vill ha bakom sej.

Du om nån är specialist på ämnet så du borde ju kunna problematiken.

En undring är ju hur det känns att gå i gatuvimlet i Korea och se ut som en i mängden och tas för korean men ändå inte riktigt höra dit särskilt om du inte kan språket och blir tilltalad...?

Att vara korean och att adoptera från Korea ska inte vara några problem

Hej Kloss

Din fråga om hur det känns att gå i gatuvimlet och se ut som en i mängden (vet inte hur man gör de där tjusiga inklippen så man slipper skriva om texten) - kul att du frågar eftersom det var en av de sakerna som var största upplevelsen.
Man kände sig helt osynligt på ett väldigt positivt sätt. Bara man var tyst och inte flaxade alltför mkt med kroppsspråket så såg man exakt som alla andra och istället var det min kompis (blond, grönögd och lång) som stack ut. Sedan blir jag inte uttittad i Sverige heller men det var faktiskt en väldigt skön känsla. Det varade ju bara tills jag öppnade munnen. Då undrade alla var jag kom ifrån och sedan var konversationen igång med mkt frågor. därför blev tystnaden ganska uppenbar när väl adoption kom upp. Men visst är det så att Korea inte se riktigt likadant på adoption som vi - blodsband är väldigt viktiga. Sedan var de ju under 70-talet i stort sett tvingade att adoptera bort sina barn med den extrema fattigdom som rådde vilket säkert är ett trauma.

Kul att tala med en som är adopterad.

Det måste kännas underligt jut som du säger att vara en i vimlet men ändå inte...!!
Du måst väl ändå avvika från dom när det gäller kladsel sättet attt föra dej etc.

Det där med adoptionen för koreaner är kanske inte så populärt kapitel utan troligen en känslig sak för dom.

Jag kan ju tänka mej orsaken till att barn blir bortadopterade under krigstillstånd (om det är koreakriget)och de kan ju inte din bakgrund och åsikt om den.

Inget land vill väl egentligen adpotera bort sin framtid (barn)till andra rikare länder är min spontana tanke.
Ett förflutet de kanske vill lämna och hellre se framåt.

Du påminner dom om att det förflutna inte ligger allför långt tillbaka och minns vemödorna och annat tråkigt.

De kanske känner skuld eller så vill de undvika ämnet eftersom de inte vet din inställning till ditt förflutna.

Jag tycker rent spontant att det är en bra idee eftersom det förenar både dej och det nya barnet i viss mån både kulturellt och biologiskt både med Sverige och Korea.

Ni är många adopterade som själva väljer adoption ....
Och för mig är det självklart bra att dela ursprung med sitt barn!

Här är en till som är adopterad och har adopterat! Vi är en FN-familj, maken från Korea, jag från Ecuador och sonen från Vietnam

TS:

Jag hoppas dock att du främst får ett eget barn trots allt.

Adpotion är väl främst en möjlighet för barn att få en ny framtid än för vuxna att få tillgång till barn..?

Äh, VA?! ursäkta?! För det första: Våra adopterade barn är lika mycket våra EGNA barn som om vi fött dem och sedan så adopterar man inte för att hjälpa och rädda ett barn från misär utan det handlar om en högst egoistisk längtan efter att få en familj! Adoption handlar om att ta upp som sin egen därför är våra barn våra egna! Och visst, det handlar om barns rätt till föräldrar och inte föräldrars rätt till barn men det är därför vi utreds för att de som önskar adoptera gör det av rätt anledning osv.

TS;

Det vore intressant att höra din och andra adopterades egen inställning till adoption rent allmänt.

Hur starkt är de biologiska banden egentligen...?

Vilka frågor vill man ha svar på om sitt förflutna och hur viktigt är det..?

mamammys06:

Menade inget illa.