Sambons lillasyster äter MÄNGDER med godis dagligen- aldrig sett nåt liknande!

Tycker inte du ska blanda dig i situatonen, det är ju bra att du bryr dig, men tala i såfall med hennes föräldrar.
De är ju medvetna om problemet, men jag tror de försöker på sitt sätt.
Om inte, så tala förstånd med dom om du kan.
Vem köper hem Oboy, chips och så många chokladkakor?
Du såg ju att hon käkade så många, så då brde dom också gjort det.

MEN, tänk på att det är ett känsligt ämne och att det ingentligen inte är ditt område.

Glömde att skriva-
Känns som att jag skulle vilja klandra föräldrarna lite, du säger att hon alltid har 3 kilogodis på sitt rum, att inte de vixna slänger det då!

Och en annan sak.. Hur har hon råd? Om hon bara är 12 år menar jag.
Då borde det ju vara föräldrarna som köper?

Ja, håller med Sandja!

Eftersom det är ett missbruk kommer hon inte kunna sluta utan hjälp. Det är hennes föräldras ansvar eftersom hon är minderårig att fixa hjälp åt henne. Pekfingrar kommer man ingen vart med, att tok-förbjuda skulle kanske förvärra saken. Ta kontakt med läkare eller vad som helst...försök få in henne på att äta frukt eller nåt. Har hon inga intressen? Tröstäter hon? Hon mår kankse jättedåligt...VARFÖR äter hon så mycket?

Japp känsligt ämne det här.

Tycker ändå Om du har bra kontakt med henne eller om din sambo har det så prata med henne!
12 år då fatta man ett o annat lixom.
Säg att man kan äta frukt istället för godis tuggummi är oxå ett alternativ.
Känns för mig som det är ett trots på någe vis det hon håller på mig kan ju ha fel.

Min 12-åring _vet_ att godis inte är bra i mängder vi kör fortfarande lördaxgodis på kalas osv och hon vill att jag talar om för henne när jag tycker att hon inte sköter maten.
Iofs är det högt i tak här och vi kan prata om allt - det kanske fattas denna lillasyster? Nån att ty sig till med alla frågor som bara bubblar upp? Kanske blir hon mobbad?

Kanske föräldrana tycker att hon är så Stor nu att hon inte får vara liten sitta i knät osv?
Hmm visst en massa frågor istället för svar.
Hoppas att det löser sig!
dutten

Klart är det mamman och pappans fel! Absolut..de skulle vara mkt hårdare.
Jag vet inte VARFÖR hon äter men vi är alla vuxna överens om att det måste ha en bakomliggande orsak....
Jag har berättat för henne om riken för diabetes osv.
Hon vill inte äta så mkt godis säger hon- men som sagt, jag tror det är ett missbruk.
Jag och sambon blev typ sura på hennes pappa idag när vår pojk (alltså barnbarn) sov där i natt och fick äta 5 kexchoklad. det får han aldrig här- det skulle aldrig hända...
Jag fattar inte hur men som förälder kan tillåta det!!!

Så det är alltså dom som köper hem allt?

Nä...
Hon köper kopiösa mängder själv- veckopeng, jultidningar osv osv.
Men de köper ju hem i normala mängder, men i hennes fall bli det ju inte normalt
Jag och sambon har sagt till dem att inte köpa då-eftersom hon köper så mkt själv- och de håller med- ändå köper dom.-
De vill väl och är helt klara över situationen men klarar inte av att göra nåt åt den...

Vi åkte på semster med lillasystern för några veckor sen. Vi åkte kl 5 på morgonen.
Hon fick "resgodis" med av sin mamma.
I stor chokladkaka och en påse godis. Vid 7 var allt uppätet. DET ÄR INTE NORMALT!!! Av någon...

jag tycker absolut att det är bra att du bryr dig, det är allas ansvar att lägga sig i när ett barn mår dåligt. hela familjen behöver hjälp med att reda ut flickans vad jag skulle kalla missbrukstendenser. om några år kanske godiset byts ut mot starkare och ännu farligare saker. jag anser att föräldrar som låter sina barn äta mat eller godis ipå så sätt att de tar skada ägnar sig åt något som lätt kan likställas med misshandel. kanske din sambo kan fungera som en länk mellan flickan och föräldrarna?

cyklat:

Jo, men det är han. Sedan jag och min kille blev tillsammans för 3 år sedan har detta diskuteras på alla möjliga sätt- men jag känner att det har kommit till en återvändsgränd nu
Å nu är inte det "valiga barn-ska-inte-äta-godis-jämt" problemet utan jag menar verkligen då jkag säger att jag oroar mig för hennes hälsa och div sjukdomar pga det överskott av socker ungen äter dagligen-hela tiden!

Hon måste ju vara rysligt olycklig bakom fasaden. Det låter som ett mer eller mindre tvångsmässigt sockerätande? Ont i själen måste hon väl ändå ha, i synnerhet med den sjukligt hetsiga utseendefixering som alla känner till.

Om bara allt funkade som det borde i detta sköna land, borde hon få hjälp av skolsköterskan. På "min tid" i skolan hade de minst lika stor tröstfunktion som skolpsykologen. PBU ligger nära i tanken, men då krävs väl att målsman är inblandad? Eller? Kan hon gå dit själv som tolvåring?

Vad är det egentligen som händer i hemmet? De vuxna är gränslösa med godis - hur är det med annat? Spel, alkohol, droger, våld, sex osv - är den "konsumtionen" inom rimliga gränser?

MosterMaggi:

Jag vet hur du menar. Men det är massa som inte är "riktigt" bra... Hon tog nog väldigt hårt på skilsmässan när hon var 7 år, hennes mamma har en ny som det varit mkt liv med och som pappan snackat skit om..
Pappan har alltid druckit mkit alkohol...
Som sagt, jag o alla andra är fullt medvetna som att problemen bottnar sig i nåt annat- frågan är bara vad jag kan göra för att hjälpa hennes föräldrar att ta tag i problmet

Jag funderar på om du kanske ska släppa fokuseringen på just godiset när det gäller flickan? Föräldrarna är en annan sak såklart.

Jag tycker precis som ni att det låter som att flickan inte mår särskilt bra (tröstätning?). Har hon kompisar, fritidsintressen? Du och sambon kanske kan peppa henne på att göra saker, tex sticka ut och rida på islandshästar tillsammans eller något. Hjälpa henne att hitta ett intresse att ägna sig åt. Finnas där för henne som en extra vuxen. I och med att hon har en lite jobbig situation med skilsmässa och alkohol behöver hon kanske känna att hon inte är ensam i det, att det finna andra stabila vuxna runtomkring att hålla sig i när det blåser? Nu verkar det som om ni redan är väldigt engagerade i henne men det viktiga är om hon uppfattar det så eller känner sig väldigt ensam och olycklig ändå?

Nu handlar ju tråden om just godisproblemet och jag vet inte hur er relation ser ut alls i övrigt men jag tror ändå att det bästa ni kan göra är att tillföra så mycket positiva saker i hennes liv (inte ätbara då) som möjligt och hjälpa henne att må bättre i stort. Hennes godisätande låter mer som ett symptom på att något är fel än problemet i sig även om det såklart inte alls är nyttigt.

Vad gäller föräldrarna kan ni kanske kontakta någon överviktsenhet som jobbar med barn för rådfrågning om vad som är bäst att göra för familjen.

Ja, vad gör flickan på fritiden? Kanske dags att pusha för att hon ska göra något aktivt.

Ridning, fotboll, innebandy osv. Något där man rör sig.

Veckopengar ska man väl få för någon mot prestation, i hennes fall kanske det är läge att förutom städa rummet, inte äta godis på vardagarna?

Svårt att veta, varför inte prata lite allmänt med föräldrarna, säga att du är orolig att du bryr dig om flickan. Viktigt är ju att de inte går i försvarsposition.

Kan inte båda familjerna göra något sundhetsavtal? Läsk, chips och kakor bara på helgerna, t.ex.? Nåt som föräldrarna kan komma överens om gemensamt?

Låter som mig när jag började med mitt sockermissbruk. Jag var i hennes ålder, fick reda på att min far var sjuk i en sjukdom han aldrig skulle bli frisk ifrån, jag slutade äta, fick ätstörningar, började äta lite godis istället för mat och sen fortsatte jag med godis istället för mat och kom sedan in i ett sockermissbruk som jag fortfarande har idag 10 år senare
Tro mig, mina föräldrar försökte det mesta men jag var listig och fixade och gömde godis ifrån dem, de har ingen aning att de verkligen var så mycket för de såg de inte, jag gömde de bra! Precis om någon med ett beroende gör. Hursomhelst, tycker du och din sambo kan prata med henne, kanske hon själv borde prata med någon om vad som EGENTLIGEN är problemet, och få hjälp med sitt sockermissbruk för det är skitjobbigt att vara beroende! Att bara prata om diabetes o liknande hjälper oftast inte tyvärr, ungefär som att säga till en rökare att det ger cancer

Jaja, hursomhelst, lycka till!!!!

instämmer med Nattsaga: tösen bör få stöd för den hon ÄR och där hon är just nu. Och då kan sockermissbruket vara prio två. Det viktiga är attt hon får hjälp med hur hon känner. Och att hon inte måste döva allt med socker.

Jag måste få säga att jag liknar sockerberoendet vid narkotikamissbruk, och jag har varit beroende av båda. Det vågar nästan säga att det är utan tvekan föräldrarnas fel, av någon anledning tar de sig inte tid att "se" sin dotter! Jag var ett tag orolig för att mina systrar skulle falla in i sockermissbruk, men eftersom de är min familj så har jag lättare kunnat gå in och stoppa det... Det är utan tvekan ett känsligt ämne, och jag vet inte vad man som utomstående ska göra, men att föräldrarna tillåter detta förändrar "vem flickan är"! Alltid lika hemskt sånt här, önskar jag hade nåt mer konkret tips att ge dock... :/

Dessutom så tror jag att man som sockerberoende behöver "avgiftning" då man helt tar bort sockret ur maten, och hur en 12-åring ska göra det utan fullt stöd vet jag inte... Plus att man inte bryter vanor, utan måste ersätta dem med nåt! Nån sysselsättning eller hobby av nåt slag... Föräldrarna vet säkert inte bättre, men jag blir ändå så upprörd! :'(

Om nån säger till mig att du borde tänka på din vikt eller du borde inte äta detta osv. det blir bara värre.. är sj överviktig,
sen när alla slutade gnälla så började jag gå ner i vikt,,,