Nä, hon lär inte kunna omvända dig på en timme men det handlar inte om att omvända utan att få bukt med sina rädslor och finna en väg att föda som funkar - oavsett om det är vaginalt eller med snitt.
Jag hade en tuff första förlossning som slutade i operation av moderkakan, stor blodförlust, bruten svanskota och långdragna smärtor efteråt och var väldigt rädd inför att föda nästa barn och fick gå i samtal. Jag var livrädd för att föda igen men kunde heller inte tänka mig snitt eftersom jag också kände ångest inför själva vistelsen på förlossningen/BB då det var så jobbigt förra gången. Jag tror jag var på kanske 7-8 samtal totalt och under den tiden hände det jag trodde var omöjligt: jag kunde prata om förlossningen utan att gråta, jag kunde kände att jag kanske skulle överleva, jag kände nästan en svag förväntan över att det skulle ske... Jag trodde verkligen inte att det skulle kunna göra någon skillnad men det gjorde det verkligen!
Hur samtalen går till skiljer sig nog från person till person och vad det är man är rädd för, men i mitt fall fick jag bena ut vad exakt jag var rädd för, hur rädd jag var, fanns det någon av rädslorna jag själv kan påverka och göra något åt och sedan jobbade vi med varje rädsla och hur jag skulle kunna hantera den. Det krävs en del jobb från en själv, det är ju inte så att aurora-bm löser problemet åt dig, men det är det värt. Den känsla av seger och revansch jag kände när mitt andra barn väl var ute är så väl värt alla tårar och slit med känslor som varit under dessa samtal.
Jag hoppas att ni kommer fram till ett förlossningssätt som blir bra den här gången!