Lättare adoptera syskon?

När vi bestämt oss för att adoptera fanns inget alternativ till syskon. Det sa vi också till våra utredare på kommunen, motiverade med att de alltid kommer att ha ett biologiskt band med sig från sitt hemland (Polen)och att vi dessutom bor på landet och då har de alltid någon att leka med. Det var inga problem alls att få medgivande för vår del.
Vi hade medgivande för biologiska syskon, den äldsta ej fyllda 5. När vi fick barnbesked var flickan 2,5 år och pojken 4 år. De hade varit på olika avdelningar beroende på deras ålder men när barnhemmet fick veta att vi skulle adoptera de två blev barnen placerade i samma grupp och de blev behandlade som syskon av personalen. Barnen var medvetna innan om att de var syskon men eftersom de sedan fick vara tillsammans om dagarna stärktes deras syskonband. Detta kändes jättebra. Det är nu 1,5 år sedan vi kom hem med dem och både barnen och vi har haft en otrolig glädje av att de är syskon och kom samtidigt. Dessutom kan båda föräldrarna vara hemma samtidigt eftersom man får föräldrardagar motsvarande tvillingfödsel. Detta gynnar anknytningen både för barnen och föräldrarna. Det blev nog också lättare för barnen att bara få vara tillsammans för sig själva, för det är ju en enorm omställning för dem och det är klart att det är en jobbig situation för dem i början. En annan sak som jag tror var bra var att de kunde prata med varandra på sitt språk i början (innan detta glömdes bort, för det gör det!)så hela deras korta liv och språk blev inte helt avhugget när de bytte land och miljö. Det blev lite mer mjukstart för dem om man nu kan kalla det mjukstart...Om man har möjlighet och kan få medgivande för syskon tror jag att det är den optimala adoptionen. Lycka till!