Lättare adoptera syskon?
Jag har skrivit om detta ämne i tidigare trådar, men jag måste bara få hålla med "cheeta" och "Helle68" om hur de tänker med syskonadoptioner. Jag är ju en "gammal" adoptivmamma och när vi skulle inleda vår hemutredning under 1990 och talade med vår utredare om syskonadoption möttes det enbart som positivt. Naturligtvis fick vi motivera det hela och vi diskuterade med henne.
Vi valde att ha medgivande 0-5 år för syskon och 0-3 år för ett barn. Det var rekommendationer från AC. Landet var Colombia. Vi kände att ett syskonpar var helt rätt för oss, just att de alltid skulle ha ett biosyskon att kunna identifiera sig med och känna trygghet hos. Vi visste också att från ICBF i Colombia så bodde barnen i fosterfamiljer och hade således bott tillsammans.
Våra älskade barn var 4½ och 1½ år när vi fick dem och väldigt tighta med varandra. Vi fick två soliga barn som snabbt knöt an till oss och acklimatiserade sig fint i vår familj. Jag har faktiskt mestadels bara härliga minnen från deras uppväxt. De första sex månaderna efter vi kommit hem från vår månadslånga vistelse i Colombia var vi hemma på heltid hela familjen och det var ju underbart att få växa ihop så med barnen.
Vi valde senare att adoptera en lillasyster till dem som var 1,4 år när hon kom till oss. Det gick väldigt bra med henne också men anknytningen var svårare med henne och det tog betydligt längre tid att få henne trygg.
Jag kan varmt rekommendera en syskonadoption men naturligtvis är det ett bslut som noga måste övervägas och att man känner efter om man kan fixa det. En viss barnvana innan är kankse bra om man har.
Idag är våra ungdomar 16, 19 och 21 år gamla och fungerar som de flesta andra i deras ålder. De två största har fortfarande en speciell relation, men naturligtvis har de alltid släppt in lillasyster med, men just vetskapen att de är biosyskon är speciell för dem.
Lycka till med era adoptioner!!!!