Mina föräldrar betalade min resa till Grekland när jag var i samma ålder (trots att de inte hade så mycket pengar) vilket jag fortfarande är glad och tacksam för. Jag sparade det jag kunde men i nittiotalets lågkonjunktur fanns det inte jättemycket jobb för en gymnasieungdom.
Jag tycker inte att man av ren princip ska låta bli att hjälpa sina barn ekonomiskt. Är det något dotten verkligen vill göra och som du som förälder tycker är okej kan du väl bidra efter förmåga. I alla fall känner jag så nu, vi får väl se när dottern kommer i tonåren. Det är ett tag kvar, tack och lov.
Mitt råd är i stället att titta över hur mycket du har råd att hjälpa henne med. (Det är ju inte meningen att du ska svälta.) Resten får hon försöka spara eller jobba i hop.