Hur ska barn växa upp bland kompisar eller i skogen?

Fy vad hemskt att bo så.
Jag har växt upp i hus,på landet,men inte i avskildhet.

Det är viktigt med människor,lite grannar,framförallt vänner.

Jag tycker du och barnen ska flytta.
Älskar din man dig flyttar han med,och ni kan ha kvar det som sommarställe,kanske till och med bo där när barnen blivit vuxna.

Jag tror inte att det är några problem för barnen egentligen så länge ni ställer upp och skjutsar. När de blir så gamla att de absolut måste träffa sina kompisar är det också gamla nog att arrangera träffarna själva och cykla dit om det så krävs.

Det finns många barn som är uppväxta på landet och jag tror inte att de har lidit av det direkt. Däremot är det som sagt lite krångligare att vara förälder i det läget.

En blanding av att vara med kompisar och växa upp på landet. Vi bor själv på landet och har inte så jätte många barn nära inpå. Vi kommer att få skjutsa när barnen kommer upp i lekålder. Men jag skulle inte byta det mot nå annat alls. Vill verkligen att barnen ska få växa upp bland djur och natur. Har själv altid velat göra det men växte upp i stan så nu har jag chansen att ge dom det jag inte fick. Så försök att kompromsia. Bo på landet ett tag och skjutsa barnen. Om det är så att du verkligen inte kommer att trivas så måste ju DU tänka om. Det kan inte nån här på FL göra åt dig. Men vad du än bestämmer dig för så blir det nog bra.
Men ge det en chans iallafall.

Finns stora fördelar med att bo på landet. Barnen har stort utrymme att röra sig fritt, ni behöver inte vara oroliga för bilar.

mina barn kan köra med sin fyrhjuling på tomten, kunde de inte om vi bodde i ett villa samhälle.

men visst finns det nackdelar också, ni får sjussa mer för att barnen ska kunna leka. Men tror att det är värt det för att bo som ni gör.

Min man har växt upp långt ute på landet - med 5km till grannen. Turligt nog var det hans bästa kompis och de har växt upp mer eller mindre tillsammans. Föräldrarna har verkligen ställt upp och skjutsat dem enda sedan de var i 3-årsåldern. De var varannan dag hos hos min man och lekte och varannan dag hos kompisen. Så här 30 år senare är de fortfarande kompisar och min man ser kompisens föräldrar som lite extra föräldrar.
Så allt hänger på om föräldrarna ställer upp tror jag.

Vi bor på vischan med 7 km från skola och kompisar. Med skolbuss så kan de åka hem till kompisar alt stanna kvar i byn där skolan ligger på emiddagen. Men vi skjutsar och hämtar och lämnar, alltid. Finns det busshållsplats hyfsat nära som går till "stan"? Det underlättar för tonåringarna,i alla fall. Ge det en chans, det går bra att bo på landet.

Varför skulle inte kontakten med andra barn bli lika "naturlig" menar du? Det är väl för övrigt ingenting som garanterar att just era barn blir kompis med just barnen från radhusområdet, de kanske blir bästis med någon unge "från landet" och så får ni skjutsa i alla fall

Tusen tack för alla svar. Självklart är jag medveten om att det bara är jag som kan ta ställning men jag är ändå tacksam för synpunkter. Ibland låser man ju fast sig vid sina egna tankegångar och värderingar och då är det bra att få lite olika synvinklar.

Finns det inte förskola(dagis), skola, idrottsföreningar, öppen förskola - även i kyrkans regi osv???

Att barn måste sysselsättas 14 timmar per dygn 7 dagar i veckan av andra vuxna och barn än sina föräldrar är en påhittad myt.

De klarar sig gott och väl på att följa med någon kompis hem efter skolan någon gång i veckan och kanske någon idrott/musik-timme i veckan.