Hur är det att bo ute på landet?

Jag är uppväxt i Gränna i småland och har bott i sthlm i 3 år och Jönköping 2 år så jag ser mig själv som en stadstjej och blev helt förskräckt när det började pratas om att vi skulle flytta upp till en gård i norrland långt ifrån närmaste storstad.
Men vet du att från första dagen kändes som att komma hem. Jag stortrivs och har allt jag behöver. Framförallt ingen stress!

Vi har 3 km till närmaste by där det finns ICA, vårdcentral, förskola och skola upp till 6:e klass. Vi har även en mack, ett fik och järnaffär (allt är svindyrt dock).

Nu på vintern ingår snöröjning en del av fritidssysselsättningen och på sommaren så har vi en härlig trädgård med färskpotatis, jordgubbar, morötter och vackra blommor som får plockas.
Vi har även 2 km till närmsta badstrand med brygga dit vi åker ofta på sommaren.

Även om man bor på landet i sverige så finns civilisationen ändå i närheten i form av byar, internet, telefon mm.

Vi får åka 10 mil för att komma till närmsta ICA Maxi men då kan man ju passa på att köpa annat oxå och göra det till en rolig heldag. Som sagt, det finns bara fördelar!

Ariel o Melodys Mom skrev 2009-02-09 21:33:48 följande:

Jag har tur som fått jobb i närmsta byn för det kan bli en bit till jobbet. Men sambon han jobbar i Norge 2 veckor i sträck och då flyger han. (9 mil till flyget i Sundsvall.) Vi bor 10 mil norr om Sundsvall.
Människor är mycket mer lugna och harmoniska på landsbygden vilket gör att jag känner fler här än vad jag någonsin gjorde i sthlm. Man hälsar på varandra här och hjälper varandra. Man känner sig aldrig ensam.
Har bott här i 1,5 år och folk har hälsat mig välkommen och frågar om jag känner mig hemmastadd. Grannar kommer med julblommor till jul och mina barn går över till det äldre grannparet som bor tvärs över åkern och får fika när som helst. Pojkarna häromkring spelar hockey på vintern och fotboll och kross på sommaren. Många tjejer går på gympa eller rider. Det finns massor att göra. Sen bor vi precis vid havet med en underbar skärgård.

Jobbigt att (negativt):
- skotta snö
- skrapa rutorna när man inte har ngt garage ( vårat är ombyggt till gäststuga av förra ägarna)
- adsl är den bästa uppkoppling du kan få, och utbudet är litet
- Du måste ha en större beredskap för tex elavbrott.
- man måste titta på biltillgången, egen bil eller nära till länsbussen.
- åker du buss måste du hålla tiderna bättre, det går inte en buss varannan minut.
- längre till affär.
- pizza hemma betyder hembakat eller kallnad pizza.

Positivt:
- Billigare att köpa hus på landet
- mer yta att röa sig på, både inne och ute
- Egen tomt att röra sig på.
- möjlighet att odla eget, att ha fler än en jordgubbsplanta tex.
- lugnet!
- naturlivet inpå knuten (har fasanspår på snön vid poolen)
- en annan samhörighet med grannarna
- pizza hemma betyder hembakat
- veckohandlingar istf impulshandlingar ( smidigare och billigare)
- mm
-mm

Allmänt hur det funkar:
-Ett stojjigt dagis med alldeles för många ungar per fröken har bytts mot en dagmamma som är helt suverän. Hon är mer en extra mormor än en fröken.
- skolan är ganska liten, vilket är både positivt och negativt beroende på hur det funkar med kompisarna. TILL skolan åker barnen med liten skolskjuts, dvs säkrare än att cykla eller gå själva i kanten av bilvägar.
- Kompisar finns det alltid, men ibland måste barnen leta lite mer. Antingen lite längre bort ( och då får man som förälder ibland skjutsa, men hur många skjutsar inte i stan också , både till vänner och till sportaktiviteter?) eller så börjar man leka med barn som inte är i exakt samma ålder.
- sysselsättningar. ja samma som när vi bodde i stan: leker, åker till ridhuset, spelar boll, läser, umgås, utflykter och picknick, åker till stan på bio... men det blir inte lika mycket drälla på stan förstårs.

Blev ett långt inlägg men ... jag kan inte annat än rekommendera landet att bo i. Är dock uppvuxen på landet och har efter 10 år i storstan precis flyttat tillbaka till landet med min familj.

Imorse när jag åkte till jobbet hade vi 1 meter snö på biltaket, -18 grader och plogvallar på 5 meter nere i byn men helskotta vad fina vägarna va! Bönderna är helt suveräna på att ploga. I sthlm blev man alltid försenad till skolan omdet snöat 5 cm här kan det snöa en meter på 1 dygn och allt flyter på som vanligt. hehe...

Jo, maken åker buss in till stan och jobbar. Det tar ca 30 min från dörr till dörr för honom. Och vi har tur då bussarna går väldigt bra här. Där jag bodde som liten var turlistan betydligt glesare vilket kunde vara jobbigt, tills jag skaffade moped. :P

Håller med om att grannarna är mer öppna här. Efter 3 år på samma ställe i stan visste jag fortfarande bara namnet på 2 personer i samma kvarter. Efter 2 månader här på landet har jag tagit i hand med hela byn och blivit välkomnad. Jag vet inte bara namnet på alla i byn, utan även vad folk jobbar med och om det finns barn eller djur i husen. Om något händer, eller man har problem, så tvekar man inte att fråga grannen, men alla håller sig ändå för sig själva sådär lagomt mycket.

Exakt!

Ja plogningen ja. Här är småvägarna alltid bättre än stora vägen. ( bönderna vs vägverket, då vinner bönderna rejält)

En nackdel KAN vara att om man hamnar på fel fot med någon, eller om det pågår en liten bystrid dit man flyttar, så kan det vara knivigt att balansera som neutral, eller hålla sig utanför. Och sådant som osämja i byn pratas det ju sällan om när man är och tittar på hus...

Och nu när jag ska gå och sova...
Alldeles tyst! Inget bilbuller i bakgrunden! Inget folk som skränar vare sig ute eller på andra sidan väggen!
Och mörkt! Inga billjus som rör sig på taket, eller besvärande gatlampor som hittar in genom persiennen. (mumlar här vidare i ett nästan poetiskt svammel om fullmånen och stjärnornas speglingar i snön.. men det beror på att jag är för trött just nu så det ska ni slippa)

I stan hade vi 50 min, upp till 1,5 timme till våra vänner. Nu bor vi på landet, på rätt sida stan och har helt plötsligt bara 30 min till samma vänner.
Ja, jag är partisk till landet så det pyser ur öronen... ;)

Jo och jag jobbar på hemtjänsten så då finns en stor risk att trampa på fel tå. Man får hålla tungan i mun men så länge man gör det så är folk jättetrevliga.
Min sambo har traktor och plogblad så han åker runt o plogar åt grannarna och åt oss så klart.

Men man kan ju inte komma överrens med alla människor. Eller ja man kan ju iallafall vara trevlig mot alla och sedan är det upp till dem om de vill vara trevliga, men det är de flesta.

Alla byar har sina intriger och tragedier. Speciellt bland de äldre...vilka historier man får höra. En man som vi går till hans fru hade gått ut på E4:an mitt i natten i bara nattlinnet och blivit påkörd. Härom veckan så blev pengar stulna på jobbet och polisen gjorde en omfattande undersökning. Så tråkigt blir det aldrig.

med risk för att inte mina kära vänner ska snoka för mycket, så kan jag berätta att jag kommer nog aldrig att flytta ut till landet igen. Men smaken är ju som baken. Olika. Där jag bodde var det inga bussförbindelser och jag hade ingen egen bil. Boende i vårt område var äldre medelålders eller pensionärer. Ack så fel jag hade om drömmen på landet!!

Sen är ju landet så otroligt många saker. Vi bor på landet enligt TS definition, d.v.s. vi bor inte i ett samhälle, utan ca 3 km från centrum.

Här är definitivt lantligt, vi har mörkt på kvällarna, här är tyst och man ser stjärnorna så bra, vi har egen väg 8där iofs bönderna INTE sköter snöröjningen), ser iofs grannhusen men knappt grannarna även om de är utomhus, det är i princip omöjligt att störa någon granne med ljud inomhus ifrån... Den enda buss som går är skolbussen, så vi är beroende av bil för att handla och ta oss till jobbet.

Å andra sidan är det som sagt 3 km till samhället, där det då finns all service, tre-fyra mataffärer, klädaffärer, skolor ända upp till gymnasiet, apotek, VC, systembolag, bokhandel och så vidare och så vidare. Dessutom pendeltåg in till Göteborg, som går på ca 20 minuter. Faktum är att vi kan få pizza utkörd, men de tar extra för det

Det vill säga - vi har alla fördelar med landet, och enligt mig inga nackdelar.

Precis, man behöver ju inte bo mitt ute i ingenmansland bara för att bo på landet.

Just så. Vi bor på landet, med äng på framsidan och baksidan, men i en by. Och byarna ligger dessutom tätt här. Grannarna är av en ganska bra blandning, ungefär fiftyfifty med pensionärer och barnfamiljer. 150 m till bussen som går varje halvtimme långt in på kvällen.

Det är en helt annan sak att bo i ett torp med en halvmil till kommunala kommunikationer och en mil till närmaste grannen. DET skulle inte jag klara, då måste man vara av ett speciellt virke tror jag.

Jag bor i en by i glesbygden, i byn bor ca 200 personer. Till centralorten är det 10 km. Barnen går skola och dagis i centralorten och jag skjutsar dem varje dag. Själv jobbar jag 5 km hemifrån. Affärer och sånt finns bara i centralorten. Vi har grannar men inte så nära så man kan "pinka på tomten" om man har lust Eftersom vi bor vid en stor väg så plogas vägen ganska bra iallafall! På sommarn är det toppen att bo så här, skulle inte vilja ha grannar närmare än vad vi har nu!

Vi bor också på landet och stortrivs. Vi har 2 km till närmaste samhälle. Där finns distriktssköterska, bvc (dock inte alla dgr i veckan), skola upp till åk 6, ica nära som folk vallfärdar utifrån till då där finns närproducerat kött billigt.

Ska vi till centralorten så är det mellan 16 och 17 km att åka. Här går bussar, flera om dagen från byn vi bor utanför men på morgonen går det en buss utanför på landsvägen så de stora barnen kan åka till skolan i centralorten. På em går bussen tillbaks samma väg.

Jag är dock beroende av bil där vi bor. Visst kan man gå dessa 2 km men där finns knappt en bil som sommartid håller hastigheten (70-väg) och det saknas gångväg så man får snällt traska på landsvägen.

Sonen som går i skolan 2 km härifrån åker taxi men detta får han bara upp til åk 2. I åk 3 får han ta sig själv till skolan vilket gör att jag måste köra. dagis finns också inne i samhället och dit kör jag ett barn.

Vi har grannar. I vårt område bor f n 6 "familjer", ett hus står tomt och är ute till försäljning. Vi är den enda familjen med små barn, två av grannarna har barn i övre tonåren, sedan är det äldre par som bor här.

Att flytta ut på landet är det bästa jag gjort, har varit en dröm länge och nu har vi bott här sedan april förra året i vårt renoveringsobjekt!

Jag är född och uppvuxen i ett typiskt villaområde i Skåne. Jag har bott tre år i stockholm men trivs bäst i Runhällen utanför Heby där vi har bott i ett år nu... Vi köpte huset för 370000 kr och då var det ett hus på 80-90 kvm stor lada, litet stall och en gammal tvättstuga en stor tomt på 7727 kvm som är så perfekt! Visst är det en hel del renovering. Men nu har ju inte jag barn men det är så här jag vill att våra barn ska växa upp, utan bilar överallt. Vi har inga synliga grannar förutom skogen då hi hi :) Det var läskigt till en början, jag vågade inte sova ensam och var rädd för alla djur som kan bo runt om hörnet och att om det händer kan ingen höra mig skrika. Nu har det gått lite drygt ett år och jag vågar sova ensam med lamporna släckta :)
Jag kan sitta på trappen halvnaken hämta ved i pyjamas osv utan att någon ser :) Ensamt - i bland men över lag så är det bara skönt med lugn och ro :)