Undergiven som saknar sex och närhet

Bara jag som är i denna sits nu? Känns som dålig stil mot min föredetta att träffa någon för att ha sex med när vi inte vet om det löser sig ännu (men det kan handla om månader-år) men samtidigt saknar jag just den känslan av att få vara undergiven då det är nästan 3 år sen sist.

hur vill du va undergiven?

Jag är i lite tvärtom sits. Jag är dominant, även om jag inte är speciellt erfaren eftersom jag levt i ett vaniljförhållande i 8 år. Det är ett outforskat område för mig eftersom min sambo inte är intresserad överhuvudtaget.

Dock är det en konstant fantasi som växer sig starkare hela tiden.

Men tyvärr lär jag fortsätta undantrycka det så länge jag vill vara kvar i det här förhållandet.

Jag har alltid haft en dominant sida jag inte fått utlopp för än. Har pratat med en del på det kända bdsm-forumet, men det har inte lett till ett möte IRL än. Hade varit så trevligt att trä på ögonbindel och handfängsel på någon, och ge handfasta uppdrag med belöning/bestraffning beroende på hur delmomentet lyckades.

Jag har ju ändå erfarenheten så jag vet verkligen vad jag saknar. Men är det respektlöst av mig att i en fas där ett förhållande är slut men kanske kan redas ut någon gång söka ett utlopp för min undergivenhet? Har verkligen saknat den delen då det varit en så ontensiv del av mitt liv förr.

varför tänka så, ta för dig av livet. man kan inte tänka "tänkom" är det slut så är du fri att hitta på vad du vill, sen kanske allt vänder o då lever du i de nuet då