Vad skulle du som lärare säga om att få ett brev hem från en gammal elev?
Jag har hela mitt liv vetat att jag är annorlunda. Har varit på utredningar som min mamma sedan lagt ner av själviska anledningar-att hon inte orkat fortsätta trots att jag som hennes barn kanske hade behövt hjälpen. Jag var annorlunda och är det än idag.
Jag funderar på att skriva ett brev till en gammal klassföreståndare som jag hade då jag var mitt uppe i allt detta. Jag vet att hon pratade med min mamma om bup, och jag fick gå till bup då läraren i samtycke med mamma tyckte det skulle vara det bästa.
Jag skulle så gärna vilja veta vad hon tyckte om mig. Hur hon uppfattade mig och vilka problem hon trodde jag hade. Är det fel att skriva till henna och fråga?
Får hon berätta för mig eller har hon någon tystnadsplikt?
Är det bättre om jag ringer? Tänkte om jag skriver ett brev så blir det inte som en stor överraskning att berätta om mig i telefon, och hon får tid att skriva ner det i stället.
Skulle du som lärare tycka det var okej att få hem ett sådant brev eller hade du slängt det i soporna? Hade du svarar ärligt på mina frågor?
Jag vill så gärna ha svar på vad dom vuxna tyckte det var för fel på mig när jag var liten 
och vill hon svara så läggs en stor pusselbit på plats.
Vad tycker ni jag ska göra?
