Kastrera eller inte?

Han har inte kissat inne tidigare, men jag tror att det kan bero på att vi har varannan vecka barn som kommer och går + en liten som är rätt ny i "flocken". Han kanske blir förvirrad över rangordningen? Men varför smyger han med dumheterna om han försöker ta över ledarskapet? Vi ser aldrig när han gör det. En annan sak jag glömde nämna är att han har svårt att leka med andra hundar utan att det hela tiden går ut på att han vill "rida" dem, hur än skarpt vi säger ifrån. (Jag kan ta undan honom och fya men i nästa sekund är han lika ivrig att försöka igen, verkar som sagt blockerad för allt annat) Har han en okontrollerbar drift eller vad beror det på?

Tack för alla synpunkter för och emot. Jag vill bara tala om att vi har gått två lydnadskurser och tränar mer eller mindre på diverse sätt dagligen. Har en stor familj så självklart kan jag inte lägga all min tid på hunden och eftersträvar heller ingen lydnadschampion utan rent sällskap fast med vanligt "hyfs". Vardagslydnaden, och t e x de träningsexempel som någon av er nämnde fungerar normalt sett hur bra som helst, vi får ofta beröm för vilken duktig och trevlig hund han är. Barnen tränar honom också och det älskar han. Han gör allt de vill och lite till för en godbit. Minstingen är bara 1 år så där lär vi honom att flytta på sig när hon kommer farandes och ger då beröm. De är gärna i varandras närhet, men båda måste så klart lära sig umgås på ett bra sätt - det funkar bra med lite extra koll. Problemet är att när dessa "blockeringar" och stressen jag nämnt sätter in så kan han inte hejda sig, hela han darrar av iver och inte ens den smaskigaste godis skulle fungera som avledare. Utomhus är han sällan intresserad av vare sig beröm, godis, lekar eller annat som används vid lydnadsträning, det är alla dofter och hans markeringar som gäller. När det kommer gäster är han snabbast till dörren, men vi motar bort honom, hälsar själva och låter gästerna ta av sig först innan han tillåts hälsa. Ändå gör han allt för att smita fram. Han får inte gå ut utan tillåtelse, ändå provar han nästan varje gång, och flyger fram när han får sitt "varsågod" - med nosen i backen...Jättejobbigt för både honom och oss.

Då skulle han dra som vansinnig i kopplet. Jag testade honom när min bästa kompis kom och lät honom inte hälsa förrän efter en lång stund då han låg på plats och hade slappnat av helt, fast det var som att trycka på en knapp - han flög upp och fram till kompisen precis lika ivrig som vanligt. Har sagt åt folk att ignorera honom totalt när de kommer men då ger han inte upp utan studsar runt dem som en galning så att de nästan snubblar över honom. Han är så otroligt envis.

Vi försöker verkligen träna bort det, men tycker väldigt synd om honom när hans drift är så stark och vi samtidigt försöker styra honom att stå emot sina instinkter. Då kanske han skulle må bättre utan all denna hormonpåverkan. Alla husdjur tvingas ju mer eller mindre anpassa sitt liv efter vårt och inte tvärtom. Jag håller absolut med om att man inte ska lägga sig i det naturliga alltför mycket, men frågan är om det inte är nödvändigt i det här fallet.