Barn mitt i gymnasiestudierna? Hur klarade ni er?

Jag tycker inte att man ska planera att skaffa barn så som ni gör när du inte har någon utbildning och han har inget jobb. Jag fick barn när jag var 17 år som inte var planerat, och jag får verkligen slita nu, jobbar och pluggar på samma gång. Gå klart skolan och skaffa jobb och sen barn.

Vänta vänta vänta. Planera inte ett barn nu. Du har all tid i världen att skaffa barn om du bara går i gymnasiet.
Det är så mycket mer än bara ett barn också. Alla vet inte riktigt vad som innebär när man skaffar barn. Går inte riktigt att förstå försen man väl står där med en bebis i famnen. Så ett stort råd. Vänta med barn till i alla fall skolan är klar, och som du sa, hitta lägenhet och skaffa jobb först.
Du kommer inte ångra dig om du har det klart innan...
och om du endå vill skaffa barn fast det är lite för tidigt, varför gjorde du en abort från början???

http://mammasomung.blogg.se

Hej!
Jag kan råda dig att läsa klart, jag fick min dotter när jag var halv klar. men om ni börjar planera så du väntar barnet medans du pluggar, bara du pluggar klart innan han eller hon ska födas. men du får då räkna med att man är super trött under en graviditet.
Jag ångrar inte att jag fått min dotter, även om jag nu inte har utbildning men pengar är inget problem för mig.
Jag kommer plugga klart nu i höst :)
Lycka till med allt!
kram!

Hej! Har oxå en abort i bagaget jag var då 16 år, men skulle precis börja gymnasiet och jag och killen i fråga var ej tsm. Blev gravid i april-maj förra året med min och min sambos dotter (tyvärr så dog våran dotter den 23/12-08). Tog sedan studenten i juni och började jobba i augusti. Men jag råder dig att gå klart skolan först, jag förstår att du verkligen vill ha barn nu, jag var oxå så efter aborten men det har lärt mig saker under tiden. Och du kommer känna dig lugnare om du har gått klart skolan och se till att skaffa lägenhet innan, jag och sambon hade ingen lägenhet när jag blev gravid, vi bodde hos hans mamma. Vi fick lägenhet sen. Och nu känner jag mig lugnare eftersom jag har ett eget hem och jobb.

Hoppas du förstår vad jag menar!

Lycka till!

Men herregud, varför lyssnar du inte på vad folk tidigare har sagt åt dig? Är du bara ute efter att folk ska säga åt dig att skaffa barn nu eller?

Gör inte det, vänta, tills du och ditt liv blivit stabilare.

jag går sista året på gymnaset, skulle tagit studenten nu i vår 2009, gick ända till december nu 2008, för 3 veckor sedan kom mitt barn, vår underabara dotter, men vi bor nu hemma hos min mamma & min kille med, får vänta 1 år & gå vårterminen & ta studenten om 1 år ist, visst går de men detta va inte planerat & nu har vi INGEN LÄGENHET, INGEN EKONOMI (då min kille blev av me arbetet pga lågkonjukturen) och visst jag har bara 1 termin kvar men GÅ UR SKOLAN först, de var jobbigt att gå i skolan & va gravid, tungt att bäsra 7 kg på magen & man var trött & kommer jag orka 1 termin när dottern går på dagis, de får jag inte veta förän om 1 år lyssna på va alla skriver även om din barn längtan är stor så vänta 2½ år du hinner :) låt barnet ha en trygg miljö att växa upp i

Vi pratade lite mer idag om detta. Jag vill såklart att vi ska vänta tills jag gått ur skolan. Vill man absolut tidigare så kan man ju börja försöka på vårterminen, bara någon månad innan man tar studenten. Jag har förklarat att jag inte vill ställa till det med skolan då jag har gått på 3st olika gymnasieskolor nu. Ska tillbaka till min första. Mycket krångel, så jag har sagt att vi iaf kan vänta med bebisverkstad tills nästa höst (-10). Han förstod. Det är ju min kropps trots allt.

Jag blev gravid när jag var 18 år och gick första året på Barn och Fritid. Bytte program efter andra året.

Jag gick hela året i princip, sonen föddes i April och jag flyttade en kurs till längre fram i utbildningen och avslutade en kurs några veckor efter att sonen föddes. Sen var jag ledig ett år och kom tillbaka när sonen började på dagis vid cirka 16 månaders ålder. Jag kan inte påstå att det var enkelt att plugga samtidigt som man tog hand om ett barn. Jag var dock mer eller mindre ensam hela tiden. Pappan har aldrig varit något vidare stöd tyvärr även om vi faktiskt bodde ihop till sonen blev cirka 18 månader.

Jag avslutade mina studier med halvdassiga resultat men kom in på universitetet och lyckades efter mycket om och men skaffa mig ett körkort också med hjälp av pappa.

Det går om man vill. Jag pluggar fortfarande. Ska bli gymnasielärare och hoppas att det ska bli bra till slut men det är jobbigt det är det... Är tillsammans med en ny kille nu sen fem år tillbaka och vi har inga gemensamma barn på gång.

Jag skulle råda dig att ta det lugnt, man har ju tid trots allt. Det är en klen tröst när man är sugen (jag är sjukt sugen i perioder) men vi har ju trots allt tid. ;)

Det är skönt att åtminstone ha sin gymnasietid avklarad innan man skaffar barn kan jag tycka för det är så himla svårt att få igen den tiden senare. Visst med hjälp av komvux men så kul är nog inte det heller. Var ung ett tag till. Det är mitt råd.

Vänta är mitt råd till dig!
Jag blev gravid i 2an och det var jobbigt att vara gravid och plugga samtidigt... mycket stress osv.
Sen kännde jag mig som en cirkus-apa också med alla i hela skolan som publik. Alla stirrade, alla viskade och ingen trodde att jag märkte nåt.

Var borta ett år och var hemma med sonen och det var heeeelt underbart. Sen fick jag börja 3an och kämpa med rester från 2an och nya kurser och det var kämpigt. Man kan inte plugga förrens barnen sover på kvällen och det kan bli sent om de inte sover bra.

Det hade vart lättare om min son kom senare i mitt liv, men han finns här nu och jag älskar honom och livet som mamma.