autistik bonus mamma

De e svårt att stå i ett sånt "maktlöst" dilemma... De e ju inte så att man går till mamman och säger att : du skiter i ditt barn.. fast att man skulle vilja:) 
Min sambo har en son sen tidigare oxå.. vi har ett gemensamt på 8 mån. och hans son har inte riktigt fått en diagnos än men han är inom autismramarna, inte så man ser det eller skulle tro det i alla lägen, högfungerande. Har just börjat ny skola där de jobbar väldigt pedagogiskt så det är jätte bra!

Något likt din förtvivlan är att mamman inte tar detta på allvar.. känslomässigt kanske, men hon förstår inte hur viktigt det är med struktur och rutiner på vardagen är!! Han kör med henne där hemma så det står härliga till och hon sätter alltid in diskussion med honom i stället för att vara rak på sak! detta leder till att han tror att han kan göra det här oxå.. och det blir ett helvete första 2 dagarna.. sen faller han in i de rutiner vi har. De gör mig irriterad på henne som e ganska bortkommen:) hehe...

Det här kan hon ju få höra och hon kan ju lära sig lite om hur man ska vara med ett barn med speciella behov. I ditt läge är det ju lite svårare.. när det gäller ditt styvbarns mamma.. därför tycker jag att du lättar ditt hjärta till din sambo och säger vad du känner och därefter så ger du mycke av din kärlek till styvsonen när han är hos er! DU är ju en del av hans liv oxå och det känner han!