är jag löjlig nu?
Jag är 20 och min sambo är 23, tillsammans har vi dottern ALice 15 månader och väntar en liten till i Maj. Vi bor i en 3a i Vetlanda och lever just nu på min sambos lön. Inga bidrag eller nåt sånt.
Ofta får jag känslan av att alla äldre tror att man lever på bidrag bara för att man är ung förälder, någon mer som märkt detta?
Och jag blev så arg häromdagen. Alice var sjuk med feber och hosta så vi åkte till barnmottagningen. Det visade sig att hon hade dubbelsidig öroninflammation och falsk krupp. Otrevligare människor får man leta efter! Det konstiga var att de enbart verkade otrevliga mot oss. Blängde, tilltalade oss allmänt snäsigt och surt. Men, de andra mammorna och papporna var de hur trevliga som helst mot! Log och småpratade och frågade om saker.
Läkaren och sjuksköterskan pratade med oss som om vi vore barn och tittade i pekbok ihop :S
exempelvis sköterskan: ni kan gå in där sålänge och pekade. När jag inte på sekunden kastade mig ut i korridoren och sprang mot väntrummet så pekade hon å halvropade "DÄR! DIT! VÄNSTER!"
Läkaren när vi kom in i undersökningsrummet: Öh hade du tänkt sätta dig ner så jag kan komma fram till bordet eller?
Sköterskan när vi skulle gå och jag frågade om recepten vi skulle få: *djup suck* hon mailar recepten sa hon ju!
Suck. Är det bara för att vi är så kallade unga föräldrar? Eller är jag löjlig nu?