Varför tycker jag att det är så SJUKT svårt att säga nej!?

Jag hade gjort såhär i ditt läge:

Satt mig ner med dottern för att prata om ekonomin. Jämfört månadpengen med en månadslön som ska räcka under hela månaden. Till vad den ska räcka till för hennes del måste ni ju noga komma överrens om så att alla vet vad som gäller. Förmodligen hade jag höjt månadspengen till henne i samband med detta samtal. Kanske till 500:-. Det gör att hon blir mycket mer possitiv till att diskutera detta och ta det nya ansvaret som tidigare inte fungerat. Du måste också vara tydlig med att du sedan inte kommer att skjuta till pengar och också hålla fast vid det. På det sättet vinner du nog ekonomiskt på denna uppgörelse ändå eftersom du idag skjuter till extapengar.
Du kan till och med lägga till en arbetsuppgift för henne för att få denna högre månadspeng tex gå ut med sopor på onsdagar och städa gästtoan. Då blir månadslön för utfört arbete väldigt tydligt.

För att riktigt lära sig pengars värde, tror jag man måste få känna av vad det innebär att inte kunna följa med kompisar på bio eller vad det nu kan vara- för att man slösat bort pengar på onödiga saker. Efter sådana erfarenheter får ungdommarna ett annat planeringstänkande kring sin ekonomi. Om du istället skjuter till pengar kommer hon aldrig att lära sig.

Såg nu att hon hade 600:-, kanske höja någon hundring ändå och sedan bli hårdare med sponsringen.

Det är du som måste avgöra om hon ska köpa kläder för sina pengar och hur mycket hon isåfall får spendera på en månad. Tycker du att hon är mogen för att köpa sina kläder själv, så får du kanske höjja månadsbeloppet- men vara stenhård på den gräns ni kommer överens om. Det är viktigt att hon lär sig att hon inte kan spendera över sina tillgångar.