Har fött 1 barn är gravid med nr 2 men är nu jätte nervös..

Här har du en till!! Usch, jag e verkligen LIVRÄDD just nu...Har "klarat" av en rätt så jobbig 1:a förlossning o ska snart föda igen ( e i vecka 36)...
Men känner mej super nervös o rädd o vill verkligen inte detta...*skratt*...
För mej har känslorna kommit smygandes nu dom sista veckorna...Är väl för att det börjar närma sig o man vet ju vad man har att vänta i smärtväg osv...

Hannah07 skrev 2009-02-15 19:59:26 följande:

¨
Ja precis så är det, hade också en rätt jobbigt förlossning med min son och det är väl därför man är nervös för man vet vad man har att vänta sig. Det va lättare med första barnet för då visste man inte hur det skulle kännas och bli men nu vet man och det är det som gör mig nervös. Men men om man klara 27 tuffa timmar klarar man väl 28 hehe..även om de säger att andra barnet brukar gå fortare men man vet aldrig. Lycka till med din förlossning ska säkert gå bra för oss båda../Emma

Min förlossning fick hur bra som helst, jag vart igångsatt så jag hade ju ett datum så behövde inte oroa mig för att det bara plötsligt skulle hända.
Det gick relativt snabbt och hur bra som helst men nu ....

Det är 5 veckor kvar till 2:an och jag har sån ångest, oro och mår riktigt dåligt för att jag är så orolig och rädd!
Vill inte göra det här.....

Skönt att höra att man inte e ensam om dessa känslor iaf=)

Lycka till båda 2 med det "som komma skall" )

Jag är oxå nervös och orolig, trots att min första förlossning var en bra sådan. Men det gjorde ju så jävla ont!!! Det är väl just det som är den springande punkten. Sen är jag lite rädd för att inte hinna in oxå - första förlossningen gick fort, men nu är det ju typ motorväg därnere och kan gå mkt fortare. Dessutom ska man ju hinna få i väg ettan innan man åker in för att föda tvåan... Gaaa!

Här är en till.
Har genom hela graviditeten varit nervös och rädd inför förlossningen.
Nu när jag är i v 40 börjar det ändå släppa lite. Är så trött på att inte kunna sova på nätterna, att inte kunna gå ut o gå ordentligt och vill ha tillbaka min kropp.

Förra gången blev jag igångsatt efter vattenavgång, fick inga värkar som gjorde någon nytta. 11 timmar efter igångsättningen föddes sonen. Hoppas verkligen på att slippa bli igångsatt denna gång.
Fast då visste jag iaf att jag hade tid att få EDA.
Nu vet man ju inte om man kommer hinna.

jag VILL bli igångsatt...jag är så nervös och rädd eftersom jag vart det sist så vet jag ju inte vad jag har att vänta mig om det sätter igång av sig själv...

Usch, jag blir ledsen och deppig bara jag tänker på det!

där är en annan sak oxå, jag tyckte EDAn gjorde såååå ont att få så jag är livrädd att jag inte ska klara av förlossningen utan bedövning för jag vägrar den och lustgas!

Känner igen mig. Jag hade dock en väldigt lätt första förlossning. Allt gick normalt till utan några komplikationer alls. Graviditeten var underbar. Nu är jag i v.16 bara men kan känna större oro nu är jag nånsin gjorde under förra graviditeten. Jag tänker dels på förlossningen; att den kommer bli svårare och jobbigare än första, dels på tiden efter. Mitt första barn var en väldigt snäll och enkel bebis. Hon sov mycket och krånglade egentligen aldrig med något. Nu blir jag orolig att amningen ska krångla, att hon ska få kolik, vara vaken hela nätterna och annat som kan bidra till en jobbig tillvaro.

Detta beror nog dels på det som TS skriver att man vet vad man har att vänta sig. Men i mitt fall tror jag också att det beror på att den här graviditeten inte var planerad. Allt har kommit som en överraskning.

Men jag försöker intala mig att allt ordnar sig och att man får inte mer än man klarar av.

Usch, min bm sa till mig sist när jag berömde min EDA och sa att jag inte ville göra detta utan den, att jag inte alls skulle räkna med att jag hann få EDA andra gången. Känns ju lagom kul att höra, när det är just tidsbrist jag är mest rädd för...