Äggdonationstråden- för oss som behöver ÄD

Travlig med en tråd för oss ÄD.
Hej Linisen och crcr ni har nog redan läst om mig, men för alla andra här är jag:

Tjej drygt 30 fyllda. Bor tillsammans med min sambooch två kattungar i hus. Har sedan ett ca ettår arbetat för barn, utan resultat. Har i sommar fått dråpslaget att ÄD är min enda chans till att föda egna barn. Fick operera bort äggstock och äggledare pga av en cysta (gjorde samma operation på andra sidan för tio år sedan). Har alltså inga ägg kvar.

Är inte så insatt i hela ÄD processen, då allting ännu känns väldigt nytt. Vi ska dock träffa läkare i början av hösten för mer infromation och ev undersökningar.

Jag äter Kilogest, östrogen, för att inte få för tidigt klimaterie. Har ätit ca en månad, kroppen börjar upptäcka att något lurt är på gång och börjar anpassa sig (förhoppningsvis).

Crcr och Linisen har ni haft några besvär av att börja äta östrogenpreparat? Själv är inte min mage riktigt i lag och de senaste dagar har ett lätt illamående infunnit sig, annars är det inga större skillnader.

Linisen Hoppas du får dina undersökningar du vill ha.

Kram Pimpom

Lycka till Linisen.

Själv väntar jag på en tid till läkare om hur vi ska gå vidare och starta hela processen. Ser ut som att det dröjer till oktober. Har jag inte fått en tid i mitten september ska jag ringa och fråga vad som händer. /pimpom

Idag är det lite tungt. Har precis fått veta att en nära arbetskamrat till mig ska bli pappa i fedruari. Det är den andra nära arbetskamraten som ska bli förälder i februari. Jag är verkligen jätte glad för dem, men samtidigt vreds en liten kniv om i mitt inre när jag fick reda på dessa nyheter. Jag vill ju också bli mamma och jag kan inte på egen hand, utan måste vänta på att andra ska godkänna och göra tillgängligt för att jag ska få äggdonation. Det är liksom inte upp till mig längre, vilket känns jätte frustrerande och just idag väldigt deppigt.
Jag är just nu uppriktigt glad över att ingen utav mina närmaste vänner väntar barn, för det vet jag inte hur jag skulle ta... Jo det vet jag, jag skulle vara jätte glad för deras skull och samtidigt känna en stor sorg i mig själv. Jag hoppas bara att jag/vi kommer till läkare snart så jag/vi kan få starta hela processen.
Det blev nog lite rörigt men jag behövde skriva av mig lite. Sambon är inte hemma och kan ta smällen./Pimpom

4 oktober är datumet med stor text i almanackan just nu! Har äntligen fått en tid till läkare för samtal och igångdragande av hela ÄDprocessen. Även om jag är medveten om att hela processen kommer ta tid, är det skönt med ett startskott. Det är lite närvöst och spännande, Har ingen anning om vad som kommer att hända under samtalet, men det lär jag bli varse. Kram pimpom

Lite up to date!
Vi skulle äntligen få komma till läkare för ett första möte, där vi skulle diskutera ÄD och remiss skulle gå iväg till Huddinge dit vi ska i slutändan. Två gånger blev besöket inställt och sista gången de ställde in fick vi reda på att den läkare vi skulle träffa var sjukskriven på obestämd framtid. Då kändes det jätte tungt.
Men de är jätte gulliga på vårt sjukhus, så vi fick en telefontid med en läkare som skriver en remiss till Huddinge. Det innebär att vårt första möte blir med läkarna där istället. Så nu väntar vi bara på de provsvar som krävs för att remissen ska skickas innan vi är igång ( hoppas jag). Så när den största besvikelsen över inställda möten lagt sig, ser jag lite positivt på tillvaron igen. Men det känns oerhört frustrerande att inte rå över sitt eget liv, utan man måste lita till sjukvårdens gång.

MVH pimpom