då är det precis som det varit för oss.
vår donna fyller snart sju och vi har haft det jobbigt med just de där sakerna hela tiden.
vi pushar för jag tror man måste det.
man säger hela tiden saker som, det är klart du kan, jag stannar här så kan du gå in, nej jag går ingenstans, jag stannar här, gå du.
och fast hon leker jättebra i flera timmar så säger man att nu går jag hem så kan du stanna en stund til loch komma hem sen så kan hon inte stanna. det var då jag körde gummibandet och jag vet inte hur det kunde funka men hon liksom såg drömsk ut å sa jahaa, ja men då provar vi att dra ut gummibandet då...skumt!
vi kör också väldigt mycket med förberedelser men vissa saker har vi lärt oss är bättre att säga bara lite innan så att hon inte hinner fundera på en massa "om" och "kansken"
det jag tycker är svårast är att fortsätta vara positiv så att mani nte blikr frusterad och blir arg på henne men ibland så tycker jag att det kan bli bättre av att vara lite sträng och säga att nu måste du...för då ser de ju att de kan även om man "tvingat" lite, beror ju lite på vad det gäller.
många föräldrar vill inte köra med belöningar menj ag måste få berätta vad vi gjorde för att få det stora genombrottet förra året på dagis.
vi lånade det här av en granne som har en son med adhd. det funkar för att visualisera konsekvenser och jag beståämde mig för att prova då det började komma lite 5års lägner ur hennes mun.
vi hade en skål med dekorstenar åsså fick donnan en egen burk med lock.
man börjar med kankse 10 stenar i barnets burk, vid en lägn eller något bråk så fick hon ta ut en sten från sin burk och lägga tillbaka i skålen men om hon var duktig och städade sitt rum kunde hon få lägga i några stenar.
vi använde det här även för det hon tyckte var jobbigt. innan det här var hon en dramaqueen som bara var tvungen att göra en stor scen vid lämningen på dagis, slita i mina kläder och gråta osv. vi sa det att visst får man vara ledsen men hon skulle sluta med det jobbiga beteendet.
så om hon ställde till med en scen så tog vi ut en sten men om hon bara sa hej och lämnadet gick bra så fick hon en sten. vi "straffade" så klart inte bara gråt för ledsen måste man få bli. men vet du, det tog bara lite drygt en vecka så hade vi brytit beteendet och hon hade kommit fram till att dte var ganska skönt att inte bråka. gissa om hon var mallig på kvällarna när hon fick lägga i en sten och hon sa imorron ska jag vara ännuduktigare så att jag kan få två stenar. vad ska jag göra för att få det? då kanske jag sa att du kan ju leka hemma hos bästa kompisen på em om du vill...njaa, det vågade hon int emen nån dag senare så gjorde hon det för hon var så taggad att få bruken full. vad de får då få man ju bestämma själv. vår granne hade att pojken fick välja en leksak i affärern för en mindre summa. vi hade att emilia fick välja vad vi skulle göra tex badhuset, bowlinghallen, äta på mcdonalds...
vi gick på barnkalas som vanlikgt var jag med men jag tyckte att jag kunde gå hem efter en stund och då började hon knorra lite då frågad ejag hur många stenar hon ville ha för att våga prova stanna själv. 5 sa hon aa men då får du fem...okej det låter kanske lite som en muta men hon behövde en morot för att våga utmana sig själv och hon klarade det!
nu ligger burken nere sen länge men den hade sitt syfte under ett halvår och numera så är det väldigt sällan det blir tvärstopp. det kan bli nån tår men inte värre än att hon tar sig samman och fixar det. vi berömmer mycket nu istället och är det nåt som varit särskilt bra så kan hon få veckopeng istället.
oj vad jag skriver, men jag vet ju hur jobbigt det är så man vill ju bara dela med sig 
