Fejkbröst

Jag skulle kunna operera brösten (fast har oertationsskräck)

Det är nog lätt att härröra tuttoperationer till dåligt självförtroende om man bröst som passar ihop med kroppen oavsett storlek.

Jag själv har väldigt skum kroppsform och större bröst skulle balansera upp den. Är bred över ryggen och höfterna, men har små bröst. vilket gör att tröjor/toppar/klänningar i rätt storlek hänger som en säck på mig. Har jag en behå på mig är det som två sladdriga påsar i den Inte så kul. Klart det skulle vara roligare att känna sig finare!

Niinaaa skrev 2009-02-20 08:29:26 följande:

Om du har tokfina bröst kanske du inte riktigt kan sätta dig in i hur det är att kanske sakna bröst helt (vara totalt platt), ha "tomma påsar" till bröst osv. Är det kanske hotfullt för dig om andra kvinnor får lika tokfina bröst som dig?

Jag tycker absolut inte att jag är ful och går inte kutryggad runt och känner mig oduglig.

Jag är heller inget ideal generellt. Det är inget jag eftersträvar! Jag har aldrig blonderat mig fastän blondiner anses vara otroligt eftertraktade. Inte heller är jag särskilt smal som idealet föreskriver. Jag går runt i bikini på sommmaren fastän jag har stries pga graviditeter. Däremot provocerar "bliv-vid-din-läst-idealet" mig. Bara för att man fått barn och åldrats ska man inte behöva börja älska alla kroppsliga förändringar. Att det är så stor andel mammor som opererar sina bröst och t ex mage tycker jag säger en del. Att det inte handlar om att man som tonåring blivit hjärntvättad, utan tonåringars kroppsliga osäkerhet är hos åtminstone 90% av tonåringarna sund. Men skuldbelägg inte mammor med uttänjda bröst för några ideal de inte eftersträvar (hollywood platideal osv) Jag vill se ut SOM MIG SJÄLV. Jag har väl också haft supersnygga bröst en gång och ska leva länge till, men varför ska jag behöva börja älska alla skavanker istället för att åtgärda vissa och tycka jag är fin i 20-30 år till. Tids nog blir jag också ett skrynkligt russin ,-)

Visst är en operation riskabelt, men hur stora är riskerna egentligen och vad är det för risker? Man får väl sätta dem i någonslags rimlig proportion? Risken är väl t exl 100% att alla opererade får jävligt ont i 2-3 veckor efter operationen, oavsett vad de opererat. Men hur stor procent av alla med koksaltinplantat t ex får seriösa kroniska problem? Jag har själv inga svar på den frågan, men vad jag vill säga är väl att det mesta är riskabelt. Det är riskabelt att pendla dagligen till jobbet, ändå anses man oftast inte vara helgalen för det. Det är riskabelt att dricka alkohol varje vecka (vilka många svenskar gör) att äta osunt osv...men i Sverige där vi har välutbildade skickliga läkare är det så vitt jag vet inte särskilt många som får seriösa men efter en operation.

Kommentaren "de flesta karlar gillar naturliga bröst på sin tjej" kommer nästan alltid upp i dylika situationer, så även här.

Men då är vi ju tillbaka på det man inte "#får" känna, att vilja vara fin för andra: Behaga din man! Oavsett om du mår skit över att magen hänger som en slapp sopsäck efter barnafödandet och tuttarna är två små tomma fryspåsar, operera dig för i helvete inte utan "var naturlig" "behaga din man, han gillar natuuuuuurliga kvinnor".

Men om man själv inte trivs med sin spegelbild då? Varför är det så tabu med att vilja behaga sig själv?

Tycker man omyndigförklarar kvinnor som plastikopererar sig. Hur många är det egentligen som slänger fram en bild på Pamela Anderson till plastikkirurgen? Knappast någon idag. De flesta slänger säkert fram en bild på just en kvinna som ser "natuuuuuuuuuuuuurlig ut" som man själv, fast med lite mer fyllning i tuttarna t ex. Som de såg ut före man fick barn. Inte någon med stela raketer till tuttar!