Fejkbröst

Jag skulle nog vilja påstå att fula människor oftare påstår att de trivs med sig själva, fast de egentligen inte gör det.

Det är min uppfattning i alla fall, men den är så klart subjektiv. Det spelar väl ingen roll egentligen men ibland känns det som om folk tröstar sig med tanken på att snygga människor eller människor som gör skönhetsoperationer är olyckliga, har dålig självkänsla och så vidare. Fast det inte alls behöver vara så.

Precis. Och alla rika människor är innerst inne olyckliga för de kan inte uppskatta livets sanna värden och alla människor som satsar på sina karriärer kommer att ångra en dag att de inte ägnade mer tid åt familjen och blablabla.

Utan att ha läst hela tråden måste jag väl, som opererad, skrika till. :DJag tycker att smala kvinnor med små bröst är otroligt vackra. Likaså pinuppemodellen, som jag mer platsar in på.Jag har aldrig ens reflekterat över ett ideal i SAMHÄLLET eller tagit reda på andras synpunkter och åsikter, jag har förstorat brösten för att JAG ville känna mig kvinnligare i min kropp, som efter min viktnedgång på 50 kg bara hade lösa, sladdriga, assymetriska kroppsdelar som på något sätt inte längre tillhörde mig.Fortfarande platsar jag inte inom något ideal som samhället satt, för faktiskt är det en så skev bild att silikontuttar skulle vara en produkt av detta. Det är väl snarare tvärtom och brytande från trenderna med fejktuttar, och har varit så i många år.För kom igen... HUR hippa och moderna ÄR Pamela Anderson, Jenna Jameson, Anna Nicole Smith och övriga tuttflickor?Och ja, det kan ses som tragiskt.Jag tycker det är tragiskt om man nu opererar sig av orsaken som TS här nämner, att man skulle vara otillräcklig, men i verkligheten, hur många VUXNA kvinnor opererar sig för att de känner otillräckliga?Jag hade så gärna försökt nöja mig med de tragiska hudslamsor min kropp bestod av, men jag ser min operation, en full bukplastik, bröstlyft och förstoring, som en rekonstruktiv operation, och inte ett skönhetsingrepp.Det tog många år av att försöka acceptera och tycka om kroppen, det tog tid och pengar hos en terapeut, och inte förrän jag sedan var "färdig" med operationen, så kände jag mig som jag igen.Jag har aldrig mått så bra över vem jag är, både inuti och utanpå, och trots att jag har en hel del vanprydande ärr över bröst och mage så har jag aldrig varit vackrare på alla vis. :)Det är så otroligt lätt att hacka och döma, som nöjd icke-opererad, men det mest tragiska är nog just det; att vi inte får ha valet och makten över våra egna kroppar utan att just bli utdömda som kvinnor med taskigt självförtroende och självkänsla som enligt omvärlden försöker platsa in som något ideal.Varför inte bara vara glad för att du är nöjd med din kropp, istället för att peka finger mot de olyckliga satar som inte finner något sätt att bli det?

Det handlar inte om att JAG är SÅÅ nöjd. Det handlar mer om att kvinnor i allmänhet ska ens måsta känna att man måste operera sig.vet inte om jag kan förklara mig så bra...Jag dömer ingen om op. sig.Det är bara synd att man känner att man måste göra det för att duga