Dragning till ens "egna" landsfäder.. (eller va det heter :)

Min son, snart 4, gör så. Han är från Thailand, och så fort han ser en asiat (och ibland t o m en afrikan) skiner han upp, och säger saker som "dom ser ut som jag!" eller liknande. Men jag tror det är rätt naturligt.....
Men visst är det intressant, det du säger. Det kanske är lika stor dos nyfikenhet som tillhörighet? Jag menar, du undrar väl säkert hur ditt liv blivit om du inte blivit adopterad, och dessa människor representerar det livet. När du ser dem kan du bara gissa om de är adopterade som du, eller om dessa människor faktiskt levt sina liv i det landet.....Svindlande tankar.....

När jag och barnen (som är födda i Etiopien) möter mörkhyade på stan så ser de alltid på barnen och sen på mig och ler och nickar lite. Så där i hemligt samförstånd liksom. Extra tydligt är det när jag är själv med dem, då tror nog de flesta att min man är mörk så då får vi liksom lite extra samhörighet. Barnen har ännu inte reagerat annorlunda på dem än på några andra som ger dem uppmärksamhet, men jag tänker ofta att de förmodligen kommer att förstå kopplingen när de blir större och kommer att tycka att mörkhyade är allt lite extra trevliga Kanske det var likadant när du växte upp?

När vi hämtade vår son så var det vi som stack ut genom vårt utseende. När vi gick på stan var det flera andra västerlänningar som hälsade på oss. Det var lite lustigt.

Å mitt hjärta slår ett extra slag typ...
när jag möter någon med liknade darg som jag...eftersom jag för någon serkund inte behöver känna mig ensamen.

kram diana

Va kul att det är ngn mer än jag som känner så :)

Min dotter gör det (3,5 år). Är vi och handlar och det går förbi en mamma med barn som ser afrikanska ut, ja då vill hon gärna följa efter lite på avstånd. Ibland vågar hon ta kontakt med barnen, men oftast är hon bara nyfiken och förtjust.

Vi bodde i Japan när min son föddes och han bodde där till han var 1,5 år. Ända sedan vi flyttade hem har han alltid känt en stor samhörighet med asiater här. Särskilt när han var mindre märktes det. Han sken upp när han såg dem och försökte få deras uppmärksamhet. I Japan pratar främlingar mycket med barn när man är ute och handlar t ex. Min son ser inte alls typiskt asiatisk ut, även om han är kvartsjapan, så han fick extra uppmärksamhet där borta vilket har resulterat i att han dras till asiater här. Så det behöver inte bara vara utseende, det kan också vara erfarenheterna som spelar in ; )

Kanske lite OT, men värt att berätta. Jag har ett par vänner som adopterat ett barn frân Etiopien. När de var pâ semester träffade de ett par som adopterat ett syskonpar frân Haiti. När syskonen fick syn pâ mina vänner och deras barn ropade de högt: TITTA, TITTA, ett till svart barn som ocksâ har vita föräldrar!

Utlandssvensk skrev 2009-02-23 19:12:29 följande:nä va gulligt *S* Barn är så härliga.
Jag har syskon som är hemmagjorda och utomlands har det varit ett himla tjafs om huruvida vi är syskon och hur vi kan vara det då vi har olika färg och hur många föräldrar vi har osv. När vi var i thailand som endå är ett vanligt land för adoptioner var det endå många som ställde sig lite frågande till hur vi kunde vara syskon :)

Min dotter som är född i Kina och var 1år då hon kom till Sverige visade tidigt intresse för andra asiater. Först bara tittade hon stort på andra asiater och sen då hon lärde sig prata kunde hon i affären ropa "titta mamma en kinaflicka som jag!!!". Det känns som att hon känner ett speciellt band till dom som ser ut som hon. Idag ropar hon inte ut det, men hon pockar alltid på min uppmärksamhet och talar om att hon sett nån som ser ut som hon.