Byte till hemsjukhuset...

Åh! Jag känner så igen mig! De första 8,5 veckorna låg vi i Uppsala, sen blev vi flyttade till västerås, och herregud. Efter att de visat mig runt låste jag in mig på en toalett och bara storgrät, jag förstod inte hur hon ens skulle kunna överleva vårdtiden där, då det var en oerhörd skillnad i hygienen sjukhusen emellan.
Så småningom lärde man ju känna personalen där också, men jag kände aldrig lika starkt för hemsjukhuset som för det andra, det var de som räddade min dotters liv och hjälpte mig att hålla modet uppe under hennes första tid.
Sen var det en del praktiska saker, i Uppsala fick man kvällsfika och det fanns ett kylskåp med pålägg man fick ta av, det fanns både micro, spis och ugn som man fick tillaga mat i.
I Västerås fanns det micro samt kokplatta, så där levde jag på pasta med bönor på burk, plus att man varken fick frukost eller kvällsfika.

Man borde väl avsluta med något peppande, men det känns svårt, för jag vet ju hur du känner, det bästa jag kan komma på är väl att ni får komma hem sen