Forum Föräldraskap - Sex & samlevnad
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Ni med överviktiga barn upp till ca 7års åldern..

    Mån 23 feb 2009 15:12 Läst 4069 gånger Totalt 13 svar
    Mån 23 feb 2009 15:12

    Varför gör ni inget åt era barns övervikt?
    Och jag vet det finns dom som gör något, men det finns likamånga om inte fler som inte gör något.
    All heder åt er som gör något, men varför gör inte alla något?

    Vänninans dotter på 3 snart 4år väger 29kg, hon har inte ens en tanke på att göra något utan skylle på bebishull..

    Varför vill man ha tjocka barn för?

  • Felici­a Adrian
    Visa endast
    Mån 23 feb 2009 19:18 #1

    Nu tillhör jag dem som inte reagerar. Om inte barnet verkligen är FETA. Tjocka barn finns det alltid men jag anser idag att man överreagerar och skall banta barnen i onödan.

    Min syster var ett mulligt barn upp till tonåren då hon ändrades massor. Idag är hon jätte smal och äter precis vad hon vill. Hon är uppväxt på fet mat och cola och godis utan förbehåll kan man säga.. alltså inte onormalt mycket utan lördagsgodis och läsk sen maten fetgrädde i och feta såser osv.. inga lättproducter i våran familj.
    Alla vi barn har hög förbräning tackvare det.
    Ingen av oss är tjocka idag även om vi var det upp till typ 12 år några av oss..
    Men vi var inte verkligen FETA utan lagom mulliga och lite runda kan man säga... Men allt försvann som sagt i tonåren när man kom i puberteten.

    Idag skall barnen inte vara så.

    En bekant har fått direktiv att banta sin son för han väger för mycket jämfört till längden. Är helt förkrossad av att höra det måste jag säga. För denna lille pojk på 5 år är kraftigt byggd med massor av muskler sen har han normalt mycket fett på kroppen med. Men han väger mycket då han har MASSOR av muskler men han ser ju grov ut av det och inte som muskelknutte som en vuxen utan han har ju det där "barnfettet" också..

    Min son är 4 år och väger 23kg och är 114 cm lång. Många anser säkert att han väger för mycket och visst han har lite mage. Men OJ vad muskler han har för han är verkligen urstark..
    Min dotter på 5 år väger 19kg och är 116 cm lång och lite i smalaste laget tycker jag men inte onyttigt...

    Min svägerskor har två barn i samma ålder men raka motsattserna. Den ena är lång och smal och alltid varit lite i smalaste laget men han blir liksom inte tjockare just nu... Den andre är lite kortare och grov jag tjock enligt många säkert. Men ingen av dem är osunda för det och får bra mat.
    De är bara byggda olika.

    Tycker att man inte skall banta barn innan tonåren om de verkligen inte är FETA och då menar jag barn som är 4 år och väger 50-60 kg typ.. de kan inte vara annat än FETA då. Men mulliga och lite tjocka är många barn och skall så vara..

  • Anonym Trådstartaren
    Visa endast
    Mån 23 feb 2009 21:56 #2

    vist finns det barn som är mulliga, eller har mycket muskler..

    Men som tex denna unge som jag känner, min dotter är i samma ålder dom är lika långa dvs 97 cm.. och det skiljer över 10kg.
    Det barnet orkar inte alls med när dom ska leka, eller när hon är här och vi ska ut och gå, efter 10 minuter gnäller hon och orkar helt enkelt inte gå längre.

    Dvs hon är tjock och lat.

    Jag tycker det är en viss skillnad, och nej jag tycker inte barn ska vara tjocka, det finns forskning som säger att tjocka barn har högra risk att bli tjocka som vuxna med.

  • Anonym (Nina)
    Visa endast
    Mån 23 feb 2009 22:01 #3

    Jag var överviktig som barn, men när jag kom upp i tonåren så blev det bättre, barnhullet försvann liksom. Jag blev inte helt normalviktig men det var inte många kilon ifrån. MEN eftersom jag var tjock som barn så sattes jag på diverse olika dieter och förmaningar som gjorde att jag fick ett helt sjukt förhållande till mat. Jag har haft ätstörningar så länge jag minns, allt för att mina föräldrar inte ville ha ett tjockt barn. Visst, de ville väl, men de har skadat mig för livet. Så jag blev ännu tjockare sen när jag blev vuxen och flyttade hemifrån och kunde äta vad jag ville. Så jag hetsåt och mådde skit efteråt. Gick upp till över 100 kg. Det tog massor av år innan jag fick ordning på det. Väger ca 80 idag och är inte smal nu heller. Men jag har äntligen blivit fri från ätstörningarna.

    Så tänk er för innan ni ska tvinga era barn och banta och säga till dem att de inte duger för att de inte är smala. De kan bli förstörda för resten av livet.

  • Anonym Trådstartaren
    Visa endast
    Mån 23 feb 2009 22:22 #4

    Vill påpeka att det är en jädrans skillnad på att banta och skippa godis och äta mer nyttigt och röra sej mer.

    Banta då drar man ner på maten, det behöver man inte göra för att gå ner i vikt, räcker med att röra sej bättre och äta bättre

  • Anna Paulit­a
    Visa endast
    Tis 24 feb 2009 08:28 #5

    Jag var själv ett mulligt barn, nu vet jag inte vavad jag vägde i 4 års åldern men när jag var 7 tog min mamma mig till en läkare.

    I princip kan man säga att det läkarbesöket har traumatiserat mig totalt, det var dte värsta mest förnedrande jag har vari med om i mitt liv faktiskt. Jag är ganska säker på att om jag hade sluppit det och allt tjaffs och bråk kring min vikt hade det löst sig med tiden. Det var på tok fö rmycket viktfocus när jag var liten och för lite focus på andra viktiga saker.

    Jag tror med andra ord inte att man ska hacka på så små barn med övervikt, min erfarenhet säger mig att det inte hjälper i långa loppet.

  • Anna Paulit­a
    Visa endast
    Tis 24 feb 2009 08:29 #6
    Anonym (Nina) skrev 2009-02-23 22:01:44 följande:
    Jag var överviktig som barn, men när jag kom upp i tonåren så blev det bättre, barnhullet försvann liksom. Jag blev inte helt normalviktig men det var inte många kilon ifrån. MEN eftersom jag var tjock som barn så sattes jag på diverse olika dieter och förmaningar som gjorde att jag fick ett helt sjukt förhållande till mat. Jag har haft ätstörningar så länge jag minns, allt för att mina föräldrar inte ville ha ett tjockt barn. Visst, de ville väl, men de har skadat mig för livet. Så jag blev ännu tjockare sen när jag blev vuxen och flyttade hemifrån och kunde äta vad jag ville. Så jag hetsåt och mådde skit efteråt. Gick upp till över 100 kg. Det tog massor av år innan jag fick ordning på det. Väger ca 80 idag och är inte smal nu heller. Men jag har äntligen blivit fri från ätstörningarna. Så tänk er för innan ni ska tvinga era barn och banta och säga till dem att de inte duger för att de inte är smala. De kan bli förstörda för resten av livet.
    Låter väldigt likt min erfarenhet. :(
  • Anonym Trådstartaren
    Visa endast
    Tis 24 feb 2009 08:48 #7

    Vem säger att man ska hacka på barnen om deras vikt?

    Det är en läkares/doktors uppgift att se till våran hälsa klart dom säger till om ett barn är för tjockt.
    Sedan är det väll ändå mest upp till föräldrarna att tänka sundare? kanske leka mer med barnen, spela fotboll etc. Laga nyttigare mat.

  • Anonym (hålle­r med)
    Visa endast
    Tis 24 feb 2009 08:57 #8

    Det finns alldeles för många tjocka barn i dagens samhälle, då menar jag feta barn. I min dotters klass T.ex får dom inte längre ta med sej bullar på utflykten för att dom har en så överviktig tjej i klassen som absolut inte får äta sånt.
    Jag förstår att skolan vill hjälpa henne att inte äta onyttigt,men vad hjälper det när hon får äta vad hon vill när hon kommer hem?
    Då anser jag att det är föräldrarna det är fel på.
    Det ska tillägas att hon är sju år.
    Synd att en hel klass ska drabbas när dom ska göra nåt roligt...

  • Anna Paulit­a
    Visa endast
    Tis 24 feb 2009 09:15 #9
    Anonym skrev 2009-02-24 08:48:31 följande:
    Vem säger att man ska hacka på barnen om deras vikt?Det är en läkares/doktors uppgift att se till våran hälsa klart dom säger till om ett barn är för tjockt. Sedan är det väll ändå mest upp till föräldrarna att tänka sundare? kanske leka mer med barnen, spela fotboll etc. Laga nyttigare mat.

    Jag menar inte att man ska strunta i övervikten, jag menar bara att man ska vara djävligt försiktig kring hur man beteer sig kring den. I slutändan kan det istället bli värre.


    Jag utgår av min erfarenhet, men att ett så litet barn redan (som jag var) börjar få en negativ fixering vid mat kan aldrig vara bra.


    Sedan har jag ingen universal lösning för hur man ska komma åt problemet, för självklart måste något göras.

  • Felici­a Adrian
    Visa endast
    Tis 24 feb 2009 14:07 #10

    Tycker det är fel att säga att det är viktens fel att barn inte hänger med när man är ute och går och dylikt. Visst denna tjej som TS hänvisar till väger 10 kg mer än hennes dotter.. men faktiskt det är inget ovanligt. Känner flera som har de skillnaderna på sina barn utan att det är något fel på de barnen..

    Min svägerskas son har jätte svårt att orka gå ut och gå och hänga med de andra barnen i lek osv. Men han är INTE fet eller överviktig. Visst han är mullig och grov. Men det är inte det som är orsaken utan att hans "polyper" (tror jag de kallas) i näsan är något fel med så han får inte in tillräckligt med luft när han andas. Han har även jätte problem med snarkningar när han sover pga detta..

    Så att bara skylla på att barnet i fråga är tjock och lat kan vara så jätte fel. Som förälder pratar man ju inte vitt och brett om ens barns sjukdom och är man då inte en nära bekant eller anhörig så säger kanske inte föräldern i fråga något.. vissa berättar inte ens sådant för sina närmaste anhöriga eller vänner utan håller det inom familjen (mamma/pappa/barn) och läkaren.

    Sen kan jag hålla med om att fel kost är inget bra. Då menar jag åt båda hållen. Lättprodukter är enligt min mening FEL att ge barn ovasett om de är överviktiga eller inte. Samma är det FEL att ge en ensidig kost utan frukt/grönsaker.

    Har bekanta som är uppväxta med diabetiker till föräldrar som bara hade lättprodukter hemma. Lätt mjölk, lätt fil, light dricka/saft osv. Detta var helt fel kost för ett barn som inte led av samma sjukdom och har pga detta fått andra besvär med leder och skelett då den inte fått tillräckligt med fetter i sin kost. Sen har denna person idag JÄTTE lätt för att bli överviktig då dennes kropp inte är van vid att förbränna "normal"produkter...

    Min kompis har alltid varit grov i kroppsbyggnaden. Många såg henne som tjock och hon blev retad för det.
    Men gjorde man en koll hade hon inte för mycket fett på kroppen. Men hennes kroppsbyggnad var sådan att hon alltid såg grov ut och enligt många tjock då...
    Hennes mamma och syskon var precis lika dana menas pappan i familjen var smal som en pinne och de levde alla på exakt samma kost och faktiskt var min kompis den som rörde sig mest i familjen när det gällde olika typer av träning/motion..

    Min kompis hade alltid bättre kondition än jag när jag var liten. Hon var mycket duktig på gympan när det gällde fysdelarna men hon var inte den vigaste då hon var byggd som hon var och där hade jag mina fördelar istället.
    Jag var smal som en pinne i skolan och blev kallad spindeln på högstadiet..
    MEN jag hade ansträngningsastma så jag hade jätte svårt att hänga med på fys delarna med mina kompisar. Springa kunde jag inte utan få flera anfall om jag inte tog det väldigt lugnt.
    men stark som en oxe var jag då jag levde större delarna av dagarna (förutom i skolan) i stallet där jag mockade skit åt 6-10 hästar om dagen och jag red alltid minst 1 timme varje dag intensiv träning i dressyr. Så muskler hade jag på de rätta ställena och hade i styrka en jädrans uthållighet.
    Detta hade även min kompis som höll på med hästar med.
    Men det som skillde mig och min "tjocka" kompis åt var att jag var väldigt vig och hon hade fysuthållighet..

    Alltså vissa är byggda på detta sätt och andra är byggda för att vara smala.

    Jag själv är 168 cm lång och väger 72 kg nu, som 4-5 åring låg jag runt 25-30kg i vikt menas på högstadiet vägde jag 40-45kg.
    Min kost har inte ändrats något under min uppväxt utan har innhållit det fetaste av feta i mat och standard mjölk till maten men även frukt och grönsaker och knäckebröd med "fett"smör på.. Jag har sedan 6 års ålder hållit på med hästar och där är först nu i vuxen ålder jag dragit ner på det hela. Jag har efter barn nr2 "bara" haft 1-2 hästar att rida och ta hand om. Nu när jag fått barn nr3 har jag en häst och sköter inga stallsysslor själv utan har det i stallplatsen.. När jag var yngre hade jag flera stycken hästar att rida varje dag och mocka efter och älskade det.

    Visst har jag lite stor mage nu men det beror snare på att jag fått 3 barn än att jag är tjock.
    Men om jag skulle lyssna på samhället idag så skulle jag anse mig själv behöva banta regält..

    Så visst är barnen lika breda som långa och de verkligen inte har någon sjukdom bakom det hela så visst då kan jag anse att läkaren behöver göra något redan när de är små. Men då måste de verkligen vara FETA anser jag och inte bara tjocka enligt allmänheten.. Tyvärr så går fler och fler läkare efter vad allmänheten tycker och det är en hysteri att barnen är för tjocka idag..

    Sen är det väl jätte bra att barnen inte skall ha med bullar på skolutflykter? det är ju liksom ingen mat och det är ju inget som serveras vanligtvis hemma eller i skolan i samband med mat eller mellanmål.. ELLER?
    Jag skickar iaf aldrig med bullar och godis på skolutflykter och hade heller aldrig med mig när jag var liten. Utan var yogurt, frukt, risifrutti, smörgås, kanske någon sallad, kalla pannkakor eller något annat man kan äta kallt. Varm choklad var väl det onyttigaste jag fick med på skolutflykter och kan skicka med barnen idag med..

    Men tycker det är verkligen fel att mata in i barns huvud som små att de är tjocka och ta dem till läkare för de är tjocka för ni skall ju inte tro att barnet inte fattar att det är just det som läkaren och föräldrarna tycker de är.. Då är man ju bra dum om man tror att en 3-4 åring inte fattar det lika väl som en 10 åring eller 15 åring..

  • Anonym (Nina)
    Visa endast
    Tis 24 feb 2009 17:13 #11

    Anonym skrev 2009-02-23 22:22:04 följande:


    Vill påpeka att det är en jädrans skillnad på att banta och skippa godis och äta mer nyttigt och röra sej mer. Banta då drar man ner på maten, det behöver man inte göra för att gå ner i vikt, räcker med att röra sej bättre och äta bättre
    Det var just den formen av "banta" som mina föräldrar gjorde med mig. Mina föräldrar är väldigt kunniga inom kost och träning, min pappa är till och med utbildad så de vet ju hur det funkar. Men det räckte för att jag skulle lära mig att jag inte dög för jag var överviktig plus att jag fick massa ätstörningar. Barn är väldigt känsliga för sånt.
  • Sön 29 sep 2013 13:55 #12

    Woops.. Mitt barn är 9 och väger 29 är de underviktigt? 


    mmm
  • Anonym (Överv­iktig?­)
    Visa endast
    Mån 6 aug 2018 15:07 #13

    Har en dotter på 4 år 102 cm och väger 25 kg är hon överviktig. Jag var själv väldig överviktig i den ålder, jag var 104 cm lång och vägde 32 kg med det växte bort med tiden.

Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.

Innehåll

Innehåll

Svara i tråden...

Innehåll