Har varit på några anställningsintervjuer och denna fråga tycker jag är så himla jobbig.
Vad svarar/har ni svarat på denna? Hurdana ni är? eller er bakgrund?
Jag är akademiker men min bakgrund är väldigt enkel, inte så jag skäms kanske men jag tror min osäkerhet lyser genom när jag ska besvara denna fråga.
Man kan ju inte svara så kortfattat heller.
Någon som har tips?
Ja, det där är en knepig fråga.
Jag tror att man ska hålla berättelsen kort och kärnfull. Experter talar att man ska hålla den på ung. 3 minuter.
Ingen längre historia alltså. Snarare ska man nog försöka berätta om saker som är relevant för jobbet man söker. Lite grand om vilka egenskaper hos dig själv som du är nöjd med och vilka jobberfarenheter (och fritidsintressen) som du vill lyfta fram. Spetsa gärna till det med en situation eller historia från arbetslivet där du har löst uppgifterna bra och som kan vara intressant för intervjuarna att lyssna på.
Det är en svår fråga att svara på, kan vara, men det gäller att väcka intresse.
Min bakgrund brukar jag berätta om min familj och uppväxt. Enkel bakgrund är ju inget negativt, kan ju i vissa fall vara tvärt om, visar att du har kämpat dig upp.
Hur jag är? Ja det är ju svårare eftersom det beror på graden själsinsikt man har. Har inte fått frågan formulerad på det sättet på länge men brukar försöka beskriva mina styrkor och svagheter.
Den frågan är jättesvår. Jag blir alltid lite nervös när jag får den frågan på en intervju. Man vet ju inte VAD de vill att man ska berätta. Jag försökte tänka logiskt på en intervju och berättade saker om mig själv som mestadels var arbetsrelaterat. Hur jag löste vissa situationer i det yrket, drag i min personlighet som kunde tillföra företaget mycket osv.
Det visade sig att de ville hört mig beräta om MIG, sa dem sedan. Vad jag gör på fritiden. Om jag har barn. Gift? sambo? särbo? Husdjur? Osv. Jag fick inte jobbet. Fick känslan av att de tyckte jag var opersonlig som fokuserade för mycket på vad jag kunde tillföra företaget.
Men herregud, tänkte jag då. Här gör man enligt konstens alla regler och så är inte det bra heller. Jag har alltid fått höra att man ska blanda in privatlivet så LITE som möjligt i en ansökan och vid en intervju. Man kan nämna litegrann lite flyktigt men intervjun får inte kretsa runt privatlivet. Har jag lärt mig. Men tji fick jag.
Så numera blir jag ännu mer nervös för att få den frågan. Nu vet jag varken ut eller in. Men jag tror fortfarande på att berätta 80% arbetsrelaterat och 20% privatliv.
När jag sitter på andra sidan så tycker jag det intressant är vad personen kan bidra med på jobbet, men jag vill också lära känna personen för att kunna läsa av hur den reagerar på olika situationer. Inte så intresserad av husdjur och fritidsintressen. visst kan man nämna dem, men mer intresserad av personlighet och värderingar. Hur klara man stress, motgångar? Hur reagerar man i olika situationer? Samarbetsvilja.
Vissa saker får man ut från när personen berättar om sin uppväxt och familj, andra om hur man beskriver sig själv till exempel.