Meryl:
Åhh, underbart och GRATTIS till ett litet pickande frö där inne 
Nu håller jag tummarna ända in i mål.
Puttelina:
Visst kan åldern påverka men jag var också 39 när jag plussade så jag tror det är en bra ålder för en graviditet 
Dessuotm tror det underlättar om man varit gravid tidigare också. Dessutom blev jag ju spontangravid som 39 åring också plus vårt ivf/pgd så det är definitivt inte omöjligt.
Ja Puttelina om jag kan bli gravid med mina förutsättningar så tror jag att många har förutsättningar för att lyckas (speciellt om man som du blivit gravid tidigare). Jag har haft både ålder, kromosomer OCH sjukvården emot mig så kan jag lyckas så kan flera göra det Ibland handlar det nog om att man skall orka hålla ut och försöka gång efter gång. Vägra ge upp helt enekelt. Men ajg är inte så dum att jag tror att det bara handlar om det man skall naturligtvis ha turen på sin sida fr en gångs skull vilket jag önskar att alla här inne skall ha.
Jovisst måste turen vara på ens sida, något annat vore väl präktigt att säga. Det hjälper inte bara att vara en fighter och kämpa. Det konstiga med turen är att den inte alltid är rättvis men jag hoppas att den är det för dig och alla här inne- Det kommer alltid övergå mitt förstånd hur det kan vara så att vissa får kämpa som bara den för att få barn och förlorar barn på kuppen sen ahr vi andra som kan lyckas få 14 barn som ensamstående mamma eller 7 barn med sin egen dotter!!!! Det är när man läser sånt som man förstår att det inte finns något sånt som heter gudomlig rättvisa.
När det gäller våra försök så har de varit betalda av Landstinget men det beror helt på att PGD inte kan köpas privat i Sverige. Så vi vet att för oss är detta enda chansen så några försök på syskon t ex är nog inte att räkna med för oss. Nu skall jag erkänna att just nu är jag så otroligt nöjd med Lillasyster och om det aldrig blir syskon så kommer jag vara tacksam för att vi fått henne. Jag har bestämt mig för att vara glad för det givet gett mig nu när jag fått det jag strävat efter så länge. Orkar inte gå runt och gräma mig för att inte få leva som den flerbarnsmor jag är nu när jag åtminstone har fått ett barn att leva TILLSAMMANS med.
Fast det är klart känslor är färänderliga så jag skall aldrig säga aldrig - kanske sitter jag en dag och skriver i sekundärt barnlöse trådarna med önskan om ytterligare syskon. Så jag har lärt mig att aldrig säga aldrig.
Tillägger att Cachet har också plussat under din frånvaro Så det börjar utvecklas till en riktig turtråd. Hoppas att alla här inne som väntar snart skall få sina efterlängtade plus.
Nu när jag äntligenhar det STORA lilla jag längtat efter så kan ajg unna mig att längta efter något helt värdsligt som alla andra - VÅREN!!!! När kommer den äntligen att komma? Inatt hade vi -20 grader här hos oss och för någon som går och hoppas på långa prommisar på fina grusvägar så är det bara att vänta. Schäfern gav upp på mig idag och gick ut ensam - så nu ligger han där ute spanar och försvara oss mot oinbjudna inkräktare - som han visserligen inte hör eller knappt ser - så jag känner mig sååååå beskyddad
Amis:
Åhh, vännen så tråkigt att läsa om din dipp. Förstår den där känslan att läsa journalen. Läste för ett tag sen förlossningsjournalen för Buster 
och det blir så nära just då. Det går liksom inte att komma undan när man läser och gör bara så ont i hjärtat. Och så ÄL som får fnatt - dubbelt blää!! Skickar en kram
Men du tycker det är bra att läsa att ni kör ett privat försök innan sommaren - ni har väl ändå SU försöket i september eller hur? Men det försöket skall ju inte behöva användas, eller hur !!
Hej alla tjejer i det vackra men något kalla vädret.
Kan bara skriva under på det Ma lu säger. Kan någon med förutsättningar som jag bli med barn då kan fler bli det. Vår väg - för er som inte vet det och som behöver lite uppmuntran - innehåller:
- En balanserad translokation (vilket innebär att vår son dog och vi riskerar att varje graviditet slutar så illa)-
- Ålder (40 i år)
- IVF/PGD (vilket ytterligare försämrar % då man går in och punkterar ägget vid analys).
- Mannens något bekväma spermier.
- Ett förlorat barn
- Ett mf
- 4 ivf/pgd försök (varav två avbrutna)
- Avslag på fler försök men krävde ett sista (som tur var)
- 7-8 års försök att få barn
Allt detta har nu äntligen resulterat i att vi sitter här med en underbar liten unge i vår famn Och jag är just nu världens lyckligaste mamma.
Så tjejer kan jag vi med våra usla förutsättningar lyckas så tror jag att många kan göra det. Det gäller bara att inte lyssna på alla förståsigpåare som tycker hit och dit. Säger att är det inte dags att ge upp, eller har ni funderat på adoption och dyl.
(Obs. jag har absolut INGET emot adoption men har man förlorat ett biologiskt barn i födseln så hamnade saken i ett litet annat ljus för mig - men det är för långt att gå in på just nu)
Cent:
Ja vad säger man blääääää Förstår vad du menar. För mig är det ju min egen syster som är frögurkan - 4 ungar inom typ 8 år (+ ett tidigt mf och en abort också så 6 graviditeter inom 8 år). Tror det är därför hon liksom inte kunde hantera vår förlust av Buster, kanske för att hon själv skäms för att det gått så lätt för dem och skitsvårt för oss. Dessutom har alla andra av våra syskon fått 2 barn var med lätthet. Så jag förstår precis vad du menar. Påsken för två år sedan blev det för mycket då jag liksom bröt ihop av alla barn som var där och inte Buster. Det tar liksom musten ur en att se hur andra lyckas lika ofta som en annan misslyckas! Nej det finns ingen rättvisa när det gäller området barn!
Meryl:
Låter fint att det går frammåt. Förstår att det är nervigt inför KUB testet. Kommer tänka på dig.
Mera:
Ja hoppet är det sista som lämnar en. Om det inte vore för hoppet så hade jag gett upp för länge sedan tror jag. För tron har svikit många gånger - då menar jag inte en religiös tro. Ja och så att viljan är så stark att få barn så vi bara fortsätter gå som duracell kaniner.
Amis:
Tack Jo jag tycker Bonnie är ett fint namn - betyder ju dessutom söt Ja och så passar det bra tillsammans med Buster tycker jag, de vilar så fint i munnen tillsammans. Så synd att man aldrig kommer få ropa:
- Buster och Bonnie kom nu!
Men har bestämt mig för att vara oändligt glad över att vi har Bonnie här snarare än bitter över att Buster inte är det. Tror det är så man överlever, fokusera på det man har som är bra. Innan Bonnie kom så fokuserade jag mycket på Mike och att vi hade vår gård. Det är det som gjort att jag orkat kämpa vidare. Ja och så hoppet då förståss...
Puttelina:
Håller tummaran för dig naturligtvis också!
Puttelina:
Håller tummarna för att det är guldägg i den skörden Ta nu hand om dig själv och ta det lugnt ett par dagar!
Jaxon:
Grattis till ett bra rul! Härligt att det går frammåt och veckorna betas av och fortare än du anar så är h*n här!!
Puttelina:
Grattis till dig med 
Härligt med ett litet kryp som flyttat in. Må nu den lilla stanna i sisådär 9 månader till.
Så skönt att det blåser ljumma vindar i tråden såväl som utanför. Hoppas så att det skall smitta av sig på ALA här inne och då tänker jag lite extra på de som kämpat lite längre och hårdare (ni vet vilka ni är) men självklart skall alla här inne få det där efterlängtade plusset muy pronto!
Tummeliten:
Mina tankar går till dig och skickar massor av kramar och hoppas att det snrat ljusnar för er!!!
Önskar er alla en så fin valborg ni kan ha!
Puttelina:
Förstår att det känns tungt. Skickar en stor kram. Varje dag fyllt med hopp är ju så viktiga och när man tappar hopp så känns det tungt!