Svårt att bli gravid efter att ha förlorat barn - del 8

Kyoko tack vännen för dina ord. Det känns bättre nu när jag vet att vi har en plan. FET nästa månad (hoppas jag) och om det inte lyckas, ET i juni.

Mera välkommen till tråden. Jag är så ledsen att ni inte fick behålla er flicka och att ni måste kämpa så för ett syskon. Hoppas att du kan känna ett stöd här.

Meryl och Jaxon: Vad roligt att höra att ni mår bra och graviditeten utvecklas. Förstår er oro men som Jaxon säger, en dag i taget. Kram

Ego: Goda nyheter från en Amis som hade helt tappat hoppet . Imorse fick jag änsligen omslag på ÄL, på dag 23. Helt sjukt sent men bättre sent än aldrig. Så nu nalkas FET på fredag förhoppningsvis om lilla frysisen klarar upptining. Håll gärna alla tummar ni har.

Kram till er alla.

Mera: Finner inga ord. Blir så förbannad på sjukvården och läkare som inte tar ens oro på allvar. Många kramar

Mera: de tinar samma dag på förmiddagen och ringer innan kl. 12 om den inte klarar upptiningen. Jag hoppas verkligen jag slipper det samtalet. Känner mig sådär försiktigt hoppfull nu. Jag försöker tänka att det kanske finns en mening med ägglossning så sent.
Hoppas din mens dyker upp som den ska så du kan börja spraya nästa vecka. Fast helst hoppas jag att den inte dyker upp alls

Tack mera

Ja det gick som väntat idag. Åt helvete. Det klarade inte upptiningen

Nästa steg blir privatklinik och ett färskförsök till innan sommaren. SU har så långa köer nu att vi inte kommer att kunna göra ett försök innan sommaren. Jag vet bara inte var jag ska få kraft ifrån.

Tummeliten: vad skönt gumman att det äntligen börjar vända för er. Det har verkligen varit jobbigt för er. Håller tummarna

Nu har jag ringt SU och vet ni va? Vi hinner visst få ett färskförsök innan sommaren Prel. äggplock blir v. 23. Konstigt att man kan få så olika besked från olika barnmorskor.

mera: Jag är en sådan person som behöver planera och veta vad som händer härnäst annars blir jag tokig. Ska försöka fokusera på nästa IVF.

Hur ser planen ut för er Mera?

Mera: Man slutar aldrig att hoppas. Jag har hoppats varje månad i 3 år, t.o.m de månader då jag vet att det inte ens finns en chans. Nu hoppas jag precis som du att det går på egen hand denna gång.
Vad gäller orken brukar jag tänka somså: Jag har varit med om det värsta en människa kan uppleva, nämligen förlora ett barn och faktiskt överlevde (även om det inte känns så varje dag), allt annat bleknar i jämförelse, inget kan bli värre. Det brukar hjälpa lite att tänka så.
Jag håller tummarna att kroppen inte krånglar och att du kan börja spraya nästa vecka. Var gör du IVF?