Hej
Förstår era känslor SÅ väl.
Gick igenom det i höstas.
Har nu varit på första kollen efter behandlingarnas slut och ALLT var borta!
Det kändes väldigt viktigt nu första besöket. Men nu är det återbesök var tredje månad i 2 år, och sedan lite glesare fram till 5 år. Så det är inte över än.
Fråga gärna allt ni undrar om så ska jag svara på det jag har koll på.
Hade kraftiga blödningar men allt kopplades ihop till att jag nyss fått tvillingar. Det blev värre och oregelbundet. Trodde det berodde på stress/hormonrubbning. Försökte få tid hos 3 gynmottagningar, men d var under sommaren så inga tider fanns. FIck en i september. I slutet av augusti när barnen blivit inskolade på dagis kände jag att NU kan jag inte vänta längre, nåt är FEL- visste oxå att det KUNDE vara cancer.. - gick till gynakuten.
Fick veta med engång att jag hade utbredd livmoderhalscancer. En stor tumör.
Blev inlagd och heltidssjukskriven på studs. Sövd -undersökt i narkos, då de tog prover för att se vilken typ av cancer det handlade om. Remiss till Radiumhemmet Karolinska, SOlna. Fick komma dit ganska snabbt.
De sövde mig igen, kollade läget, fick göra lungröntgen, magnetkameraundersökning , datortomografi.
Det var jobbiga veckor från beskedet fram till behandlingarna började.
Jag minns så väl den där första chocken ni beskriver.
Vill bara säga-
Om man ska få cancer så är det här en.. tja, "Bra" cancer att få.
Låter knäppt, men den behandling de kommer ge er ses som BOTANDE behandling.
De allra flesta blir faktiskt kvitt eländet, och det ni beskrivit låter inte som det är några sådana där vansinnigt läskiga fall. Men visst- cancer ÄR cancer. Och det ÄR läskigt.
Återkommer-