Leos och Vincents mamma skrev 2009-03-30 22:01:51 följande:
Alltså, det där är så olika. O jag tycker både ock. Det stämmer det du säger att det var större omställning med första barnet, men ändå så går det ju inte att komma ifrån att det blir mera att göra med ett barn till, o till o med det är olika för alla för det beror ju på hur ens barn är o vilken ålderskillnad det är. Leo har alltid varit superlätt att ha o göra med o skött sig själv o han är tre år äldre än Vincent så han kan ju verkligen göra saker själv. Leo var dessutom superlätt när han var bebis, så för oss var det inte så stor omställning att få vårat första barn, han sov bra från början o kunde ligga jättemycket själv på golvet o underhålla sig själv. Medans Vincent är en helt annan person, visst, han är o var ganska lätt ändå jämfört med en del andra bebisar, men han är inte alls den där bebisen som villl o kan ligga o leka själv, han har jämt varit extremt mammig o jag har inte kunnat göra nåt utan honom hemma, han måste se mig hela tiden när jag är hemma. Det är nu det börjar bli bättre, nu när han kan gå en del själv. Så för oss var det faktiskt en omställning att få barn nummer två, eftersom vi var vana vid Leo som var extremt lätt. Men därmed inte sagt att vi har tyckt att det varit jobbigt eller så, utan det är bara fakta att våra barn är olika trots att de är syskon.
Här har man tänkt samma sak. Att tänk om de är helt olika. Men man hoppas ju alltid att man får ett litet änglabarn som sover äter och skiter... inget annat! =) Men men, det är ju bara att vänta och se. Jag kände lite med Molly att även om hon nu var min första så kändes hon som mitt andra barn då jag psykiskt redan blivit mamma en gång innan (när jag var gravid med Arwen). Så kanske är därför jag är rätt så lätt med Molly, låter henne göra som hon vill och så. Många klagar på mig, men jag tror på ett sätt att barn lär sig mer om de för utforska saker på egen hand.