VI från Linköping Del 3!!!!

kalas då hör jag av mig innan jag kommer...know that feeling..hahaha har 2 killar som bevisar det, är totalt galen i surt...

bra det... har en hel bok full med gammeltips som kommer fram lite då o då...

som att sy i knappar i barnens kläder med lite tand-tråd.. släpper aldrig mer..

förra gånge sa det pojke o denna gången flicka, stämd eju inte heller så bra tyvär..sant så sant, här har jag vart fixerad sen v 26 ungefär...

Hoppas det lugnar ner sig för dig Fru T, men man ska fan veta att det inte är skoj de sista veckorna..

Nä nu ska jag med slänga mig i soffan o ta det lugnt, fortfarande lite ont i magen, kommit på att man INTE ska möblera om sonens rum... (som om jag inte kunde räkna ut det med ett rövhår)

haha men sonen den svaga har sovit sen kl 20, mamma vann kampen..

nä visst är det sjukt, jag fattade inte förrän minst 1 månad efetr förlossningen att jag faktiskt hade barn, gick omkring i något slags rus o va allmänt känslig.
Det är som att man inte riktigt befinner sig i sin egen kropp..

nä... det har sin charm o är mysigt att vara gravid o när man inte är det saknar man magen, men det finaste som finns håller jag inte riktigt med om...
Jag mår förvisso bättre kroppsmässigt nu än när jag inte är gravid men kan garantera att det finns precis lika många som hatar att vara gravida/älskar att vara gravida.
Jag tycker det är som mysigast nu med William, över året när man kan kommunicera mera o har rutiner..

absolut, nu ser jag fram emot att ha en nyfödd hos mig igen, oxå för att jag vet att det blir bätre..
Tycker det är mys att ligga o titta på dom o se dom titta på världen med nya ögon, se när de vänder sig om, sätter sig upp, ställer sig upp osv.. skulle inte vilja vara utan småbarnsperioden för den har som sagt sin charm..
men FAAAAAAAAN va skönt det är nu när man kan be wille följa med in på rummet o han går själv, kan be honom komma o sätta sig i knät (o han gör det när han själv vill), man får riktiga pussar o kramar och kan riktigt busa med honom (och självklart allt det dåliga som att de aldrig lyssnar. vägrar klä på sig/av sig, äta, hälla mjölken på golvet, klättra på dåliga ställen)

mormor va 19 när hon fick mamma o mamma va 16 när hon fick mig, jag va 26 när jag fick första o nu 27 på andra.
som du säger, samhället ser ju helt annorlunda ut...
Jag tycker man ska vara färdig med sitt "singel"liv innan man skaffar barn, annars tror jag risken är stor att man vaknar en dag efter 30 o känner att man saknar allt som man inte hann göra... sen om man är färdig när man är 18 eller 38 lägger jag inte in nån betydelse i..

precis, vet man vad man vill så är det lättare att hita det man vill ha o har bättre förutsättningar (dock inga garantier som du med säger) att det ska bli ett bra förhållande som håller för barn och graviditeter...
Kan bara ta mig själv som ex denna grav, med william var det hur bra som helst, inga hormoner eller svårigheter alls, den här gången är jag gravzilla med STOOOOORT G..
Fy fan va jag kan vara sur/tvär/elak/gråtande/fnittrig/glad/galen/hysterisk/anti6/underbar om vartannat o det skiftar verkligen på 2 sek.. Att dani står ut med mig är ett under, jag hade själv stuckit för länge sen..

Det är inte lätt i ett förhållande att skaffa barn, usch vad det sliter men har man hittat rätt så klarar man sig igenom det (förhoppningsvis)

hahahahaha tycker precis samma....

Har hellre än MOGEN och PÅLITLIG mormor/farmor än ung...
även om jag själv har både unga mormor o mamma, 65 resp 44 och älskar att ha dom båda pigga nog att göra saker med mig o wille...
Min mamma kommer ju ev ha william hela dagen nästa helg när jag o mormor åker till Ullared..kan oxå va en nackdel, man växer som människa o lär sig massor av att va singel, men att leva singelliv innebär väl i stort sett att man hånglar med vem man vill, dejtar vem man vill o skiter i att laga mat... fast det kan man ju göra som upptagen med.. *eller*