Fler med upprepade missfall som vill följas åt. Part 2

Tjolahopp tjolahej, extramellis för gravidhunger är det dags för nu!

Varför får du inte ha oskyddat sex för? Har du fått graviditetsförbud?

Ja, det är så lustigt det där med hur länge man ska vänta. Somliga får ju besked om att vänta två cykler, andra en cykel och åter andra kan köra på när som helst. Personligen fick jag inga förhållningsorder alls efter mitt MA, ingen sa något om något, däremot fick jag inte ha penetrationssex förrän jag slutat blöda efter skrapningen.

Hur är det nu med statistiken?
Hur många får missfall? Och av dem - hur många är det som får MA?

Det går bra. Undrade inte om statistiken för min egen skull utan för att det pratades lite om sånt i en annan tråd och jag tänkte att här vet ni väl säkert. Går preliminärt över i vecka 8 nu i dagarna och på måndag är äntligen mitt VUL.
Funderade i utgångsläget på att be om ett till VUL runt vecka 12-13, men har bestämt mig för att inte göra det. Har jag klarat mig så långt som till vecka åtta (eller nästan nio då) så har jag klarat mig längre än jag gjort innan. Då borde jag hamna utanför MF/MAcirklen och sluta mig till skaran med normala graviditeter. Så ser jag på saken (så säg inte emot nu hahaha), och...ja, det känns som om jakten på VUL trissar upp i förväg mer än det kan lugna i efterhand på något sätt.

Ni skriver mycket helt plötsligt. Så roligt! Är jättetrött så orkar inte förstå vad ögonen har läst... Men jag hoppas det går bra för er alla!

Jag har också "bara" haft ett MF och ett MA. Båda dog runt vecka 5 men det sista tog nio veckor på sig att komma på att min kropp inte längre var en bra boplats.

Ingen har sagt något till mig om något. Varken otur eller genetik, varken bu eller bä. Att första var avslutad fick jag veta väldigt plumpt av en dålig läkare. Det var dessutom inte i Sverige, så den finns inte registrerad. När andra upptäcktes var det ingen som direkt undersökte om jag fått missfall innan. Det frågades om jag varit gravid (ja) och om jag hade barn (nej).
Jag har dock räknat ut att jag haft otur snarare än något annat. Och jag trodde att jag skulle göra annorlunda den här graviditeten. Det har visat sig att det gör jag inte. Enda skillnaden är att jag har gjort ett nytt träningspass som är anpassat för en gravid kropp och som tränar "rätt" saker.

Jag kan inte hjälpa det, jag irriterar mig lite på förstagångsgravida, som inte har några som helst komplikationer, inga smärtor och inget blod, men som hela tiden tjatar om VUL bara för att få se att allt är okej.
Ja, men självklart kan jag förstå att det finns en oro hos alla blivande mammor som fått veta att de har något litet i magen. Vad som helst kan hända och det finns ofta inget att göra åt det, och ibland får man inte ens veta det förrän sent.

Men varför ska "alla" gå runt och oroa sig för något som statistiskt sett INTE kommer hända, istället för att glädja sig helt och fullt åt vad som faktiskt borde vara deras sanning tills motsatsen bevisats?
De är gravida och så vitt de vet ser allting bra ut. Lämna oron till "oss" om haft ett eller ett par graviditeter som inte slutat väl.

Jag vet inte riktigt, det är bara något som irriterar mig. Kan de inte passa på att vara glada åt att de egentligen inte "behöver" oroa sig!?

Förstår ni hur jag menar?

...bättre och roligare att läsa i flera timmar... ;P

Ja, ta en dag i taget vinterkatt.

Om du får missfall om tre veckor så får du ju det DÅ, inte nu. Nu är du gravid och inget annat.
Om du får veta om fem veckor att embryot dog förra veckan, så det redan är dött i din mage, så vet du ju inte det nu, du är ju faktiskt gravid tills motsatsen är bevisad.
Jag tycker du ska bry dig himla mycket. Jag tycker du ska vara glad för varje dag du är gravid, klappa fint på magen och säga snälla saker till det som växer i dig. Ta vara på känslan nu liksom. För ja, det kan gå illa när som helst, och gör det det har du ändå fått känna den underbara känslan av att det finns ett litet mirakel i dig.

Så gör jag i alla fall, och det har tagit mig tre veckor. För ett par dagar sedan slutade jag hoppa runt på moln, men det är bara för att jag har VUL på måndag. Och jag är livrädd att de på måndag ska säga "tyvärr, men...". Jag har inte bestämt mig för hur jag ska reagera.

Som jag förstått det i en "svårt att bli gravid"tråd, så ska det inte vara vanligare med missfall efter IVF utan ungefär samma som vid vanliga graviditeter. Typ 75% chans att lyckas eller så. Minns inte helt säkert...

Min första räknas nog inte heller som ett riktigt MF för det inträffade i typ vecka 4+5 eller något sådär...Som en lite försenad mens bara.
Du är välkommen till tråden Pimpinellan, men den är stundvis ganska död. På gott och ont.

Ta gärna en titt i den här tråden, där finns massa information eller tips om var information kan hittas om just missfall och dess orsaker.
www.familjeliv.se/Forum-7-137/m40119318.html