Fler med upprepade missfall som vill följas åt. Part 2

Där har jag oxå fått olika bud - vissa läkare sa att 50% av alla graviditeter slutar i mf (om man även räknar med alla mf där kvinnan inte visste om graviditeten. Men hur kan man veta om dem så att de räknas i statistiken, då?), andra att det är ca 25%.
MA har blivit "vanligare" på senare år, eller snarare upptäcktes de tidigare iom många tidiga VUL. Många MF kunde ju varit MA utan att de upptäcktes.
Flummigt det hela. Jag har bestämt att inte ta något i förskott. Statistiskt sett är det ovanligt med 3 mf (jag har haft 2) men det betyder inte att det inte händer.

Snigelkatt- jag rekommenderar varmt Gbg kvinnoklinik (om det är Göteborg du söker något i), jättetrevligt bemötande, sakligt och konkret. Och billigt oxå, korta väntetider. De gör nog inte utredningar om man försökt mindre än ett år, info står på hemsidan.
Däremot har jag bara dåliga erfarenheter av Carlanderska - sjukt dyrt (2000 spänn för halvtimmes konsultation, där de ändå bara sa att de inte gör utredningar efter 2 mf/ma - kunde sagt gratis på telefon när jag ringde och förklarade vårt problem), det var typ "bättre lycka nästa gång, köp äl-stickor så slipper ni ha sex så ofta" - helt galet värdelöst.

Bettan - tack för att du håller mitt hopp uppe. Tyvärr tänker jag snarare på att det finns folk som råkar ut för 3 och flera mf... Jag tror inte jag nånsin kommer att sluta oroa mig...
Vad skönt att ni börjar utredning snart, ni fick ju vänta länge. Och du verkar vara påläst, av min erfarenhet hjälper det mycket.
Som Copkat skrev - man ska nog hålla koll på allting själv... Tyvärr.

Jag väntar på att få testa, nån gång i slutet av veckan. Är rädd för mf innan jag ens blivit gravid...

Det tror jag, men kolla på deras hemsida. De hade iaf nån prislista på enstaka prover man kunde ta.
Jag var där bara på gyn för att paxa tidigt vul när jag blir gravid nästa gång (då hade vi redan bestämt att vi försöker en gång till, efter fiaskot på Carlanderska), har aldrig blivit så bra bemött som på Gbg KK.
När ska ni till SU? Har ni fått göra en utredning efter 2 mf?

Jag har oxå haft 1 mf (i november) och 1 ma (i januari), båda innan 12:e veckan. Och allt detta förklaras med otur. Jag tror inte på det och försökte verkligen ta reda på vad det är för fel. Det gick inte så vi ger det en tredje chans (i brist på annan lösning). Finns ingen utväg än bara försöka igen.
Sköldkörtelsprov tog de på MVC efter sista missfallet, resultatet blev normalt, ska göra om det nästa gång jag är gravid...
Annars kommer jag absolut att göra saker annorlunda vid nästa graviditet, jag kommer inte att ställa om alla mina vanor. Förut slutade jag dricka kaffe, var noga med mat (brukar äta för lite), sömn, hela vardagen ställdes om. Och sen kom chocken.
Folk får ju faktiskt barn i krig och fattigdom så jag tror nte längre att livsstil kan påverka så mycket.
Och så kommer jag att göra tidiga VUL. För jag tycker det är bättre att veta hur det ligger till, har fostret dött vill jag veta det och inte som sist - gå runt och vara glad och gravid...

Irma97 - när kommer ni vara klara med Sahlgrenska-utredningen?

Irma - jobbigt. Har de tagit alla prover nu? Har de sagt när de kommer att vara klara? Sätter de in en behandling så fort de hittat något?
Hoppas ni får göra ett besök snart.

Inte roligt, Irma... Men slösurfa kan man alltid i timmar
Själv sitter jag och funderar på om jag kan öka mina chanser på något sätt, iom den nya graviditeten...

Ja, plussade i torsdags. Känns ganska bra - antingen får vi barn eller så får vi utredning- Inte värst optimistiskt Men jag trivs med sån inställning.

Tack Irma, Copkat och Bebislängtan!
Annorlunda - ja. Jag tänker inte bry mig så himla mycket, inte bara vara övertygad att allt "måste" ju gå bra. Nä, jag hoppas att det går bra men det kan gå dåligt närsomhelst utan att jag kan göra något åt det. Tar en dag i taget.

Så skönt med en tråd där man får ventilera. Tack för att ni finns.

FruganL - klart du är orolig. Jag har alltid mått som sämst när jag skulle till läkaren eller bm. Det är stressigt. Man kan bara hoppas att allt är bra.
Jag hoppas verkligen att du får se det lilla hjärtat slå på måndag.

Ja, jag klappar på magen och säger "stanna där nu" - urlarvigt. Svullen som bara den så det är mycket att klappa .
Jag är inte ens orolig, trodde inte jag skulle kunna ta det så lugnt. Kanske för att jag mår bra, känner ingen konstig smärta. Eller kanske för att det är tredje graviditet, att jag hoppas på utredning om det skiter sig.
Och så har jag bestämt mig att om jag har ont, på ett obehagligt sätt, så åker jag till akuten och sitter där tills jag får besked. Så slipper jag gå runt och grubbla och undra.
Men i de flesta fall går det faktiskt bra...

Copkat - jag har "bara" haft 2 mf/ma. Mf i v.6 i oktober och ma som upptäcktes i v.10 i januari. Efter det andra var jag helt förstörd, sökte hjälp privat (på Carlanderska i Göteborg, sjukt dyrt och inget resultat, egentligen blev vi utskrattade av läkaren). På MVC, på återkontrollen frågade jag läkaren om nån förebyggande behandling med prog eller något, då fick jag bara veta att "sånt här sysslar vi inte med här i Sverige för då födds det bara missbildade barn"... Till slut insåg vi att vi inte har något val och att vi får helt enkelt göra om det. Så tyvärr, ingen behandling, inga förbättrade chanser.
Hur är det med dig?

Irma - jag var så glad förra graviditeten och sen blev det ju bara fel... fallet var desto hårdare. Nu är jag realistisk-glad, vi har lyckats bli gravida, sen är det som min sambo säger "vi har gjort vårt, nu kan vi inte göra något mer"...

FruganL-Vad hemskt med så utdraget ma.
Jag kände mig så lurad av min kropp, att den fortsatte vara gravid... Det är kanske därför jag inte känner efter nu.
Jag hade ont tidigare .Vid mf i v. 6 fick jag typ magkramp och då (optimistiska jag) tänkte att det bara var bra för det är säkert växtvärk. Efter nån timme började jag blöda...
Vid ma fick jag feber och hade en "sammandragning" (har aldrig haft det innan men det var som om jag hade en tennisboll i magen som någon kramade jättehårt), någon gång i v.6-7. Ringde BM nästa dag (strax innan jul, så ingen hade tid) och blev bara lugnad. Och då tänkte jag att det inte går att vara så orolig hela tiden, att jag är glad tillsvidare... Men på VUL i v. 10 var det inget hjärta. Läkaren sa att han skulle kolla en gång till efter en vecka men jag började blöda efter 2 dagar, och då hade jag mycket ont.
Nu har jag egentligen inga symptom, mår lite illa ibland.

Flyttar in till din tråd för gravida
www.familjeliv.se/Forum-2-286/m41702230.html
Tänkte att det måste vara jobbigt för de som nyss fått mf, att läsa inlägg om graviditet.

Då hänger jag kvar... Jag tyckte faktiskt själv att det var bra att läsa om att andra lyckades bli gravida.

I fredags ringde jag min privata KK och de bokade VUL åt mig den 16 april. Sen ringde jag MVC och de bokade inskrivning den 16 april - det är något magiskt med datumet. Min sambo fyller år då, kanske vill de ge honom en present. VUL ska jag boka om till tidigare, eller så åker jag dit när jag har ont. Tänker hålla mig till privat vård pga kortare väntetider. Dessutom har de en helt gräslig läkare på min lokala MVC, vill aldrig mer se henne igen. Och så tycker jag faktiskt att om man "bara" är orolig så är det onödigt slöseri med offentliga resurser.

Snigelkatt - tack!
Vad bra att du känner dig så stark. Skön inställning.
Jag var helt förstörd efter ma, så mycket energi som gick åt allt ältande.

Gino är ju bara underbar! Mycket frukt, gott och nyttigt ;)

Fast de flesta lyckas ju faktiskt till slut.

Adoption är lika bra sätt att få barn på, jag ville ställa oss i kö efter andra mf.

Vi är inte ens gifta och får inte ställa oss i kö. Får se när det blir av.
Jag hoppas att vårt tredje graviditet leder till ett barn.

Man ska varit gift i några år (Kina tex - 2 år), sen får man inte bli "för gammal" (tror att gränsen går vid 40), inte överviktig, inte haft psykiska problem osv. Kraven är lite olika beroende på vilket land det handlar om.

Jag har inte passerat första bf men jag tänker ändå ibland att det hade varit så skönt att bara ha drygt 3 månader kvar...

Mitt mf började med kramp i magen, sen kom blodet.
Ma - blödningen började själv, sen kom massa kramper i magen. Vid tidpunkten då barnet dött (gissar jag, efter läkarens beräkningar) hade jag kraftiga kramper men då kom allttså inget blod, ma upptäcktes ca 3 veckor efteråt.
Har annars inte haft några blödningar/flytningar, inte heller nu när jag är i v. 6
Boka tid för vul. Hoppas allt visar sig vara bra.

Vid ma hade jag alla symptom tills jag började blöda, symptomen kan luras.
Vid mf slutade brösten ömma när jag börjat blöda.

Grattis Gunnel!
Vilken vecka är du i?

Jag var på vul imorse och allt ser tydligen normalt ut men inget hjärta syntes. v. 6+0 är kanske för tidigt men jag blev ju lite nojjig ändå...

Bebislängtan - kalendern borde nog försvinna iom passerat BF-datum.

Jag funderar på att boka vul även den här veckan, men 3 veckor i rad är kanske lite väl mycket. Är nojjig - hjärtat ska börjat slå nu och jag vet ju inte om det gör det.
Nu i veckan är inte min sambo hemma, vi har vul bokad till nästa vecka (8+0) och då ska ha få följa med. Men jag tänkte att om hjärtat inte slår så är det kanske bättre att jag "tar det själv". Å andra sidan känns det inte bra att behöva välkomna honom med tråkigt besked.
Tänka sig att jag inte var nojjig alls när jag plussat, nu i v.7 är jag "som vanligt".