Jag kan förstå att mamman gör allt i denna situation som hon tror är bra.. för att det ska vara bra.. å så hela tiden blir det fel.
Hon träffar sin dotter varannan vecka å vill så gärna att det ska vara bra, att dotterna ska må bra å ha kul å allt det där.. men så blir det fel hela tiden.
Manman behöver gör är att dels ta itu med själva problemet!
Å sedan skapa positivitet som finns runt omkring.
För tar man bara bort problemet å sedan inte vägleder barnet vad som är bra så glider man bara tillbaka till problemet igen.
Först så måste mamma sluta dalta med sin dotter.
Sätta gränser är A & O.
När tex dottern inte säger vad det vill utan det blir kaos.. så måste man visa.. detta är inte ok.
Det är ingen ide att prata med ett barn som lägger sig p golvet på vrålar. Gå därifrån. Säg att när du skrikit klart kan du komma till mig.. i lung ton.. å gå.. gör något annat. vänta.. vänta länge barnet kommer att fatta.
Det bästa är att totalt igronera allt dåligt beteende.
Men..
så fort det blir en lite bra sak så ska det uppmärksammas.. genast!
tex om de inte äter.. bara petar i maten.. man ska inte ens titta på barnet å än minre prata med det.
Men när de tar en tugga i munnen.. genast titta på barnet. se glad ut.. jätteglad, wow ser du.. du tog en bra tugga mat wow det var väl gott!!!! applådera!
Vad jag menar är att så fort barnet gör något bra,, något rätt så ska detta uppmärksammas!
en del tror att man alltid ska göra så här å menar att det e fel.. men nu måste ni komma ur denna cirkel.. å då ska varje positiv sak uppmärksammas.. berömmas,
krama om vid varje tillfälle det går.
Jag skulle just nu starkt avråda från bestraffning.
bestraffning är bara toppen på isberget om man säger så... uppfostrangsberget.. det är absolut ingen grund att ta på.. ta inte efter någon taktik från supernanny eller time out eller så.. barnet ska lära sig positivitet.. beröm.. inte bli bestraffad.
Sen är det jättebra om man tänker på hur man säger saker till ett barn.
Det är faktiskt så att barn har svårt att förstå ordet ?inte? och när jag säger det går det kanske upp ett aha för många.
Det gjorde det i alla fall för mig när jag pratade med BUP då de berätta detta för mig.
Jag gjorde ett par enkla förändringar .. men nja enkla var de inte det var i princip enkla saker men det var svårt att få in nya rutiner på hur man säger och uttrycker sig och hur man gör.
Vi kan ju bara försöka reflektera om barnen hade varit våra anställda och vi deras arbetsgivare om de hade stannat kvar hos oss eller om de hade sökt nytt jobb. Då får vi kanske en förståelse för att det inte är barnen som kan ända på sig utan det är vi vuxna som måste göra något åt saken för att alla ska må bra.
SLUTA SÄGA NEJ
Jag försöker så gott det går att bara säga NEJ när de slåss har sönder saker (med flit) eller ska göra livsfarliga saker.
Annars så säger jag inte NEJ.
Det går att säga alla andra saker helt utmärkt utan att börja meningen med nej och dessutom så lyssnar barnet till vad man säger än att sluta lyssna vid ordet nej.
Du står och lagar mat, barnet vill ha en macka men maten beräknas vara klar när som helst.
-Mamma får jag macka? Nej svarar du .. vi ska äta snart..
Barnet blir ledsen.. (slutade lyssna vid nej har inte riktigt fattat att maten faktiskt snart är klar)
Det visar sig trots allt att det tog lite längre tid än vad du trodde att bli klar med maten.. hur ska du göra.. ditt barn e jättehungrig.. du har ju sagt nej.
OM du istället säger? Vi ska äta mat snart den är alldeles strax klar så har du sagt samma sak utan att vara så negativ mot ditt barn. Kommunikationen blev mycket trevligare.
Och dessutom.. nu när maten egentligen tog lite längre tid behöver du inte fundera hur du ska göra.. säg bara till barnet att maten tog visst lite längre tid än vad du trodde vill de ha en lite macka iaf?
Du slipper stå på ditt nej.
Ofta blir det ett nej som man efter en 30 minuters tjatande ångrar att man sagt men man vill inte ge med sig det nej man sagt.
SÄG ALLT I POSITIV FORM ISTÄLLET FÖR NEGATIV
Alltför ofta när man blir uppstressad av allt runt omkring sig så blir det att man uttrycker sig i negativ form mot barnen.
Äter du inte upp maten så blir det ingen tv. (jag har svårt att se framför mig att man gör så på jobb.. blir du inte klar med arbetet så blir det ingen lön alls)
Vad man istället ska säga är. Ät upp maten så FÅR du se på tv (eller det som barnet vill göra)/Du FÅR se på tv om du äter upp maten.
Om de börjar trilskas så kan man påminna om deras mål (att säga belöning är faktiskt fel utan det är en målsättning barnen har.. att äta upp maten och få se på tv) Vill du se på tv? Ja men då äter vi maten. Inte hota med att.. ja men då blir det ingen tv då..
Barnen kan inte själva vara positiva med alla denna negativitet annars om att få höra allt de inte får göra och alla hot om vad som kommer hända.. då blir det ingen tv alls?
(vi vill inte ens ha sådan sambo/man att bo med inte vill barnen ha sådan förälder)
Man kan typ dela upp maten i två högar..en hög med massa mat på en en hög med bara en köttbulle på.. om du äter upp det här ? peka på den lilla högen.. då blir det tv för du har ätit med bra aptit i alla fall. En annan sak som jag gör hemma är att jag räknar skedar.. som .. man ska bara äta 5 skedar.. en sked för R, en för O, en för B, en för I och en.. vad kommer efter I, jaaa N.. kul grej då lär sig barnet stava sitt namn eller vad man vill stava till.
VAR EN VÄGVISARE ISTÄLLET FÖR EN FÖRBUDSKYLT
Hur ofta säger vi inte allt som de inte för göra..
Men rita inte där, springa inte här, alltid en massa påbud hela tiden om vad de inte får göra.. å så har vi det där med ?Inte? som barnen faktiskt inte förstår så bra.
Istället så ska vi säga vad de får göra.
Kom ska jag visa vart du kan sitta och rita och på vilket papper med vilken penna.
Vill du springa så gå till ditt rum och spring.
Kullerbyttor gör vi på mattan så vi inte gör illa oss.
Släng skräpet i papperskorgen
Lägg dina kläder på din säng
Vi hänger upp handduken på tork
Etc?
Ja ni fattar?
Mycket effektivt för om man bara säger vad de inte ska göra.. hur ska vi på ett effektivt sätt få fram vad de får göra och så de lyssnar.. för om vi säger det efteråt så har de som bekant slutat lyssna som barn ofta gör efter ett påbud.
Dessutom är ger det en mycket trevligare stämning att inte hela tiden rätta den och gnälla på dem, utan att visa vad som är rätt. Vi behöver inte alltid på påpeka allt som är fel.
Sen att hela tiden komma ihåg att ge beröm beröm beröm..
själv försöker jag att inte säga ordet duktig.. det e svårt.
Men allt e en övning på hur man säger det å det har redan börjat visa reslutat.. nu börjar de förstå hur de är som personer.
Å ska man ta en fajt.. så ska den väljas med omsorg.
Ska jag verkligen ta den här fajten??
Jag kan bara säga att detta funkar skitbra för mig!
Min äldsta var totalt omöjlig förut.. å sedan jag började med detta så fattar jag inte ens vad 4 års trots å 3 års trots är .. jag är ändå ensam med 4 småbarn.
De har blivit så förbytta sedan jag började vara positiv.
Men det måste komma från de vuxna.. det kan aldrig komma från barnt själv.
De är en spegelbild av hur vi själva är.. även om det krävs mod att inse det.. för visst känns det hårt att veta att det är JAG som måste ändra mig.. men å andra sidan så kan jag nu suga i mig allt beröm jag får då många faktiskt ser hur bra det funkar hos med med alla små.
du får gärna inboxa mig om du vill.