vuxna med adhd add as

Jag brukar vara här men väljer att vara anonym i denna frågan just.
Har ni mycket förståelse för ert mående och era beteende av era respektive?
Jag har arit gift i ganska många år. Min man har ingen förståelse. Han tycker han har stått ut med mig nog så länge.
Jag har alltid varit väldigt glad och possitiv utåt sett.
Men aldrig klarat skolan, inte haft någon vuxens stöd heller.
slogs mycket som tonåring när jag va berusad.
Har aldrig varit särskilt trevlig mot mina vänner i övrigt. alltid bossat och har jaginte fått som jag velat elle ringen tyckt som jag har jag blivit sur.
Man orkar inte hålla masken och precis som för andra så har de brustit för mig. Jag har blivit deprimerad fått ångest osv. ellerjag har väll alltid haft och varit de, men inte så här synligt som nu. Men jag är fortfarande bra på att sätta på masken och konstigt nog dölja min psykiska ohälsa väldigt bra för utomstående. De e juhingen som lär känna mig eller träffar mig som tror de döljer sig en djupt deprimerad och ärrig själ. Jag har väldigt lätt att dölja mig själv för nya människor som sagt.
Men jag klarar ju inte av annat ansvar än mina barn. DOm har jag väldigt bra hand om. Men skola, hem körkort osv kan jag bara inte ta tag i. de går inte. alt är en ända soppa. Min man har tröttnat och nu är han tröttare än någonsin. de va ändå han som för ett år sen uppmuntrade mig attt göra en utredning då han läst/hört mycket om ad/hd och tyckte de va jag i ett nötskal. Nu när jag varit så nära ett resultat och när ag äntligen fått min diagnos och min medecin då har han inget tålamod med mig. Han förstår inte att jag är rädd för medecinen. Han valde att jobba helg trots att de va mina första dagar med medecin ochjag va jätte rädd att vara ensam med barnen. Då alla tjatar om hur likt concerta är amfetamin och WOW nu får du lagligt amfetamin osv. så blir jag ännu mer rädd. Dp tycker han jag är helt sjuk som blir rädd och förstorar upp de.
Är de något fel att jag är rädd för drogor? även om jag vet att inte concerta är en drog. men jag har skläktingar som är långt nere i sina missbruk och några är till och med hemlösa pga sitt missbruk. förlåt lixom att jag är rädd.
ah jag kanske är mesig, men jag e skit känslig för biverkningar och dom i concertan är inte roliga.jag får fet panikångest när jag ska svälja min medecin. de va inget viktigt jobb utan han skulle hjälpa en kompis. han sa att om jag mår dåligt kan jag messa så kommer han hem. jag messade 2. han va inte hemma förens halv 7. snällt. NÄ! sen bråkar han med mig bara jag ändrar mitt tonläge lite. sen undrar han varför jag inte vill umgås eller prata, jag e fan rädd för att prata med honom för han skäller på mig om jag ändrar tonläge :O
jävla idiot. vet inte jag är så förstålig i de jag sriver. va bara tvungen. läs min blogg gärna och kommentera.

www.nogg.se/psykop

Mitt problem är juh att jag är TRÖTT! ja är så vansinnigt trött hela tiden för min hjärna går på helvarav. Jag får inte utlopp för min energi för min kropp inte orkar. Så jag är låg utanpå och hög innanpå eller hur ska man säga?
Jag vill bli mer aktiv i kroppen och mindre aktiv i skallen.
Jag kan ha helt tyst runt om mig och vara helt ensam ändå känns de som de står hundra pers runt om mig och skriker och stressar. Så jag blir så stressad och utmattad.