vuxna med adhd add as

mmm de är nu som vuxen du är besvärlig *puss älskling*

Han jobbar på sjön så han är hemma varannan vecka och då gör han typ allt i huset. Men jag tar fortfarande mornarna eftersom han är seg att gå upp. Jag jobbar 7,5 timme per dag då med en timmes matrast samt över en timmes bilkörning fram och tillbaka. Barnen avgudar sin farmor för att dom får en massa saker hela tiden. Jag är så irriterad på dom för när dom är här och det är ofta även när mannen är på jobb. Dom lägger skålar, bestick och muggar och allt sånt på fel ställen. Använder inte diskmaskinen utan diskar enligt mig dåligt. Dom lägger in barnen och våra kläder på fel hylla och även i fel skåp vilket även min man gör och det är så irriterande och jag har försökt att förklara det för mannen men han viftar bort det typ. I början av vårt förhållande så fick jag snabbt lära mig att dom är såna som går runt hela dagarna och städar. Så jag städade och dammsugade osv innan dom skulle komma men lik förbannat så är dom där och städar. Dom använder en massa rengöringsmedel vilket jag får extremt ont i huvudet. Varje gång köper dom en ny flaska med rengöringsmedel och varje gång när dom åkt häller jag ut allt i toan. Jag kan skriva hur mycket som helst om det här men jag är ändå tacksam för att dom ställer upp så mycket som dom gör. Inte ens min mamma ställer upp så mycket. Hon kommer en gång i året hem till oss. Barnen är hemma med mig 24 timmar om dygnet för vi har inte råd att ha mellersta tjejen på dagis. Den stora måste eftersom hon går i förskolan (6års). Minsringen får inte börja förrän hon fyllt 3. Jag försöker att göra gubben glad tills han kommer hem och städar dagen innan med hjälp av barnen. Jag har lämnat över ekonomin helt och hållet på honom eftersom jag inte kan sköta den. Har en mindre summa pengar som skall räcka till mat och sånt när han är borta. Vill jag göra något så får jag blickar och suckar och jag vet vad han tänker. Det kostar för mycket osv. Det blir att jag stannar hemma. Har inga som helst vänner här på Åland. Min enda vän på i Sverige. Ringa kan jag inte göra för det kostar pengar osv osv. Ni fattar. Han är åtminstone från barnen och hushållet varannan vecka medan jag är hemma jämt. Ja nu blev det lite långt.

Mjukisvicki: Hur menar du?

www.svd.se/nyheter/idagsidan/psykologi/artike... Kände så igen mig i artikeln o blev rörd till tårar.

Hej! Har lite funderingar som jag vill dela med mig av=) Undrar om andra fått samma bemötande som jag.... När jag nämner för min omgivning att jag ska genomgå en utredning för min läkare misstänker ADHD reagerar folk jätte starkt. " nej men du har minsann inga såna problem ", " jag nu förtiden har visst alla ADHD" " nu för tiden måste dom sätta diagnoser på alla" Jag tar jätte illa upp när jag hör sånt! Det ända jag vill är att få veta vad som är fel så jag kan få den hjälpen jag är berättigad för och komma igång med mitt liv. Läste någonstans att 90% i växjö som gör utredningen får diagnos. Och att misstänker ex en läkare att man har dessa problem så brukar det inte vara fel. Har någon annan råkat ut för såna här kommentarer?