vuxna med adhd add as

Jag brukar vanligtvis vara öppen med mitt namn i den här tråden men just det här vet jag inte riktigt om jag är mogen för att låta alla veta än så jag kör anonymt så länge.

Frågan lyder, vad ska man egentligen "prestera/göra/lyckas med" för att bli inlagd på psyk?

Jag har lyckats hålla det mesta nere förut, sett glad ut på ytan och klarat mig genom att skära sönder mig själv. På senaste tiden så har jag seriöst funderat på att ta alla mina tabletter som jag har i medicinskåpet mfl metoder på självmord.

Har tidigare mest tänkt dessa tankar men nu har jag flera gånger verkligen nästan genomfört dom. Jag har någon slags vilja att leva men jag orkar inte med allting längre och det vore så skönt att bara få avsluta så jag slapp alltihopa.

Jag börjar bli riktigt rädd för mig själv och just nu litar jag inte tillräckligt på mig själv för att låta mig vara ensam. Sambon jobbar natt vilket innebär att de tider på dygnet när jag är/mår sämst så sitter jag ensam hemma med alla möjligheter i världen att knasa till det..

Jag käner att jag behöver bli fråntagen mitt ansvar en stund. Slippa prestera, tänka på och vara ansvarig för allting. Och framförallt bli förhindrad från att skada mig själv mer. Och kanske till och med komma en bit framåt på vägen mot att må bra.

Men hur ska jag få till detta? Måste man ha ett massivt självskadebeteende (= massor med ärr/skador) sen innan eller räcker det med att man säger typ "lägg in mig eller så dör jag"? Finns det någoting annat jag kan göra innan jag går i bitar för det här håller inte längre..

Ringde till akut psyk nyss. Fick rådet att gå ut och ta en promenad så "kanske det känns bättre sen"

Känner mig så värdelös när inte ens vården orkar bry sig..

Att få tag på sambon kan bli ett projekt för sig då han just inatt jobbar ute på "landet" (Eller ja, mer landet än vad det annars är här men skitsamma) vilket då blir lika med dålig täckning men jag ringde förut och lämnade ett meddelande på mobilsvaret så jag hoppas att han ringer upp sen.

Ska försöka samla på mig tillräckligt med mod för att få honom att köra mig till sjukan sen då han är den av oss som har bil och körkort..

Pga vissa omständigheter kom jag aldrig iväg inatt. Men ska ringa till psyk idag under dagen och förhoppningsvis få till stånd någon bot och bättring..

Varje gång tråden blir uppdaterad så läser jag trots att det sliter upp en massa i mitt inre.

Varför gör jag så här mot mig själv? Kan någon svara mig på det?

(Vanligtvis är jag öppen med mitt namn i den här tråden men vissa gånger känner jag att jag inte vill att alla ska veta precis allting så har därför valt ett anonymt namn, om det är okej?)

Det är inte någonting som skrivs i den här tråden som jag menar på. Den här tråden ger mig nästan alltid positiv energi.

Det är den där förbannade tråden om att vissa kvinnor faktiskt får skylla sig själva när dom blir våldtagna. Jag vill inte minnas och trots att jag mår skit av att läsa den där tråden så kan jag inte låta bli att läsa så fort den blir uppdaterad.

Jag vet att jag inte borde och jag försöker men jag dras dit ändå. Det är knasigt. Ska nog ta mig i kragen och gå en promenad och rensa ur dom här jobbiga tankegångarna ur mitt huvud.

Tack Himmelkropp!