Inlägg från: minoosmamma |Visa alla inlägg
  • minoosmamma

    vuxna med adhd add as

    Carolin E skrev 2009-03-27 19:14:12 följande:


    Tack för välkomnandet :DÄrligt talat vet jag inte riktigt vad jag ska svara, eftersom jag ännu inte är förälder själv, men jag uppskattar verkligen att du inte försöker försköna föräldrarollen med en problematik. Och jag uppskattar att du svarade så ärligt.Det är sådant jag oroar mig för ska hända. Jag VILL ju bli en bra och lugn mamma, och önskar jag kan bli det fastän jag också har jättekort stubin. Visst kan man absolut till 100% vara en bra mamma fastän ens egna "problem" går ut över barnen, så jag menar inte att under några som helst omständigheter kritisera dig. Men jag har fått upp nån slags bild i huvudet att jag kommer lugna ner mig när jag blir mamma. Någon illusion om att föräldrarollen kommer plocka ner mig på jorden och bli ansvarsfull. Jag förstår innerst inne att det troligtvis inte kommer hända automatiskt, men man får väl ändå en gnutta mer motivation till att vara en bra förebild som mor?Jag vill inte att mitt barn ska behöva uppleva mig i det stadiet jag befinner mig i just nu. Jag känner mig egoistisk som "vill ha ett barn" och min plan lyder att jag förhoppningsvis om inget fysiskt hindrar mig, kunna bli gravid innan jag eventuellt sätts på medicinering. Folk påstår att det finns bra läkemedel mot adhd och det låter logiskt tycker jag. Det är ju en konkret diagnos till skillnad mot min borderline jag inte kan medicinera mot och måste lära mig leva med. Dock tar det emot, hela kroppen skriker efter ett barn, och det tar emot att behöva vänta först på att utredningen blir klar, sedan testa medicin som förhoppningsvis fungerar, och efter det måste jag sluta medicinera för att bli gravid.Förlåt att det blev så långt inlägg. Det är bara skönt att få diskutera med andra i liknande situationer.
    Hej!

    Påbörjar snart min utredning. Min läkare misstänker adhd. Har tidigare fått samma diagonos som du.
    För min del måste jag nog säg att mina "problem" snarare blivit svårare(vill absolut inte skrämma upp dig) sen jag fick barn. Vet inte vad det beror på. Alla krav och rutiner kanske? Har alltid haft problem att få till rutiner och nu när det finns barn i bilden är ju såna saker otroligt viktigt. Men jag kämpar och hoppas jag får den hjälpen jag behöver.
    Det där med kort stubin stämmer på mig också, har inget tålamod. Det kan ge mig dåligt samvete ibland om jag råkar skrika på barnen. Men det är mänskligt att tappa tålamodet iband. Försöker tygla mig och är glad att mina barn inte ser vad som pågår i mitt huvud: VÄRLDSKRIG.
    Hoppas jag inte skrämt upp dig. Ville bara vara ärlig och berätta utifrån min synvinkel. Alla är vi olika.
  • minoosmamma

    Carolin E skrev 2009-03-27 19:35:59 följande:
    [citat]
    Det är lugnt, du skrämmer mig inte, jag uppskattar som sagt ärlighet. Jag hoppas också du får den hjälp du behöver, det önskar jag oss alla.Så du har blivit diagnosticerad med borderline med? Tycker du att läkemedel och terapi hjälp dig, eller misstänker de adhd istället för den tidigare diagnosen nu? Jag tycker ingenting har hjälp mig, snarare har jag själv med åldern och allt eftersom jag levt i diagnosen bara gjort framsteg genom insikt och utvecklingens självhjälpningsförmåga.Ohja, tålamod är en dygd som inte alla besitter i lika hög grad. Man kan ju aldrig vara perfekt, men åh så jag önskar mitt framtida barn en annan mamma än den jag är nu.
    [/citat

    Jag hade precis samma diagnos som du. Men för ett år sen sa min läkare att han istället misstänker adhd och att många som fått diagnosen borderline i själva verket har någon form av neuropsykiatrisk diagnos.
    Jag är nu 26 år och har haft olika form av terapi i 12 år(usch vad det låter länge när man skriver det) och jag kan ärligt säga att jag inte kommit någonstans med terapin eller de mediciner jag provat. Var till och med tvungen att fråga min mamma om hon märkt förändring hos mig under dessa år men hon höll med mig.
    Den "mognad" jag kommit till idag är dels pga att jag blivit mamma, dels pga att jag blivit äldre och dels pga att jag själv, på egen hand blivit mer medveten av mina svårigheter.
    Provade dock kognetiv beteéndeterapi ett tag och det måste jag säga har varit det jag tycker har gett lite iallafall. Problemet var att jag inte fullföljde programmet som vanligt....
    Har stora problem att fullföja saker och ting...

  • minoosmamma
    Kaxelina skrev 2009-03-27 19:38:27 följande:
    Precis.Det har blivit svårare sen jag fick barnen för mig med. Förut var det ju bara jag själv att hålla reda på.
    ¨
    Å...det finns fler som jag...trodde jag var ensam=)Håller med dig helt. Förut var det bara jag. Efter barn nr 2 har det blivit ännu värre tycker jag. Tror det har o göra med att jag har henne helt själv. Min äldsta är hos sin pappa varannan vecka.
  • minoosmamma

    Carolin E skrev 2009-03-28 09:54:56 följande:


    Det låter som vi är ganska lika. KBT har jag testat för ångest och pga att man får veta hur det uppstår, vad som händer och konkreta tips istället för diffusa som tex under DBT är det lättare att ta till sig. Känner igen det att inte kunna fullfölja saker, så himla mycket.Jag har hört att det är relativt enkelt att medicinera (om man vill och behöver det) adhd. Det känns rätt skönt. Det känns hoppfullt. Eller hur ser du på det?
    Jo jag har hört samma ang. medicin. Har 2 vänner med diagnosen och pojkvännen har grav adhd. För min pojkväns del har det tagit tid att få medicin då han är fd missbrukare men på mina vänner har det gott smidigt och dom märker stor skillnad.
    Jag själv har haft en del problem med ätstörningar till och från under fler år och jag har hört att man inte får medicin då. Men jag går under behandling så jag hoppas det löser sig med medicin så småningom.

    såg att du bor i samma ort som jag=)
  • minoosmamma

    Carolin E skrev 2009-03-28 10:18:00 följande:


    Vad skönt att få det bekräftat från flera håll att medicineringen har en positiv verkan. Ang det med ätstörningar sitter jag i samma sits som du, men går i terapi för det och min läkare har redan innan vi kommit igång "på riktigt" med utredningen (har ju bara fyllt i ett par papper än) börjat prata om medicin. Så det är nog inte uteslutet här.Oj! Det var som f*n. Kul :) Staden är liten och jag har bott här i drygt två år, är inte härifrån från början. Då kanske vi har samma läkare till och med? :)
    Triv du här?

    Anders albinsson heter min läkare.
  • minoosmamma

    Carolin E skrev 2009-03-28 15:56:23 följande:


    Jag trivs verkligen jättebra här. Är du härifrån?Min heter Janos Groza. Tillhör avd 24 på SSS.
    Jag är egentligen från braås som ligger strax utanför v-ö men har bott här i 8-9 år nu.

    Vet inte vem det är. Jag hade Bruce Bebee...vet inte riktigt hur han stavar sitt namn. Men jag fick byta läkare pga alla omorganiseringar. Så nu har jag albinsson, även han på enhet 24. Helt klart den bästa läkare jag haft. Synd bara att det är så svårt att få tag på honom. Har försökt i en månad nu=(
  • minoosmamma

    Hej!

    Har lite funderingar som jag vill dela med mig av=) Undrar om andra fått samma bemötande som jag....

    När jag nämner för min omgivning att jag ska genomgå en utredning för min läkare misstänker ADHD reagerar folk jätte starkt.
    " nej men du har minsann inga såna problem ",
    " jag nu förtiden har visst alla ADHD"
    " nu för tiden måste dom sätta diagnoser på alla"
    Jag tar jätte illa upp när jag hör sånt! Det ända jag vill är att få veta vad som är fel så jag kan få den hjälpen jag är berättigad för och komma igång med mitt liv.

    Läste någonstans att 90% i växjö som gör utredningen får diagnos. Och att misstänker ex en läkare att man har dessa problem så brukar det inte vara fel.

    Har någon annan råkat ut för såna här kommentarer?

  • minoosmamma

    Det känns liiite bättre och veta att det inte är BARA jag som får höra sånt=)

  • minoosmamma

    Hej alla!

    Idag var jag på bedömningssamtal och kvinnan jag träffade bedömde att jag absolut ska göra en utredning.
    Hon sa att prata med mig var som att läsa ett informationshäfte om ADHD.
    Det känns bra...kanske ÄNTLIGEN kan få svar på varför jag är som jag är=)
    Tråkigt bara att själva utredningen inte kommer igång förren till hösten. Men men...det är ju på gång iallafall.

    Var bara TVUNGEN att dela med mig=)

    Trevlig kväll!

  • minoosmamma
    Aquagreen skrev 2009-04-06 21:18:29 följande:
    Wkönt för dig, när ska du på nästa samtal`?
    Ja du....det blir till hösten. Jag som tyckte att jag väntat länge nog redan nu. Ett helt år.
    Har du gjort utredningen? i så fall, fick du vänta så länge du också?
  • minoosmamma

    Hej alla!

    Inte nog med att jag påbörjar utredningen i höst, nu vill dom skicka remiss ang. min dotter. Hennes pappa har redan diagnosen sen -05.
    Men min dotter är bara 1,5 år. Hur funkar det? Gör man utredning på så små barn? Någon som vet hur dom går till väga?

    Trevlig kväll!

  • minoosmamma
    Aquagreen skrev 2009-04-11 20:19:30 följande:
    Men hallå, hur tänkte dom nu eg? det behöver ju inte betyda att hon har/kommer få det om de nu visar sig att du har det, liksom hennes far.Man utreder inte barn under 6-7 år.Det är ju du som ska vara prio i utr först, ring o fråga vad dom eg tänkte med :-OJag upplever allt som en aning lättare när det börjar bli ljusare o varmare
    Tror inte det är en utredning dom ska göra nu. Dom verkar vilja att vi ska träffa någon, om det är på bup kanske.
    Hon visar de flesta tecknen redan nu. Är ofta nästan omöjlig att hantera, och har varit sen hon föddes.
    Vill bara att hon ska må bra och slippa problem i framtiden som jag och hennes pappa haft.
  • minoosmamma

    Anonym (Hej) skrev 2009-04-12 10:13:36 följande:


    vad för diadnos har din man? (du? )Ville bara berätta hur jag blev bemött då jag kontaktade barn psykolog, att hon ansåg att föräldrar med adhd behöver hjälp isin föräldra roll och att vi som har denna diagnosen behöver mer stöd, och vägledning hur man uppfostrar ett barn, Jag blev väldigt kränjkt av sådan komentar. och svslutade de samtalet henne.Vad är de för tecken din 1½ åring visar?? Är de NI som ser de? eller även dagis, bvc?Får jag berätta om vårt barn och olika trots perioder?Har dem erbjudit er någon "föräldra utbildning" där man även får lära sig trotshantering?
    Hej!

    Min man har adhd. Jag ska göra utredningen i höst då min läkare och terapeut misstänker samma sak.

    Jag har också fått "erbjudande" om stöd i min föräldraroll och jag känner mig också kränkt! Jag har inga problem att ta hand om mina barn men det känns nästan som dom tror det. Eller jag kanske överreagerar?? Jag vet inte.
    Min dotter har ingen barnomsorg än.
    Dom som merker det är jag själv och min mamma som träffar henne mest. En väninna till mig också.
    Ska försöka förklara lite av hennes "tecken".
    Hon är antingen JÄTTE glad eller JÄTTE arg. Inget mellanting. De 6 första månaderna i hennes liv skrek hon i princip dygnet runt=( Hon är fortfarande otroligt skrikig.
    Ilskna utbrott! Hur jag än försöker får jag inte henne lugn. Tycker nästan det blir värre om jag försöker prata lugnt med henne. Hon kastar sig åt alla håll och kanter. Och vrålar. För allra minsta småsak...
    Hon har ALDRIG sovit en hel natt hittills.
    Allmänt missnöjd.

    Du får jättegärna berätta om ditt barn. Alla tips är välkommna!
Svar på tråden vuxna med adhd add as