Usch jag är så trött så ögonen faller ihop på mig nästintill.... tårarna rinner för jag e så trött....=/ Men jag kan ju inte gärna sova heller med sonen å allt...=( suck... Hans pappa är ute på nå jobb å kan inte ta honom en stund å min mamma orkar jag fan inte ens fråga, för jag vet redan svaret... grannen/kompisen hade magsjuka i förrgår så dit vill jag inte skicka honom heller.... =(
Usch jag har samma problem =/
Känner precis likadant =( Har dock iaf lyckats lösa det någolunda med diskningen faktiskt. har satt upp mp3spelaren och ett par gamla datahögtalare där å Lyssnar på en riktigt bra ljudbok medans jag diskar.... typ enda gången jag kan koncentrera mig på nåt sånt...... å när disken e klar vill jag nästan ha mer disk. hahaha......
Åååh jag e så ARG å har lust att slå en viss person på käften :S En incident hände för flera veckors sen, men ilskan blossar upp i mig flera gånger i veckan nu iaf....=(
Jag hade en kompis som har Asperger.(eller ja jag har flera, men just denna tjej är helt jävla otrolig)
Hon har sprungit runt å ljugit en massa om mig å mitt ex å henne å mitt ex. å sen har hon mage att säga *jamen jag har ju asperger* HERREGUD! att man har en diagnos betyder inte att man kan skylla på den i tid å otid. det kanske är en förklaring till varför man gör som man gör, men inte fan är det nån ursäkt!!!
Sonens pappa fyller år imorgon och jag frågade honom om XX skulle vara där, för isåfall kommer INTE jag å sonen. han själv vet om alla lögner hon har spridit ut, men han verkar inte bry sig alls.....=( Jag vill INTE att hon har NÅNTING med min son att göra! men iaf så hade han inte bjudit henne, men ändå. då säger ju han givetvis *sluta hota med sonen* men jag hotar inte med honom så! Jag vill ju förfan bara skydda honom från en idiotisk jävla lögnhals som skulle kunna göra ALLT för att förstöra mellan folk....
Hade tex inte jag konfronterat sonens pappa om den här incidenten(lögnerna) så hade jag säkert fortfarande gått runt å varit skitarg på honom, å hur hade sonen tyckt det känts då? GRRRR
Han får umgås med vemfan han vill när han inte har sonen, men har han sonen får han väl förfan tänka sig för vilka han umgås med. Jag skulle tex aldrig bjuda hem någon som missbrukar droger när jag har sonen hemma, å jag jämställer det faktiskt..... suck jag exploderar snart!
Förstår precis hur du känner =/ Hade en del duster med sonens faster också för ett tag sen, men det har iaf löst sig då jag förstår VARFÖR hon sa som hon sa, även om det var jävligt elakt det hon sa..... =( Jag blev helt knäckt då så sonens pappa fick ringa till sin farsa mitt i natten å förklara för jag kunde inte lugna ner mig alls =S
Anonym (fia) skrev 2009-03-14 12:15:38 följande:
Jag har ätit atarax, och för mig funkar dem jättebra, det blir som ett lugn i kroppen och sen blir man lite dåsig å trött å har lättare att somna eftersom kroppen slappnar av mer.
ååh jag har haft värsta städsuget nu. vardagsrummet är städat, svorummer städat toan städad (ja allt utom att ha dammsugit å torkat då) men grejen e att jag INTE kommer igång med köket... suuuck =( GÅR inte. känns bara skiiiitdrygt! BLÄBLÄBLÄ!
Suck. ska på samtal idag jag med. Jag trivs visserligen med min kontakt, men känns liksom inte som att det ger nåt speciellt mer än att jag får prata av mig...... Jag vill bara att dem ska börja med utredningen innan jag blir HELT jävla galen! GRRR =/
PRECIS! Fast förstår ju att dem vill checka läget med mig såhär medans jag står i kö också liksom, för att kunna hjälpa mig TILLS det blir nåt, men just nu känner jag mig bara så insnöad på att jag verkligen VILLVILLVILL ha en utredning för att se gå vidare.
Har ju gått hos en massa samtalskontakter innan, å det e liksom ungefär HÄR jag brukar tröttna på dem liksom... å sen börja skita i det, enda anledning till att jag ens fick igång att ställa mig i kö för utredning är ju för att jag gått hos massa samtalskontakter, å det enda dem gjort är skriva ut medicin åt mig å sen har dem trott det varit bra så, men jag har ju bara fortsatt mått dåligt, å sen slarvat med medicinerna för att dem ändå inte hjälper fullt ut liksom....=( men denna gång KRÄVDE jag en utredning, annars vägrade jag ta nå mediciner. Fick börja med paroxetin och atarax, sen fick jag fluoxetin som ska vara mer långtidsverkande, eftersom jag bara glömde paroxetinen jämt.... Sen slutade jag med fluoxetinet också eftersom jag glömde dem hemma när jag åkte bort ett par veckor över jul.... å ja, sen blev jag gravid å allt å då mådde jag ju Bättre än jag någonsin gjort annars, eftersom jag hade något viktigt att fokusera på. något som jag visste att jag var tvungen att *skärpa* mig inför liksom...på nåt vis..... (fast jag mådde ju ändå dåligt, bara inte lika dåligt som innan)
Tror jag ska be att få atarax utskrivet nu igen, å ta när det blir som allra värst, det fungerade ju förut. fast grejen e ju den att jag vågar ju inte ta dem när jag har sonen hemma, eftersom jag blir så trött av dem..... Har 3 stycken som jag FÅTT av en släkting, men det känns liksom fel att ta dem när det inte e min medicin.... visst det e ingen tung medicin, men iaf..... =(
Usch imorse vaknade jag å var jätteyr i huvudet =( vinglade upp i köket å gjorde välling åt sonen å vinglade tillbaka. kändes som jag var packad eller nåt :S Är fortfarande yr också... superläskigt... =/ å ätit har jag gjort å allt så kan inte vara det heller....