3-åring hemma? (Långt.)

Jag får höra en massa grejer: Han kommer bli asocial, hans utveckling kommer att hämmas, han kommer bli mobbad när han börjar förskoleklassen för att han inte blivit härdad på dagis...

Det är skönt att läsa att det finns någon annan som har sin 3 åring hemma... Jag tänker att syskonen lär sig saker av varandra, visa hänsyn, vänta på sin tur, dela med sig, men under mer harmoniska och lugna former.

Jag tänker... det lutar verkligen åt att han får stanna hemma.

Ååå vad roligt det är att läsa det ni skriver! Jag får både tårar i ögonen och värme i hjärtat.

Igår påbörjade vi en slags inskolning light eftersom han varit borta så mycket, jag och lillasyster var med hela dagen.

Idag pratade vi om det på morgonen, att idag skulle mamma ta en liten promenad medan han var kvar på dagis och lekte med kompisarna, då började han gråta och snyftade fram: Mamma, jag vill inte vara på dagis ensam! Då bestämde jag, vi går inte dit. Han kan inte bara simulera sådana känslor.

Det känns jättebra att läsa om era erfarenheter... Ingen av er som bor i närheten av Västerås?

Tack! Tack för era erfarenheter. Både min lillasyter och jag var hemma med Mamma tills vi började på lekis som det hette då... Vi är inte heller speciellt skadade...

Jag tycker att tempot är för högt i dagens samhälle, barnen ska växa upp så fort. En 3åring som vill vara hemma borde enligt många klippa navelsträngen så att säga.... Själv vill jag gärna att mina barn är just barn så länge de kan. Jag vill ge dem så mycket trygghet och kärlek bara jag kan och hoppas att det ska ge dem en bra grund att stå på när de väl ska ut i skola och grejer...

Det ger mig mycket att läsa om hur ni har gjort - det gör ett svårt beslut lite mindre svårt.

Jo kanske är det uppenbart. Jag lyssnar nog för mycket på proffstyckare av alla de slag... Det känns som en viktigt beslut, jag vill inte göra något oigenomtänkt.

Nu har vi tagit beslutet. Idag sägs platsen upp! Det känns bra.

Det kommer nog att gå bra det här!

Det vore skoj att hitta ett forum med andra hemmamammor, inte bara de som är föräldralediga med bebisar... Finns det något sådant?

Era peppningar och erfarenheter gjorde vårt val lättare. Tack!

Hihi! Jag hoppas det. Jag har lite prestationsångest... Men det fixar nog sig.

Det har varit lite si och så med utevistelsen under vintern... och så ville jag inte riktigt vara på Ö.F och liknande när dottern var nyfödd... Nu börjar hon ju bli stor så nu kanske det funkar bättre.

Oj vad roligt med all positiv respons! Tack!

Det har hänt en del här.

När vi beslutade att säga upp förskoleplatsen fick vi erbjudande att "frysa" platsen ifall min son börjar tycka att det är tråkigt hemma med mamma och lillayster. Vi nappade på det erbjudandet delvis för att vi trivts oerhört bra med sonens förskola och kanske framförallt för att vi inte har några vänner här där vi bor. Vår son umgås aldrig med andra barn på sin fritid.

Så, nu får han vara hemma med mig, vi går ner till förskolan tillsammans och leker där, sedan går vi hem och det fungerar bra.

Jag blev jättepeppad av alla positiva kommentarer! Hade vi bott på ett ställe där vi känt andra familjer med barn i vår sons ålder hade jag inte tvekat att ha honom hemma på heltid.

Mina åsikter har inte förändrats, snarare tvärtom, jag är starkare i min övertygelse att barnen behöver trygghet och närhet till föräldrar och syskon i mycket högre grad än de behöver förskolan.

Hade vi inte haft världens mest flexibla och tillmötesgående förskola hade det inte varit möjligt, då hade han varit hemma, kompisar eller ej.

Jag tycker att ni andra föräldrar som har barnen hemma länge är kalasbra!