LCHF och ni med Ulcerös Kolit - Funkar det?

Puff! ingen?

hej!
Min läkare skrattar åt mig när jag berättar om vad jag har provat att ändra i kosten. Sist skrev jag till ohc med ut en tjock bunt med läkarrapporter och artiklar som jag hade hittat på nätet från bl.a läkartidningen. Han gick med på att läsa det, men sa att eftersom han inte redan kände till denna forskning så var den inte trovärdig. Jag hade nämligen hittat en massa forskning om hur probiotika och höga doser av d-vitamin har hjälpt många med UC.
Jag har haft UC i 10 år och har testat det mesta som har med kosten att göra. För mig verkar den mesta maten funka som är hemmalagad och det inte innehåller lök, avokado eller laktos. Men så fort jag går ut och äter, eller maten innehåller något av detta så får jag en reaktion. Efter att jag har fått en reaktion (det kommer en massa vätska i samband med måltiden) så kan man ge sig den på att det också kommer slem och blod några timmar senare.
det känns ju lite stö

ojsan, kom åt knappen för att posta innan jag hade skrivit färdigt!
Jo, jag skulle säga att det känns lite störigt att behandla symptomen när jag väl har fått en reaktion. Jag vill ju se till att jag inte får den där reaktionen från början...Så förutom att jag faktiskt märker att magen har blivit otroligt mycket starkare sen jag började med probiotika och d-vitamin i somras, så har jag kommit på att ett av mina problem är att magen är för snabb när jag har fått i mig något som den inte tycker om.

I januari tog jag till den gamla huskuren blåbär eftersom den ska ha lugnande effekt och skillnaden var enorm! Om jag äter 4 barnmatsburkar blåbär om dagen så mår min mage väldigt mycket bättre och jag kan stoppa ett skov på 2-3 dagar. Ett skov börjar alltid med att magen kurrar en massa och med hjälp av blåbär blir den superlugn. Ibland får jag ta en immodium för att få lite extra effekt. Immodium gör mig väldigt hård i magen, men blåbär ger mig inga biverkningar. Dessutom tar den bort all torsk på tungan som jag får när magen mår sämre!

Detta var ju inte riktigt svar på din fråga, men just LCHF har jag inte någon erfarenhet av. Det jag ville säga med mitt inlägg var bara att allt är värt att testa oavsett vad just din läkare säger. Om det dessutom redan finns någon form av forskning som stödjer en teori så är det klart att det måste funka på någon.

Jag har Crohns och jag blev jättebra i magen när jag åt LCHF. Jag bestämde mig i alla fall för att börja äta normalt, för att jag mådde sämre på andra sätt, men ärligt talat har jag inte varit så bra i magen på mycket länge. Men faktiskt är det så att LCHF är viktnormaliserande, dvs, vikten normaliseras snarare än att man bara går ner i vikt. Väger du för lite kan du tvärtom gå upp i vikt.

oj, nu lät det ju som att jag mår bra om jag bara undviker lök, avokado och så vidare, men så är det inte alls. Det är mer att om jag äter det, så blir jag garanterat dålig. Sen blir jag dålig då och då helt oförklarligt också. Jag provade att ta bort socker helt och hållet ur kosten i ett halvår, men märkte inte någon skillnad på just magen, men jag mådde helt klart bättre totalt sett. Nu äter jag socker, men mycket mindre än förut.
det var nog allt, hej igen

Hej,

Snubblade in på den här gamla tråden kände att jag ville varade pch bidra med saker som varit bra eller dåligt för mig.

Så Hej mina Ulcerös kolit-vänner. Jag har haft sjukdomen sedan jag var 12 år och nu är jag 28. Man har lärt sig att leva med den om inte annat :).

Min mage reagerar på stark mat, för mycket fett, vitlök (pesto går typ inte, bara i mindre doser... om jag bara måste ha det för det är ju gott :O ). Pasta är inte så bra för mig, däremot passar potatis min mage bättre. Mjukt mat gillar min mage. Helst inte så mycket rött kött. Det är mina tips:).

Och vad det gäller godis och chips så mår min mage inte bra av det ( men det är det nog inte många utan ulcerös kolit som gör heller, tänker jag:).) eftersom jag även är mjölkallergiker sen födseln så äter jag inte det. Och får jag i mig nåt med mjölk så kollapsar min mage direkt. Har frågat läkare men de säger att de inte hör ihop med sjukdomen. Snarare att det är ett stressigt liv som utlöser skovet. Vilket inte är till min fördel heller då det brukar va stressigt i mitt liv :/.

En annan sak som jag tänkte på var att ni skrev att sjukdomen inte fanns på 40-50 talet. Där måste jag bara säga att jag vet att den fanns för min morfar har haft sjukdomen sedan han var cirka 19 år. Nu är han 94. Men han uppsökte aldrig läkare utan han har sagt det till min mamma på senare år när jag fick min diagnos. Att "jaha, men vadå blod... Det har man haft sedan man låg i lumpen".

Jag tror att många på den tiden inte ville söka vård. För att det var pinsamt och/eller att de tänkte att aja... Det löser sig.

Kul om tråden vaknar till liv igen. :)

Vi hörs kanske!