• Marty1980

    Dikt eller vers till en hunds begravning

    Hej!

    En av mina bästa vänners hund har gått bort och jag skulle jätte gärna vilja antingen läsa eller överlämna en dikt vid en begravningscermoni eller kanske en sång. Är det någon som har något förslag på något passande?

  • Svar på tråden Dikt eller vers till en hunds begravning
  • DalaPetra

    Mina favoriter

    "Do not stand at my grave and weep.
    I am not there,I do not sleep.
    I am the thousand winds that blow.
    I am the diamond glint on snow.
    I am the sunlight on ripened grain.
    I am the gentle autumn rain.
    When you awake in the morning's hush,
    I am the swift uplifting rush
    of quiet birds in circled flight.
    I am the soft stars that shine at night.
    Do not stand by my grave and cry:
    I am not there. I did not die"

    Author: Various sources attribute this poem to the one of the following authors: (A) Mary Frye (B) Joyce Fossen (C) An unknown member of the Hobi Native American Tribe

    __________________

    När dina steg har tystnat..

    När Dina steg har tystnat
    finns ändå ekot kvar.
    När Dina ögon slocknat
    vi alla minnen har.
    Vi spar dem i våra hjärtan
    tar fram dem då och då.
    Så kommer Du för alltid
    att vara här ändå.

    ____________________________

    När dina steg har tystnat..

    När Dina steg har tystnat
    finns ändå ekot kvar.
    När Dina ögon slocknat
    vi alla minnen har.
    Vi spar dem i våra hjärtan
    tar fram dem då och då.
    Så kommer Du för alltid
    att vara här ändå.
    _____________

    Din trötta själ har somnat
    ditt ljus har brunnit ut
    din lilla tass har domnat
    din tid har runnit ut

    Till himlen har du kommit
    du väntar på oss där
    vår fina lilla hund
    vi håller dig så kär

    Tillsammans ska vi vara
    vi möts en gång igen
    sov gott lilla gubben
    på ditt moln i himmelen

    Author: Unknown

  • hundpuss

    Regnbågsbron

    Någonstans finns en bro mellan himlen och vår jord...
    Just på vår sida om himlen finns en alldeles särskild plats, Regnbågsbron.

    Då ett djur, som stått någon av oss särskilt nära i livet, till sist dör, börjar det sin vandring till Regnbågsbron.
    Där bortom, väntar grönskande ängar och böljande kullar på våra älskade vänner, där de kan springa och leka tillsammans. Där finns gott om mat, vatten och solsken som håller våra vänner varma och nöjda. Alla de djur som varit sjuka eller gamla, återfår sin hälsa och styrka. De som varit skadade eller lemlästade, görs hela och starka igen, just sådana vi minns dem i våra drömmar om dagar i en tid som gått.

    Våra djur är lyckliga och nöjda men, ändå fattas något, alla känner de saknaden efter någon särskilt utvald, någon de lämnat efter sig. De springer alla omkring och leker tills den dag kommer då en av dem hastigt stannar upp mitt i leken, för att skåda bort i fjärran... Hans blick är spänd och uppmärksam, iver och otålighet får hans kropp att skälva. Plötsligt störtar han iväg från gruppen, flyger över det gröna gräset så fort hans ben bär honom, allt snabbare och snabbare...

    Du har blivit upptäckt, och när du och din speciella vän äntligen möts, kramar ni varandra länge, överlyckliga att återförenas, för att aldrig mer bli skilda åt igen. Ditt ansike blir vått med glädjekyssar; dina händer smeker igen det älskade huvudet, och du tittar åter igen in i ögonen på din tillitsfulla vän, som så länge varit borta från ditt liv, men aldrig frånvarande från ditt hjärta.

    Tillsammans vandrar ni sedan över Regnbågsbron...

    för att aldrig mer skiljas åt.

    Författare okänd

Svar på tråden Dikt eller vers till en hunds begravning